Stort fall i jämställdheten i nordiska maktpositioner

Diagrammet visar antal kvinnliga poäng som uppnåtts på 24 olika maktpositioner. 100 poäng betyder full jämställdhet.

Förklaringen till fallet finns huvudsakligen i svensk politik och i att den isländska LO-ledaren har avgått. Ändringarna i de andra länderna var små. Under det gångna året bildades det visserligen en ny regering i Danmark, men Mette Frederiksen är fortfarande statsminister och flera kvinnliga ministrar fortsatte, om än i nya departement.

I Sverige var det emellertid ett skifte mellan de två politiska blocken. Bara två personer i Ulf Kristersson regering hade haft erfarenhet som ministrar tidigare; utrikesminister Tobias Billström och finansminister Elisabeth Svantesson.

I jämställdhetsbarometern finns 13 ministerposter med. Eftersom detta är en nordisk barometer har vi valt de 12 ministrar som deltar i samarbetet inom Nordiska ministerrådet, samt försvarsministern. På det området har det ännu inte etablerats ett ministerråd, men det är nog bara en tidsfråga om Finland och Sverige blir medlemmar av Nato.

I Magdalena Anderssons regering, den första någonsin i Sverige som letts av en kvinna, var det 23 ministrar, varav 12 kvinnor. Det gav en kvinnoandel på 52 procent. I Ulf Kristerssons regering är det 25 ministrar, varav 12 kvinnor, vilket ger en kvinnoandel på 48 procent.

Skillnaden kan verka liten, men i AIN:s jämställdhetsbarometer fick Magdalena Andersson regering 12 poäng, medan Ulf Kristerssons bara får 6 poäng.

Barometern tar hänsyn till att ministrar inte har lika mycket makt, eller får lika mycket uppmärksamhet. Statsministern får därför 5 poäng, finansministern 3 poäng och utrikesministern 2 poäng. De övriga ministrarna får ett poäng var.

I regeringen Andersson var både stats- och utrikesministern kvinnor och det var dessutom sex andra kvinnliga ministrar som kvalificerade till poäng, sammanlagt 13 poäng. I Ulf Kristersson regering är finansministern en kvinna, men bara tre andra ministerposter kvalificerar till poäng. Resultatet blir alltså mer än en halvering av de politiska poängen i Sverige, till 6 poäng.

Så här kommer det att se ut den 8 mars 2023 (om inget oväntat sker de närmaste dagarna). 

Ebba Busch är departementschef i Energi- och näringslivsdepartementet. Den nya regeringen fick hård kritik för att den lade ned miljödepartementet. Miljön lyftes i stället över till Näringslivs- och klimatdepartementet. Men vi ger ett poäng till Romina Pourmokhtari som miljöminister. Parisa Liljestrand får också ett poäng som kulturminister.

Jämfört med 2022 är det inga skillnader på vem som leder de tre största fackliga organisationer eller vilka som styr arbetsgivarnas organisation. Bland de fem symboliska maktpositionerna har Antje Jackelén avgått efter fem år som Sveriges första kvinnliga ärkebiskop. Det betyder att Sverige får 12 poäng i år mot 20 år 2022.

Den 15 december 2022 bildade Mette Fredriksen sin andra regering, denna gång med ett utvidgat parlamentariskt underlag som bestod av Socialdemokratiet, Venstre och Moderaterne.

Ane Halsboe-Jørgensen gick från kultur till arbete och Pernille Rosenkrantz Theil gick från utbildning till social. Där övertog hon efter en man, medan Ane Halsboe Jörgensen, fick en man som efterträdare, så det jämnade ut poängställningen. Samtidigt lämnade Trine Bramsen, som hade den något ovanliga kombinationen av att vara kommunikations- och jämställdhetsminister. Thomas Danielsen tog över som kommunikationsminister, medan Marie Bjerre blev jämställdhetsminister. Till sist blev det en man istället för Lea Wermelin som miljöminister. Detta medförde sammanlagt en förlust på två politiska poäng för Danmark.

I Mette Frederiksens andra regering finns det åtta kvinnor, mot 6 kvinnliga ministrar i hennes första. Samtidigt ökar antalet ministrar från 20 till 23. Det betyder att kvinnoandelen inte ökade fullt så mycket, från 30 procent till 34,7 procent.

Det blir två poäng mindre på maktpositionerna inom arbetslivet. I barometern ges det 4 poäng till ledaren av LO och 2 poäng vardera till ledarna för tjänstemännens och akademikernas organisationer.

Danmark skiljer sig emellertid från de övriga nordiska länderna eftersom det danska LO gick ihop med tjänstemannaförbundet FTF från den 1 januari 2019 och bildade Fagbevægelsens Hovedorganisation, FH.

