Mansrollen i Norden – kris eller utveckling?

”Finns det en manskris över huvud taget och vilka uttryck tar den sig i så fall?”

Det är Stefan Krakowski, svensk psykiatriker och författare, som ställer frågan. Han gör det i Incel – om ofrivilligt celibat och en mansroll i kris, hans tredje bok. När Arbeidsliv i Norden upprepar frågan blir hans svar:

- Det beror på hur man ser på det hela. Jag tycker att vi har en kris så till vida att mannens roll de senaste årtiondena har förändrats på olika sett beroende på de socioekonomiska förhållandena. Utvecklingen har gått snabbt. Kvinnans ställning som ekonomisk självständig person har medfört att mannens traditionella roll som familjeförsörjare och den som tar initiativ till uppvaktning och parbildning radikalt förändrats. Liksom mansrollen.

Arbeidsliv i Norden ställer samma fråga till den danske sociologen och författaren Aydin Soei. Han svarar:

- Tittar du på det stora flertalet av män så är det inte tal om någon kris. Snarare en förändring till det bättre där vi rör oss bort från stereotypa bilder av män som inte kan visa känslor, som överlämnar omsorgsrollen till kvinnorna och håller sig till den gamla mansrollen, den som familjens försörjare.

Frågan är som svaren ovan visar komplex och beroende av en rad olika individuella och samhälleliga faktorer. Det som här följer är några aspekter på mansrollen i dagens Norden.

Arbete ger status

En i detta sammanhang avgörande faktor är den nordiska arbetsmarknaden som radikalt har förändrats i takt med ökad digitalisering och robotisering. De manuella repetitiva arbetstillfällen, jobb som framför allt gått till män utan utbildning, existerar knappast längre.

- Behovet av lågkvalificerad arbetskraft är nu lågt i Sverige, kanske lägst i hela Europa. Det ställer många män utanför arbetsmarknaden. En man utan jobb är ingen attraktiv man, säger Stefan Krakowski, och fortsätter:

- Det gäller inte bara arbetsmarknaden. Även i nära relationer har jobbstatusen betydelse. För trots att Sverige är ett av världen mest jämställda länder så väljer kvinnor män utifrån ett mönster, det vill säga utifrån utbildningsnivå och intjäningsförmåga.

Ett skifte kan vara på gång säger Stefan Krakowski, och hänvisar till undersökningar som visar att yngre kvinnor oftare väljer män med lägre utbildning.

De två böckerna om mansrollen handlar om två motsatta grupper - de män som inte har någon relation till kvinnor och de som har blivit fäder.

Aydin Soei konstaterar utifrån tidigare mansforskning utförd av Forum for Mænds Sundhed, ett nätverk många danska kommuner ingår i, att män befäster sin identitet utifrån jobbmässiga prestationer och att männens ställning på arbetsmarknaden är den största utmaningen när det handlar om status och erkännande.

- Är du man och misslyckas med att få arbete förlorar du både respekt och status. När jobben som inte kräver utbildning försvinner blir de outbildade männen marginaliserade och kan förlora även när det kommer till kärlek, sex och i umgänget med det andra könet, säger han.

Parallellt med att tillgången till lågkvalificerade jobb minskat kraftigt fortsätter de nordiska kvinnornas frigörelse och ökade självständighet vilket senaste Jämställdhetsbarometer som Arbeidsliv i Norden genomfört bekräftar. Fördelningen av makten har aldrig tidigare varit så jämställd i Norden som nu.

Faderskapet erbjuder något nytt

För män som får barn och ska axla en ny roll kan faderskapet skapa en alternativ identitet och bli till både en lättnad och till en gåva, anser Aydin Soei.

- Många män använder faderskapet som en hävstång för att kunna bli mer hela människor. Nu får jag vara mer känslosam. Nu får jag visa känslor som är förknippade med moderns, säger han och berättar att i Danmark använder nyblivna pappor numera dubbelt så mycket tid med spädbarnet jämfört med för tio år sedan.

- Det är en revolution, en succé och den största normförändringen i västvärlden, att fler fäder vill vara närvarande i sina barns liv säger Aydin Soei.

En gåva inte bara för mannen utan också barn och kvinnor, hävdar han. Ju mer tid som män visar omsorg om barnet, desto mer tid frigörs för kvinnorna.

