Sedan fem år tillbaka önskar ett enigt Nordiskt råd att det upprättas ett särskilt ministerråd för transport och infrastruktur inom det nordiska samarbetet. Men hittills har inte ländernas statsministrar nappat, trots stora infrastruktursatsningar i och mellan länderna.
- Ett särskilt ministerråd för transport och infrastruktur skulle vara en ny form av möte mellan de nordiska ministrarna och förbättra samarbetet inom området. Om våra statsministrar vill att Norden ska vara världens mest integrerade region är det dags att visa det, säger Kjell-Arne Ottosson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna, KD, och också ledamot i Nordiska Rådet och utskottet tillväxt och utveckling i Norden.
2018 fattades ett enhälligt beslut under Nordiska rådets session på Island att rekommendera Nordiska Ministerrådet att upprätta ett eget ministerråd för transport och infrastruktur. Alla partier, alla partigrupper, alla länder och självstyrande områden stod bakom denna önskan. Sedan dess har inget hänt, annat än att rekommendationen upprepats.
Kjell-Arne Ottosson är en av dem som drivit frågan, både på Nordiska rådets sessioner och i den svenska riksdagen.
Transportutskottet, med Kjell-Arne Ottosson längst till vänster, jublar under en debatt om kommunikationsfrågor under Nordiska rådets session i Helsingfors 2022. Parlamentarikerna vill upprätta ett ministerråd för transport och infrastruktur. Foto: Björn Lindahl
- Flera stora infrastruktursatsningar i Norden är under planering eller förstuderas för att binda ihop både de nordiska länderna, som till exempel Oslo – Stockholm 2.55, metrobygget i Öresundsregionen och bättre tågkommunikation mellan Oslo och Hamburg. Ett eget ministerråd för transport och infrastruktur skulle fungera som ett övergripande paraply, vilket vore viktigt för att få en överblick och ett tätare samarbete, säger Kjell-Arne Ottosson.
Han är själv gränsbo och har en stark vilja att minimera gränshinder. Hemmet ligger i Årjängs kommun, cirka hundra meter från norska gränsen. Hans mamma är norska, brodern är gift i Norge och Kjell-Arne Ottosson är tjänstledig från sitt yrke som lärare i norska Rømskog. Erfarenheterna från pandemin ger också extra motivation att verka för att stärka samarbeten kring infrastruktursatsningar mellan de nordiska länderna.
- Vi lever ju som om gränsen inte finns. Här kan ett bostadshus ligga i Sverige och uthusen i Norge. Plötsligt stängdes gränsen och människor fick inte åka till sina jobb, eller ta avsked av nära och kära, berättar han.
Den stängda gränsen var så mycket mer än förlust av gränshandeln, även om det var allvarligt nog. Förlorar 400 – 450 människor jobbet i Töcksfors kan det jämföras med att 120 000 människor i Stockholm skulle bli arbetslösa. Det som gick djupast var ändå att inte få träffa sin närmaste familj, berättar Kjell-Arne Ottosson. Gränsen var obevekligt stängd, trots att smittspridningen var låg just där. Stängningen skapade djupa sår mellan människor i ett område där det genom århundranden varit självklart att röra sig.
Berättelserna är många. Det är den svenska kamraten som efter att ha bott femton år i Norge inte fick äta hotellfrukost tillsammans med sina norska kolleger, trots att han inte ens besökt Sverige i närtid. Det är svenskar i Norge som fick bära varselvästar för att de skulle vara lätta att skilja ut. Kjell Arne Ottosson har själv känt av effekterna av den stängda gränsen. När han efter öppningen av gränsen för första gången återvände till det som är hans norska hemtrakter möttes han av obehaglig tystnad istället för ett välkomnande och vanligt, vardagligt småprat.
- Att stänga ute människor så är farligare än smittan, anser jag. Nu börjar det normalisera sig, men ännu är det många som inte vågar söka jobb på andra sidan gränsen. Såren finns där, men ju tätare band vi skapar desto mindre risk är det att vi igen hamnar i en liknande situation som under pandemin.
I en motion till Sveriges riksdag, skriver Kjell-Arne Ottosson, att ”vi har en lång väg att gå för att knyta ihop kontakterna igen och läka såren som uppstått, inte minst i gränstrakterna”.
I motionen pläderar han för ny, rakare och snabbare järnvägslinje mellan Oslo och Stockholm. Målet är en restid på 2 timmar och 55 minuter, därav projektnamnet. Men syftet är djupare än kortare restid, miljöförbättringar jämfört med flyget och en utvidgad arbetsmarknad. Ett gemensamt projekt för en snabb tåglinje skulle också innebära att arbeta tillsammans över landgränserna, vilket kan stärka kontakterna igen och få såren efter pandemin att läkas. Allt som knyter samman människor i Norden, anser han vara viktigt och därför fortsätter han också att verka för frågan om ett ministerråd för transport och infrastruktur.
Kjell-Arne Ottosson tar upp frågan om att upprätta ett ministerråd för transport och infrastruktur så ofta han kan. Det skedde även under Nordiska rådets specialsession i Reykjavik tidigare i år. Foto: Eyþór Árnason/norden.org
Kjell-Arne Ottosson har vid flera tillfällen sökt svar på frågan vad som hindrar upprättandet av ett ministerråd för transport och infrastruktur, bland annat under en interpellationsdebatt med förre infrastrukturminister Tomas Eneroth, socialdemokrat. Nu under vintern bjöd också utskottet för tillväxt och utveckling in ordföranden och vice ordföranden från samtliga länders trafikutskott för att hålla frågan om ett särskilt ministerråd för transport och infrastruktur levande.
- Många ville att det arbetet skulle fortsätta, konstaterar Kjell-Arne Ottosson.
Något egentligt svar på varför inte Nordiska Rådets enhälliga rekommendation blivit verklighet har han inte fått. Förre svenske infrastrukturministern Tomas Eneroth gav till exempel som svar att han tyckte samarbetet mellan de nordiska infrastrukturministrarna fungerade snabbt och informellt utan ett särskilt ministerråd.
- Det har också funnits tjänstemän som hävdat att samarbetet försämras i ett ministerråd, men i så fall borde ju alla ministerråd läggas ned, säger Kjell-Arne Ottosson.
Nu, efter regeringsskiftet, är det partikamraten Andreas Carlson som är infrastrukturminister.
- Nu kan jag trycka på internt och på det viset flytta frågorna framåt, säger Kjell-Arne Ottosson.