Så arbetar EU med att avskaffa gränshinder

Kontoren är bemannande med nationella tjänstemän. I Sverige ligger det på Kommerskollegium. Solvit har som mål att lösa problemen inom 16 veckor. Det är alltid två Solvitkontor som arbetar med frågan samtidigt, ett i vartdera landet som berörs.

Solvit uttalas likadant som engelskan ”solve it”, det vill säga lös det där! Det firade sitt 20 års-jubileum 2022. Det konstaterades då att under den tiden så löstes 85 procent av de 28 600 fall som behandlats.

Det handlar mest om problem som berör personer. Av de 2271 ärenden som föll innanför Solvits ansvarsområde, var det bara 153 som handlade om företag.  En del av det Solvit gör hanteras i det nordiska samarbetet av Info Norden.

Men EU-kommissionen har också lanserat ett initiativ som kallas b-solutions, för att ta itu med mer komplicerade juridiska och administrativa gränshinder. Satsningen innebär att organisationer som verkar i gränsöverskridande regioner kan få en experthjälp i tre månader för att skriva en rapport om problemet och föreslå lösningar.

En övergripande organisation för regionala frågor är AEBR, Association of European Border Regions. Den grundades 1970 och har ett hundratal medlemmar i mer än trettio europeiska länderna. Medlemmarna är olika regionala organisationer, som försöker underlätta för de som bor i gränsregioner.

När AEBR visar dessa regioner på en karta ser det ut som ett hoptrasslat garnnystan:

Norden är den geografiskt största regionen i Europa, markerad med en orange linje.  Tyskland är det land i Europa som har flest gränser med andra europeiska länder, nio stycken. Källa: AEBR. Inom EU sker det mest intensiva pendlandet i gränsregioner i Slovakien, Belgien och Estland.

Inom EU bor det 1,3 miljoner människor i ett EU land som arbetar i ett annat. EU har 448 miljoner invånare.

Det kan jämföras med Norden, med 27 miljoner invånare. Där visar den tillgängliga statistiken att 49 000 personer gränspendlar till ett annat land.

I förhållande till andelen av befolkningen som är i arbetsför ålder, motsvarar gränspendlandet 1,0 procent i EU, medan talet bara är hälften så stort inom Norden, 0,5 procent.

Det behöver inte vara någon motsättning mellan att försöka lösa gränshinderproblem genom EU eller genom det nordiska samarbetet. Svinesundskommittén, som är en av Nordens tolv samarbetskommittéer för gränsregionalt samarbete, har använt bägge kanalerna.

Harmoniseringen av byggreglerna är en av de frågor Svinesundskommittén jobbar med. Det finns även med i den nordiska gränshinderdatabasen, och är det som bostadsministrarna prioriteras högst. På det nordiska ministermötet 2018, slog byggnads- och bostadsministrarna fast att de vill främja en stark och integrerad byggmarknad i Norden genom att arbeta för att ta bort hinder som begränsar möjligheterna för företag att bygga i andra nordiska länder.

Samarbetar med AEBR

- Svinesundskommittén har under flera år också samarbetat med AEBR, som administrerar b-solutions. Vi har goda erfarenheter där vi bland annat fått tillgång till experthjälp, vilket det nordiska gränshinderrådet inte har medel till, säger Annika Daisley, som är projektledare för gränshinder/gränsmöjligheter.

- Under 2021 genomförde AEBR den fördjupade studien Percieved border obstacles linked to wood contructions, där en del av arbetet fokuserade på harmonisering av de nordiska ländernas byggregler.

Trähus ser inte ut som de brukade göra längre. Därför behövs det också nya byggregler. Foto: Björn Lindahl.

Utredaren Kjell Nilsson lämnade ett förslag till handlingsplan som presenterades på ett seminarium i Oslo den 23 mars 2023, arrangerat av AEBR, Svinesundskommittén och Nordiska ministerrådet.

Kjell Nilsson har tidigare varit direktör för Nordregio, är adjungerad professor vid Köpenhamns universitet och nu seniorrådgivare på Nilsson Landscape.

I en artikel beskriver han problemet:

- Vid en första anblick borde problemet vara överkomligt. De nordiska länderna har samma typ av plansystem, någorlunda likartade utmaningar med klimatet och lika höga ambitioner vad gäller miljökrav, energisparande och tillgänglighet.

Men djävulen sitter i detaljerna, påpekar han: 

- Enligt reglerna om tillgänglighet ska det finnas plats för en rullstol framför toalettstolen i Sverige, men i Norge ska det finnas plats vid sidan om. Också när det rör sig om tillgänglighet kräver finska regler att badrummen måste klara en vändradie på en och en halv meter, vilket innebär att danska och svenska badrum ofta är för små.

- Danska sovrum är för små i förhållande till de finska kraven och svenska trappor är för smala för de isländska kraven på brandsäkerhet. Enligt danska regler ska lägenhetsdörrarna öppnas inåt så de inte blockerar flyktvägarna när de öppnas medan man i Sverige kräver att dörrarna öppnas utåt för att underlätta utrymning av lägenheterna.

Exemplen han nämner är bara en bråkdel av alla de skillnader som finns när nordiska myndigheter ställer krav, inte minst i förbindelse med den gröna omställningen. Kjell Nilsson anser att det måste finnas ett mycket tydligt krav från bostadsministrarna för att inte ämbetsfolken ska hamna i en återvändsgränd.

Han rekommenderar att det inrättas fem nordiska arbetsgrupper (task forces) som jobbar parallellt med att först kartlägga och sedan harmonisera byggreglerna.

Bättre förutsättningar 

Det är framför allt två faktorer som gör att förutsättningarna idag är bättre än på länge. Den ena är tendensen att byggreglerna numera görs mindre detaljerade. Man för över mer ansvar på byggindustrin, och öppnar därmed för mer innovativa sätt att lösa kraven. De nya svenska reglerna om ventilation ryms till exempel på en sida, jämfört med de förra som behövde nio sidor.

Den andra handlar om digitaliseringen av byggprocessen.

Bägge tendenserna gör det lättare att harmonisera reglerna inom lika många områden under två års tid.

Vinsterna av gemensamma regler har uppskattats till två procent av byggkostnaderna i Norden, eller 30 - 40 miljarder danska kronor.

- Seminariet väckte intresse i Bryssel och vårt arbete har uppmärksammats av EU-kommissionens DG REGIO, säger Annika Daisley, som också fått flera nordiska medier att intressera sig för rapporten.