- På sikt leder det till att mellanrummet blir mindre mellan män och kvinnor och att balansen mellan arbetsliv och privatliv bättre.

Aydin Soei berättar också om en annan undersökning som visar att ju högre utbildning, desto mer tid tar sig fäderna att tala med barnen, att följa med dem till fotbollen och till andra aktiviteter. Och vice versa. Ju lägre utbildning, desto mindre tid med barnen.

- De som lägger mest tid på barnen lägger också mest tid på sitt arbete. Det är alltså en fråga om prioritering och om föräldrakultur, säger Aydin Soei.

Dessutom, påpekar Aydin Soei, kan faderskapet – i motsats till arbets- och karriärrelationer – inte tas ifrån en man.

… som de ofrivilligt barnlösa männen går miste om

Det är männen som inte blir fäder som Stefan Krakowski intresserat sig för i sin bok. De som inte finner en partner och därför lever i ofrivilligt celibat (incel = involuntary celibate).

Dagens mansöverskott i Sverige i kombination med en växande grupp män som varken hittar sin plats i familjebildningen eller på arbetsmarknaden kallar han för en tickande bomb.

Könsfördelningen i Sverige enligt SCB, fördelad i fyra olika grupper. Registrerade sambopar räknas som gifta och skilda om samboendet upphör. Det finns nästan en halv miljon fler ogifta män än kvinnor.

- Situationen väcker frustration, ilska, politisk extremism och även övergrepp mot kvinnor. Det vi ser är bara toppen av ett isberg och därför måste vi prata om det, säger Stefan Krakowski.

Etniska skillnader – och skillnader mellan olika generationer

Tillbaka till faderskapet, det som Aydin Soei fokuserar på i sin femte bok om etniska minoriteter i Danmark och i Norden. Bokens titel är Fædre –fortællinger om at blive til som far. I den har han intervjuat fem danska män, samtliga med invandrarbakgrund.

- I Danmark är män med invandrarbakgrund den mest stigmatiserade föräldragruppen, men invandrare är ingen homogen grupp, säger Aydin Soei.

Han ser bland annat stora skillnader mellan första respektive andra generationens invandrare när det kommer till synen på barn och uppfostran.

- Några av invandrarna har flytt från länder med det auktoritära uppfostringsideal som är vanligt i samhällen med dåligt socialt säkerhetsnät. Så hamnar de i Norden med den mest tillåtande och mjukaste uppfostran i världen där vi ser barnet som en individ med egna rättigheter. Det är en enorm kulturskillnad för första generationen av fäder från icke västliga länder, säger han.

De auktoritära idealen håller dock inte för andra generation invandrare, de som är födda och uppväxta i Danmark och dessutom är en dubbelt så stor grupp som sina fäder, enligt Aydin Soei.

- Bland dem finns en önskan om att visa omsorg om sitt barn. Att vara stöttande. Att vara en förebild. Något de själva många gånger saknat hos sin egen far eftersom han antingen varit frånvarande eller fått betydligt lägre status i det nya hemlandet, säger han.

Skolresultat med konsekvenser

Såväl Krakowski som Soei framhåller skolan betydelse för att bryta männens utanförskap på arbetsmarknaden och i familjebildningen.

- De unga männen med dåliga skolresultat hamnar i ett underläge och det leder till en olycklig dominoeffekt. Ett misslyckande i skolan leder lätt till misslyckanden i resten av livet, säger Stefan Krakowski.

Han ställer sitt hopp till de nya läroplaner och kursplaner för svenska grundskolan som kommer att gälla från och med i höst, att de tar hänsyn till de olika förutsättningar som han anser att flickor och pojkar har i den åldern.

- Pojkars hjärnor mognar senare än flickors och dessutom finns det en olycklig antipluggkultur hos pojkarna, säger Stefan Krakowski.

Aydin Soei pekar på sambandet mellan dåliga skolresultat och synen på jämställdhet. Han uppmanar oss att vara bekymrade för förlorarna i de nordiska grundskolorna.

- De är benägna att abonnera på gammeldags könsroller baserade på att en man är mer värd än en kvinna. Det är det sista du har att klamra dig fast vid när du inte lyckats med din roll som familjeförsörjare och inte har något annat att binda upp din identitet på. Hur vi ska få dem att lyckas i grundskolan är mycket väsentligt – oavsett om de heter Peter och Hans eller Hassan och Ali, säger han.