Har jordglober något med globalisering att göra?

Som barn hade jag och min bror en jordglob i vårt rum. Vi lekte ofta leken att snurra på globen och så, medan vi blundade, stoppa den med fingret. Där fingertoppen hamnade skulle vi resa till.

När jag går runt i Oslo har jag börjat ta bilder av fönster där det står en jordglob. Bland alla palestinska och ukrainska flaggor och regnbågsfärger i olika kombinationer fantiserar jag om att jordgloben är ett stilla försvar av en värld där alla kan resa vart de vill och handla med vem de vill.

Det har alltid funnits gränser. Men gränsmurar mellan länder var fram till för ett par decennier sedan sällsynta. När det andra världskriget slutade, fanns det bara fem. När Berlinmuren föll 1989 var det mindre än ett dussin. Idag finns det 74, skriver forskaren Élisabeth Vallet, i en artikel för Migration Policy Institute i Kanada.

Källa: Élisabet Vallet/Migration Policy Institute, Canada

En gränsmur sätts oftast upp enbart av det ena grannlandet, kan vara byggd av betong eller taggtråd och kräver dessutom övervakning. I Europa fanns det vid det kalla krigets slut bara  200 km gränsmurar, främst på Cypern och i Litauen, mot Belarus. I dag finns det 2000 km.

EU har varit en pådrivare för det gränslösa samarbetet. Schengenavtalet, som etablerades 1995 med fem länder, underlättar gränspasseringarna internt, samtidigt som yttergränsen till de 29 länder som nu ingår i samarbetet, har förstärkts. Men flyktingströmmar från Syrien och coronapandemin visade hur snabbt gränserna kunde stängas igen, även inom Schengen.

Från och med den 15 september i år har till exempel Tyskland infört gränskontroller vid alla sina nio gränser. Tidigare gällde det för gränserna mot Polen, Schweiz, Tjeckien och Österrike. Gränskontrollerna ska vara i ett halvt år.

Det är inte längre bara på grund av pandemier som olika former gränskontroller införs. Det tyska inrikesdepartemnetet skriver att gränskontrollerna införs som ett skydd mot Islamsk terrorism och allvarlig gränsöverskridande brottslighet.  Bilden från flygplatsen Gardermoen utanför Oslo under pandemin.

Det är inte bara flyten av människor som bromsas upp. 2008 var det första året som världshandeln inte ökade snabbare än världens bruttonationalprodukt. Det var det året finanskrisen härjade som värst. Men handeln återhämtade sig snabbt och det är därför många som är skeptiska till att det kommer att bli någon deglobalisering.

För att förstå att det ibland sker paradigmskiften, när det som alla tror på ändras till något nytt, måste vi vidga perspektivet.

En av de lärdomar från historieundervisningen i skolan som jag fortfarande bär med mig är David Ricardos teori om komparativa fördelar. Som Wikipedia formulerar det:

"Grunden i teorin om komparativa fördelar baseras i en enkel modell med två länder, här England och Portugal. Enligt den enkla teorin har respektive land absoluta fördelar i att producera särskilda varor. Mer konkret betyder det att Portugal kunde producera vin billigare än England, och England kunde producera tyg billigare än Portugal. Detta betyder att bägge länderna bör specialisera sig på respektive vara, och sedan byta med varandra för att även tillgodogöra sig den andra. Detta är grunden för internationell handel."

Enligt Ricardo tjänade alla länder på frihandel. 1750, när den industriella revolutuionen inleddes i Storbritannien, producerade landet bara två procent av alla varor i världen. USA producerade ynkliga 0,1 procent, medan Kina producerade en tredjedel.

1880 hade Storbritannien nått sin topp som producent i världen. Landet stod då för en fjärdedel av alla producerade varor. När det första världskriget bröt ut hade andelen sjunkit till 13 procent, och sedan dess har andelen fortsatt att sjunka, till dagens 3 procent. För USA var utvecklingen ännu häftigare. 1880 hade landet passerat Storbritannien och stod för en tredjedel av produktionen. Med intakta industrier efter andra världskriget ökade USA:s andel till en topp på 50-talet, då det stod för 45 procent av alla producerade varor i världen.

När jag som ung journalist på 80-talet började arbeta på en ekonomiredaktion sades det att Danmark hade en större export än Kina. Efter att de kinesiska ledarna bröt med kommunismen och tillät utländska investeringar har Kina stått för den största ändringen i världshandeln. Landet blev en medlem av världens handelsorganisation, WTO, 2001, vilket accelerade handeln ytterligare. Landet står nu för ungefär en fjärdedel av alla producerade varor, däribland 71 procent av alla mobiltelefoner och 63 procent av världens skor.

Kinas dramatiskt ökade andel av världshandeln visas i ett diagram i Mario Draghis rapport  The Future of European Comptetiveness . Här visas EU:s, USA:s och Kinas andel av världshandeln med varor när den interna handeln mellan EU-länderna räknats bort. EU har som handelsblock förlorat 3 procentenheter, medan Kina har ökat sin andel av världshandeln med 13 procentenheter sedan år 2000. Källa: EU/WTO

Som Mario Draghi sammanfattar det i sin rapport till den europeiska komissionen

"Det tidigare globala paradigmet bleknar. Eran av snabb tillväxt i världshandeln ser ut att ha passerat. EU:s företag möter både större konkurrens från utlandet och sämre tillgång till marknader utanför Europa . Plötsligt har Europa förlorat sin viktigaste leverantör av energi, Ryssland. Hela tiden avtar den geopolitiska stabiliteten, och våra beroenden har visat sig vara sårbarheter."

Mario Draghi är en tidigare italiensk statsministern och centralbankschef som skrivit en rapport till EU-komnmissionen. Foto: EU.

Efter att Donald Trump lade om USA:s handelspolitik och började införa strafftullar 2018 har det pågått ett handelskrig med Kina, som EU nu också sluter sig till. Från och med november ökas tullen på kinesiska elbilar från 10 procent till som mest 35,3 procent, i fem år.

När tullar och handelshinder röjs bort sker det efter långa förhandlingar där parternas behov noga vägs samman. När handelskrig bryter ut sker det snabbt och målet är att drabba motparten där det svider som mest. Kina svarade snabbt på EU:s beslut genom att kraftigt öka tullen på fransk konjak. 

I Draghis rapport finns det också en graf som visar hur antalet handelspolitiska åtgärder - som tullar, statligt stöd och andra beslut som påverkar handeln, har utvecklat sig de senaste åren:

Källa : Global Trade Alert.

Åtgärderna har olika effekt och drabbar inte alla länder på samma sätt. Åtgärderna som gör handeln mer fri är relativt jämnt spridda mellan världens länder. Men ser man på vilka länder som inför flest handelshinder eller stöder sina egna industrier så att konkurrensen vrids, är det USA, Kina och Brasilien som står för de flesta åtgärderna, enligt Global Trade Alert, som försöker ge en så komplett bild som möjligt av världshandeln.

De nordiska länderna har följt EU och infört omfattande sanktioner mot Ryssland efter att det invaderade Ukraina den 22 februari 2022. Hittills har nordiska länder inte hamnat i bilaterala handelskrig med Kina. Men det finns tecken på att det kan ändra sig.

Kina har i flera år ha stoppat export av grafit till Sverige, enligt en rapport om handelshinder som lämnats till EU, rapporterar Sveriges Radio.

Grafit är en viktig komponent i elbilsbatterier och en råvara som Kina dominerar.  Enligt EU-kommissionens talesperson i handelsfrågor Olof Gill ,  är Sverige det enda EU-land som drabbats av Kinas handelshinder på grafit.