Eftersom den nya organisationen har lika många medlemmar som LO och FTF valde vi att fördela de sex poängen så att ledaren Lizette Risgaard, som kom från LO, fick fyra poäng och att vice ordföranden, som kom från FTF, fick två poäng. Fram till 3 november 2022 var det Bente Sorgenfrey. Hon valde då att pensionera sig och efterträddes av Morten Skov Christiansen, som nu är den som har ansvaret för det fackliga samarbetet med Norden och EU. Det betyder att Danmark förlorade ytterligare två poäng i barometern.

Ibland kan omständigheterna leda till överraskande utnämningar. I fjol var det Jens Stoltenberg, som alla trodde skulle bli Norges nya centralbankschef, som i stället övertalades att fortsätta som generalsekreterare i Nato. Därmed blev Ida Wolden Bache centralbankschef.

I år kunde nästan Danmark ståta med sin första kvinnliga rigspolitichef, som är den översta ledaren för polisen. I sex månader har Lene Frank haft den positionen. Hon utnämndes den 22 augusti 2022, eftersom den tidigare chefen, Thorkild Fogde, efterforskades för sin roll när Danmark avlivade alla sina minkar på grund av coronapandemin. Kritiken mot Fogde handlade om att det hävdades att han visste att det inte fanns någon laglig rätt att avliva friska minkar och ändå avsatte polisresurser till det. Efter granskningen av hans roll frikändes han emellertid och återinträdde den 10 februari som rigspolitichef.

Som AIN har skrivit om tidigare, avgick Drífa Snædal, den isländska ledaren för ASÍ, som motsvarar LO, den 10 augusti i fjol. Kristján Snæbjarnarson tog över som konstituerad ledare fram till ASÍ:s kongress i oktober. Han meddelade innan kongressen att han inte kandiderade att fortsätta som ordförande.

Kongressen blev emellertid en stormig historia, där ledarna för tre stora förbund lämnade kongressförhandlingarna: Ragnar Þór Ingólfsson, ordförande i VR, Sólveig Anna Jónsdóttir, ordförande i Eflinger samt Vilhjálmur Birgisson, ordförande för Fackförbundet. Även en stor del av kongressdeltagarna från dessa förbund lämnade salen.

Striden inom ASÍ handlar om att de tre förbunden, som sammanlagt har mer än hälften av de 113 000 yrkesaktiva medlemmarna, är missnöjda med det inflytande de har, men det handlar också om personstrider.

I den situationen beslöts det att ajournera kongressen till 2023. I april i år ska ett nytt datum för att återuppta kongressen meddelas. Kristján Snæbjarnarson fortsatte som ordförande eftersom de omständigheter som uppstod enligt honom var "utan motstycke".

Även inom isländsk politik har det skett stora omvälvningar, men än så länge mest i opinionsmätningarna.

Katrín Jakobsdóttir har nu varit statsminister i drygt fem år, men stödet för hennes parti har minskat kraftigt. Gröna Vänstern, får rekordlåga 6,8 procent i den opinionsmätning som Gallup presenterade 31 januari. I Alltingsvalet 2017, då hon blev statsminister, fick partiet 16,9 procent av rösterna

I januarimätningen blev Socialdemokraterna för första gången på 14 år det största partiet på Island, med 25,3 procent av sympatierna. Det är högre än det konservativa Självständighetspartiet, som backade till 23,2 procent.

I Norge blåser de politiska vindarna åt motsatt håll. Där är det Arbeiderpartiet som får rekordlåga tal i opinionsmätningarna. Enligt den senaste opinionsmätningen får partiet rekordlåga 16,8 procent.

De norska socialdemokraterna regerar tillsammans med senterpartiet, och har fått kämpa med ökade ström- och matpriser, kriser i vården och misslyckade projekt som Follobanan, en järnvägstunnel som byggts från Oslo till Ski för 37,5 miljarder norska kronor, men som stängdes en vecka efter invigningen på grund av att det uppstod brand i strömledningarna. 

Det har emellertid inte skett några förändringar alls på de positioner vi mäter, sedan 8 mars i fjol och Norge får därför oförändrat 17 poäng.

Inte heller i Finland har det skett några ändringar på maktpositionerna i Jämställdhetsbarometern, så landet får oförändrat 13 poäng. Ministrarna står för alla dessa och den finska regeringen är den med flest kvinnor i Norden, 10 av 19, vilket motsvarar 53 procent.

Den 16 april kan det ske stora ändringar i finsk politik. Då är det riksdagsval. Om Sanna Marin tvingas lämna som statsminister kanske det blir till en ännu viktigare post. Hon nämns som en tänkbar efterträdare till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, som tillträdde den 16 juli 2019. Hon valdes för fem år, vilket betyder att hon sitter fram till juli 2024.

Enligt uppgifter i finska medier vill socialisterna och demokraterna i EU-parlamentet ha Sanna Marin som ledande kandidat i EU-valet 2024.

- Marins liberala värderingar i kombination med en hård linje mot Ryssland ses som en vinnande kombination, som möjligen lockar stöd även från andra parlamentariska grupper och från de östliga och västra medlemsstaterna, skriver Euractive.