Gärna turism men på lokalbefolkningens villkor

De senaste årens utveckling visar på turismen komplexitet. Å ena sidan konkurrerar orter och länder om att nå de ofta spendersamma turisterna och deras behov av hotell, mat och spännande utflykter.

För många platser är turisterna helt enkelt en fråga om överlevad. Det visade inte minst pandemin, när i stort sett hela turistnäringen stod stilla med stora ekonomiska- och sysselsättningseffekter som följd.

Så det var inte överraskande att många aktörer inom turismen mer eller mindre ropade ”Kom hit!” när pandemin var över och restriktionerna släppte. Och efter flera isolerade år är det många som hörsammat kallelsen.

Idag är turismen högre än innan pandemin och sysselsätter bara i Sverige omkring 200 000 personer. Totalt i världen stod turism för 10 procent av den globala BNP 2023.

Men det finns också ett ”å andra sidan”, vilket inte minst de växande protesterna mot turismen visar. Fler och fler turistorter ställer sig frågan om trängseln, nedskräpningen, slitaget och i kölvattnet allt dyrare bostäder verkligen är värt det?

Senast den 18 maj i år hölls stora demonstrationer på Kanarieöarna mot turismen. Och de är långt ifrån de första. Kritiken mot horder av tillfälliga semesterfirare har funnits länge, men har under de senaste fem, sex åren blivit både fler och kraftfullare. Det har rapporterats om hungerstrejk på Teneriffa, om demonstrationer i Barcelona och protester i Venedig, Amsterdam och Berlin för att nämna några orter.

– Demonstrationer mot turism är alltid aktuellt, särskilt i turistsäsong. Mest ser vi det i Spanien, som sedan många år är ett traditionellt turistland och som bygger mycket av sin ekonomi på turismen. Hungerstrejken på Teneriffa visar desperationen hos människor som fått nog av denna utveckling, säger Cecilia Cassinger, docent vid institutionen för kommunikation, Lunds universitet.

Protesterna mot turism är alltmer en social rörelse

Cecilia Cassinger har länge följt överturismens utveckling, lockad av möjligheten att studera kommersialiseringen av platser och vilka konsekvenser det får för en ort att plötsligt bli en vara.

– Protesterna mot turismen liknar alltmer en social rörelse och har blivit både mer politisk och argare. I Spanien omfattar rörelsen många olika intressen som gått samman och kritiken gäller både drägligare arbetsvillkor inom turismnäringen och rätten till bostäder.

Protesterna visar också att lokalbefolkningen har tröttnat på den ekonomiska modell som turismen bygger på. Turism har blivit en symbol för allt som är orättvist och är ett sätt att få genomslag, säger hon.

2017 börjar begrepp som överturism och massturism att florera. När man talar om överturism rör den ofta attraktiva stadskärnor. Mängden besökare gör stadsmiljön trång och de lockande platserna har inte hunnit skala upp för de många turisternas behov av hotell, mat och kollektivtrafik. Turisterna tär på vattenresurser, behöver offentliga toaletter och ibland sjukvård. Den lokala befolkningens liv påverkas.

– Överturism är när en plats inte har kapacitet att hantera stora flöden av människor men det är också en upplevelse. I Barcelona finns det gator som knappt är framkomliga eftersom så många människor rör sig på dem. På andra orter som i Berlins och Amsterdams värsta partykvarter kommer besökare för att festa kort men intensivt på små ytor, vilket leder till både stök, bråk och nedskräpning.

Kritiken handlar ofta om att lägenheter köps upp av företag i attraktiva stadsområden och hyrs ut genom plattformar som Airbnb. Därmed drivs bostadspriserna upp, heltidsboende grannar försvinner och stadskärnors traditionella liv förändras.

Kläd-, mat och serviceaffärer får stryka på foten för att möta de mera lönsamma önskemålen hos tillfälliga turister som till exempel glass- och souvenirbutiker. Också infrastrukturen utsätts för hårt tryck och natur- och kulturvärden hotas när besökarna är fler än förutsett och förberedelserna inte hunnit med.

– Airbnb är ett problem med spekulativa investerare som köper upp hela områden och sedan hyr ut. Det blir ohållbart för de som bor och jobbar i en stad och det blir allt vanligare att städer lagstiftar om uthyrning av bostäder. Det går fort att förändra en stadskärna, konstaterar Cecilia Cassinger.

