Var trepartsmötet i Reykjavik början på något nytt?

Upptakten till mötet togs 2019 på kongressen till Nordens fackliga samorganisation, NFS, i Malmö. Då seglade den gröna omställningen på allvar upp som den viktigaste frågan för de nordiska facken. Mottot var att ”det finns inga jobb på en död planet”.

Den isländska statsministern Katrín Jakobsdóttir hade bjudits in och betonade i sitt tal att det måste handla om en rättvis grön omställning:

- Som regeringar och fackföreningar måste vi se till att det vi gör i klimatfrågan inte leder till mindre välstånd för den vanliga människan. Vi kan inte skruva upp bensinpriset så högt att resultatet bara blir att de rika fortsätter att förorena, men att de fattiga inte har råd att ta sig till arbetet, sa hon.

NFS, är de fackliga huvud- och centralorganisationernas samarbetsorgan i Norden. Spännvidden är stor - från svenska LO med nästan 1,4 miljoner medlemmar, till färöiska Samtak med 6 000 medlemmar.

NFS är lika gammalt som det nordiska ministerrådet, som är regeringarnas samarbetsorgan och som upprättade 1972. Men det finns ingen motsvarande nordiska organisation för arbetsgivarna. Därför applåderas det två år senare spontant runt borden på Holmenkollen hotell i Oslo där NFS höll kongress igen, när Katrín Jakobsdóttir meddelar nyheten, via en länk från Island, att hon hade bjudit in till ett nordiskt trepartsmöte om en rättvis grön omställning i slutet av 2023.

I Nordiska ministerrådets vision för 2030 är målet bland annat att Norden ska bli den mest gröna regionen i världen. Vägen till ett koldioxidneutralt samhälle kommer att kräva uppoffringar och betyda stora omställningar. I ett historiskt perspektiv har emellertid världen varit igenom större omställningar, som industrialismen och den fortfarande pågående digitaliseringen av både produktionen och konsumtionen.

Det är förstås viktigt att det blir mindre utsläpp från Norden, men klimatet räddas inte av det. Vad Norden framför allt kan göra är att visa att en grön omställning kan genomföras rättvist och med de sociala skyddsnät som behövs, när anställda förlorarar sina jobb och måste om- eller vidareutbilda sig. Om omställningen sker på ett orättvist sätt riskerar förtroendet för politiker att minska och populistiska rörelser som de gula västarna i Frankrike växa fram.

Det är den samarbetsmodell som finns i Norden som förhoppningsvis gör att det snabbt kan utbildas tillräckligt många med de kompetenser som behövs för omställningen, och som kan slå en bro över till det nya samhället. Företag som befinner sig i den ”bruna” delen av ekonomin kan inte förväntas att sätta av pengar för att utbilda sina anställda för jobb i gröna industrier som de inte själva driver.

De nya gröna verksamheterna kommer också växa upp på andra platser och behöver för att växa både arbetskraft och kommunala tjänster.   

De isländska värdarna var väldigt tydliga med att mötet i Reykjavik också skulle resultera i ett samförståndsavtal, eller Memorandum of Understanding, som det kallas på engelska. Innan mötet hölls har det pågått förhandlingar där varje ord har stötts och blötts.

I samförståndsavtalet slås det fast att för att uppnå det som avtalats i Paris för att rädda klimatet, så ska ILO:s riktlinjer för en rättvis omställning vara ” den centrala referensen för beslutsfattande och en utgångspunkt för åtgärder”.

Vidare heter det i samförståndsavtalet:

• Vi lyfter fram vikten av social dialog för att uppnå en effektiv och framgångsrik omställning på den nordiska arbetsmarknaden. Vi inser vikten av social trygghet, arbetsmarknadsrelaterade rättigheter och en välfungerande arbetsmarknad som respekterar likabehandling och jämlikhet som en viktig del av den gröna omställningen.
• Vi inser behovet av nya typer av kompetens för att matcha nya typer av jobb när industrin förvandlas till en koldioxidsnål ekonomi. Goda möjligheter till om- och vidareutbildning av arbetstagare och arbetssökande kommer därför att vara väsentligt.
• Vi lyfter fram vikten av goda förutsättningar för yrkesmässig och geografisk rörlighet för en smidig grön omställning i alla regioner. Vi erkänner vikten av blomstrande utbildningssystem och ett brett samarbete för att säkerställa rätt matchning mellan utbud och efterfrågan på viss kompetens och för att vara väl förberedda för framtida utveckling och påverkan på den nordiska arbetsmarknaden.

Till sist avslutas samförståndsavtalet med en klar uppmaning att främja just trepartssamarbetet som modell i och dela sina erfarenheter med andra. För det är först om de nordiska framstegen också kan återskapas i andra länder som det kan få den effekt på klimatet man hoppas på.

Cristina Martinez, är expert på den gröna omställningen i den internationella arbetsorganisationen, ILO. Foto: Björn Lindahl.

För de negativa konsekvenserna av klimatändringarna gör sig redan gällande. Globalt kan 80 miljoner jobb försvinna enbart på grund av den extrema torka som drabbat delar av världen, varnade Cristina Martinez från ILO.

Hon ser Norden som en inspirationskälla, men medger att det kan vara svårt att genomföra nordiska lösningar i länder där de demokratiska processerna och den sociala dialogen inte är lika utvecklade. 

- Men de nordiska länderna kan absolut fungera som en inspiration för resten av världen. Den nordiska modellen med trepartsdialog är ett bra exempel på det, säger hon.