Så blir skänkta textilier nya kläder hos Remake

När Sveriges dåvarande kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke kom till Nobelfesten 2019 bar hon en galaklänning i siden. Den kom från Stockholms Stadsmissions företag Remake Sthlm, där skänkta kläder sedan 2002 omvandlas till ny design. Klänningen var gjord av sidenskjortor som skänkts, däribland kultur- och demokratiministerns egna. Nu hade de skamfilade skjortorna klippts sönder och omvandlats till böljande våder värdiga en Nobelfest.

 - Vi fick visa att återbruk inte har ett särskilt uttryck, utan kan bli vad som helst. Skänkta och oönskade kläder kan bli balklänningar och kostymer, säger Marie Teike som är skapare av Remake, dess designer och enhetschef.

Marie Teike älskar mode och det uttryck och den magi som kläder kan rymma. Däremot älskar hon inte modeindustrin.

- Idag är det fel med hela systemet – både med hur material produceras, människors villkor i produktionen och hur varor skickas runt. Det är så fel och jag kan inte tänka mig att jobba så, säger Marie Teike.

Ett nytt klädmärke baserat på begagnade kläder

Marie Teike har sytt sina egna kläder sedan hon var en ung flicka i en liten by norr om Gävle. Redan då drogs hon till redan producerade och använda kläder att sy om till något eget. De gör henne kreativ och blir som en begränsad målarduk, där hon får ge utlopp för sin fantasi inom de ramar som materialet och plagget ger.

Under tio år bodde hon i London och jobbade som modell. Hon gjorde också egna små och unika kollektioner, där materialet var redan existerande kläder, ofta på beställning av artister. I några år drev hon en secondhand butik i Sidney och det var den erfarenheten som blev ett tillfälligt jobb i en av Stockholms Stadsmissions andrahandsaffärer. Där väcktes idén att starta ett klädmärke inom organisationen fast förankrat i social och miljömässig hållbarhet och dessutom i en organisation som också stod för mänskliga rättigheter och som dagligen ser resultatet av överkonsumtion av kläder. Det blev Remake Sthlm.

Tjugo år senare lever varumärket kvar i Stockholms Stadsmissionens organisation. Det finns en stor egen ateljé i Stockholmsförorten Farsta Strand, en webbutik och kläderna säljs på anrika varuhuset NK. Det är ett prisat varumärke. Remake Stockholm har vunnit modetidningen Elles hållbarhetspris, fått NK:s innovationspris och Damernas Världs prestigefyllda Guldknappen. Glädjen och överraskningen var stor ”Jag har aldrig tappat andan så länge”.

- Det gav oss självförtroende att estetiken belönades och en bekräftelse av att vara på rätt spår. Det var stort, säger Marie Teike.

Marie Teike visar runt i lokalerna och berättar hur de jobbar. Det finns åtta fast anställda medarbetare. Till det kommer ungefär tjugo personer som arbetstränar genom ett samarbete med arbetsförmedlingen och för att fullfölja det uppdraget har Stockholms Stadsmission en heltidsanställd handledare.

- Alla har sin resa och det är många spännande möten. Jag behöver inte byta jobb för så mycket byts ut runt mig här. Också själva skapandet är föränderligt. Vi vet aldrig vilket material vi ska jobba med vilken skapar dagliga innovationer.

Upp till 40 ton kläder och textilier i veckan

I entrén är några av deras kläder utställda och ögat fångas av en orange ytterjacka. Skänkta kläder har fått ett nytt liv och ett unikt uttryck, en chans att bli ”reloved”. I en stor ateljé arbetar en medarbetare med att ”filea” jeans. Alla sömmar, linningar och dragkedjor klipps bort. Kvar blir ett stycke rent tyg i ett byxbens form, som sorteras i färg eller slitningsgrad för att sys samman till ny metervara. Vid ett bord broderar en medarbetare färggranna mönster på en sliten ulltröja. Vid ett annat ligger en hög med vintermössor, balaclavas, tillverkade av ylletröjor där tiden nött ner muddar eller skapat hål. I ett angränsande rum finns många hyllmeter kläder sorterade i material, färger och tidigare funktion. Marie Teike stryker över en orange tröja med synlig förtjusning över materialet. 

Varje vecka kommer det in mellan 35 och 40 ton textilier till Stadsmissionen. En del sorteras direkt till de 23 butikerna, annat går till Stockholms Stadsmissions egna verksamheter som till exempel varma kläder till de med behov. Och Remake får de kläder som de kan höja värdet på. Medarbetarna på sorteringen håller utkik efter speciella färger eller material på de plagg som Remake Sthlm skickar som förslag. Ibland föreslår de själva sådant som de tror passar Remake Sthlm. Produktionen som sorterar alla gåvor är som organisationens hjärta, säger Marie Teike.

En procent av världens textilier återanvänds

Varje år köper svenskarna tretton kilo textilier per år i form av kläder och hemtextil. Den genomsnittliga livstiden på ett plagg är 2,2 år.  Det kan jämföras med världen i övrigt, där varje person konsumerar nio kg, enligt Naturskyddsföreningen. Och svenskarnas konsumtion av textilier har ökat med 40 procent mellan åren 2000 och 2020, enligt Naturvårdsverket.

Till skillnad från många andra material finns inget självklart sätt att källsortera textilier utan det mesta hamnar i vanliga sopor. Allt fler klädbutiker erbjuder möjligheter att återlämna kläder, men det är fortfarande i liten skala.

Samtidigt är textilindustrin den fjärde största förbrukaren av råmaterial och vatten efter mat, boende och transporter. Men bara en procent av hela världens förbrukning återvinns, enligt kommissionens handlingsplan för en ny cirkulär ekonomi. EU:s textilsektor har börjat återhämta sig efter år av strukturomvandlingar, men fortfarande produceras 60 procent av de kläder som säljs i EU utanför unionen.

Kommissionen vill nu ta tag i problemet genom en speciell strategi för textilier. Målet är att stärka industrins konkurrenskraft och innovationer genom att uppmuntra EU-marknaden till hållbarhet och ett cirkulärt tänkande. Det rymmer tankar om textil återvinning, men också att adressera det som benämns ”fast fashion” för att finna nya affärsmodeller.

Förslagen är många. De handlar bland andra om att skapa textila material, som går att återvinna. Att stödja återanvändning av textil och att erbjuda reparationer, men också att skapa affärsmodeller som stödjer ett cirkulärt tänkande inom industrin.

Framtidens sätt att handla

Marie Teike är optmistisk, men känner också oro över att det händer mycket i branschen just nu. Det har blivit mer vedertaget att sälja in begagnade kläder och det kommer många nya regler från EU.

 - Jag är rädd på vägnar av hela industrin – vart ska alla som älskar att jobba med kläder liksom jag ta vägen? Samtidigt tänker jag ”äntligen”.

 Hon är övertygad om att second hand kommer att bli ett av framtidens större sätt att handla. Själv köper aldrig nytt. Hon ser cirkulärt mode som en nödvändig framtid både för miljö och social hållbarhet.

 - Det är av respekt för människor och material, samtidigt som det utmanar den kreativa processen. Det vi ville för tjugo år sen, vill vi också nu. Vi vill kommunicera vårt sätt att jobba med textil och kvalitet. Ibland får jag höra att vi ”pysslar med kläder”, men det här är så mycket mer. Nu vet man mer vilka effekter en stor klädkonsumtion har både för miljö och människor, säger Marie Teike.