”Som att bo i en nöjespark”

Cecilia Cassinger beskriver 2017 som en ”tipping point”. Det är då det växer fram en insikt om att det ofta är stora företag som skördar de ekonomiska vinsterna, inte lokalbefolkning. Det väcker nya frågor kring turismen som länge och ofta setts, och på många orter fortfarande ses, som något eftersträvansvärt och positivt.

– Det är dubbelsidigt. Å ena sidan - vad ger turismen lokalbefolkningen egentligen? Får de lokala företagen ut tillräckligt för att det ska vara värt det? Å andra sidan är många orter helt beroende av turister, också i Sverige.

Cecilia Cassinger nämner bland annat hur Köpenhamn har öppnat upp hamnen för användning av alla, även turister. Foto: Mellanie Gandø

Fler och fler orter börjar tala om att införa turistskatt och kraven växer på att de vinster som turismen genererar ska återinvesteras, till exempel för att rädda oexploaterade stränder, värna gemensamma grönområden, skydda stränder och förhindra att det blir färskvattenbrist.

Men turistskatt är heller inte en enkel lösning. I Venedig föreslogs en turistskatt på 5 €, som skulle gå till kommunen och därmed invånarna. Det väckte enorma protester – ”är vi inte värda mer än så?”, berättar Cecilia Cassinger.

– Protesterna är sunda och visar engagemanget i frågan. Venedig behöver återinvestera för att skydda sitt kulturarv och många menade att en turistskatt på 5€ inte löser det. Kritiska aktivister tyckte att det kändes som att bo i en nöjespark, där besökaren betalar en avgift för att komma in. 

Turisternas ansvar

Runt 2017 växer också kritiken mot turisternas beteende. FN lanserar kampanjen ”Travel, enjoy, respect”. Den fångas upp av Amsterdam, som tar till sig en snarlik slogan. Till Amsterdam kommer till exempel många engelsmän som dagturister. De flyger in på morgonen och lämnar sent på kvällen. Turistandet blir ensidigt inriktat på några få turistattraktioner eller ett festdygn för ungdomar som drar genom Amsterdams innerstadsgator.

– Det är många fler som kan resa idag och tillgängligheten har ökat. Kritiken mot turism på populära resmål tycks heller inte påverka dessa städers varumärke negativt eller viljan att resa dit. Lockelsen är billigt boende och en känsla av att ”alla åker dit”, vilken ofta drivs av sociala medier och influensers, berättar Cecilia Cassinger.

De många protesterna har gett resultat. Amsterdam verkar nu för att bevara en traditionell stadskärna och har också anlagt en strand utanför staden för att få turisterna att vilja göra mer än att besöka Anne Franks hus eller stimma runt i ”Red light district”, som är den del av den gamla stadskärnan.

– Turisten har länge setts som en konsument med rättigheter, men jag anser att vi behöver omdefiniera vad det är att vara turist. I paneldebatt om turism som jag medverkade i nyligen lyftes att det är lika viktigt att tala om ”gästskap” som värdskap Att som turist reflektera över vad det innebär att vara en god gäst och över vad man kan ge tillbaka, säger Cecilia Cassinger.

Sverige har ännu inte så många områden med överturism, men trängseln i medeltidsstaden Visby under högsäsong, liksom i Gamla stan i Stockholm, kan bli stor. I Gamla stan arbetas för hållbar turism, så att vanliga butiker som till exempel mataffärer blir kvar, men också förskolor och den service som tillhör en levande plats, där människor bor.

– I och med klimatförändringarna kan de nordiska länderna komma att locka fler turister, men redan idag finns strategier för att skapa en annan slags turism, berättar Cecilia Cassinger.

Hon nämner Köpenhamn som ett exempel, som arbetar med begreppet ”localhood”. Med det vill man skapa en känsla för turisten av ingå i en lokal gemenskap. Attraktiva och lättillgängliga platser längst med vattnet har byggts ut med badplatser, lekplatser och matmarknader, vilket lockar många besökare att lämna huvudstråket (Ströget) eller besöka ”den lille havsfrue” och söka sig runt i staden.

Färöarna är ett annat exempel, där vissa områden stängdes under en period och enbart var tillgängliga för de turister som ville arbeta som volontärer och bidra till förbättringen av sköra naturomården.

Hur reser du själv? Har dina kunskaper om turismens avarter påverkat dig?
Cecilia Cassinger tänker efter.

– Kanske har jag blivit mer medveten om att bete mig respektfullt och ta hänsyn till det lokala livet genom att välja småskaliga hotell, restauranger och guideturer. Jag vill visa god ton och vara mer mig själv – så som jag är hemma, säger hon.