Startup och Mumin lockar mer än Lenin i arbetarstaden Tammerfors

Arbetarmuseet Werstas grundades av “Arbetarnas museiförening” år 1993. Museet beskriver sin uppgift att bevara och visa kulturarv som förknippas med arbetarbefolkningen, också arbetslöshet, arbets- och bostadsförhållanden.

De lokala företagens historia och produktion presenteras, parallellt med arbetarklassens gemensamma upplevelser och arbetarkulturer som utvecklas ur dem, också i marginalen.

Vi visas runt av Ulla Rohunen, som är chef för publikarbetet i Arbetarmuseet som finns i Finlaysons stora fabrikskomplex, där bomullsspinneriet en gång låg. Verksamheten har lagts ner och hela kvarteret har blivit ett center för kultur, turism och företagsamhet, speciellt på sommaren.

Stadens stolthet, energin

I närheten ligger Tammerforsens vattenfall. Staden Tammerfors var en av de första i världen att grunda ett kommunalt elkraftverk.

Det står ett enormt ångkraftverk i den nästan oförstörda fabriksbyggnaden. Ångmaskinen som Ulla Rohunen visar upp var en gång Finlands största.

Museets ångmaskin var i användning från år 1900 som strömkälla för Finlaysons bomullsmill.

– Vi är förstås stolta över ångmaskinen, en lite hemlig pärla här i Tammerfors, även om den inte längre går att använda. Den är ett massivt och imponerande vackert minnesmärke över industrin, tekniken och arbetet, deklarerar Rohunen.

De två cylindrarna har fått namnen Helene och Marie, efter de tysk-baltiska ägarnas hustrur. Man kan säga att största delen av Tammerfors industriella utveckling har gjorts med utländska krafter under första halvdelen av 1800-talet, med inslag från Skottland, Baltikum och St Petersburg.

En del av museet är det mer ideologiska arbetarmuseet, med en tänkt festsal i Folkets hus med fackliga röda fanor och arbetarsånger. Museet presenterar arbetarrörelsen och den politiska vänstern, men Ulla Rohunen är noga med att museet inte är politiskt.

Marginalgrupperna en del av arbetarrörelsen

Museet samlar också historia från minoriteternas kulturarv, inom miljö och klimat, regnbågsaktivism, feminism, solidaritet och u-landsbistånd.

Undervisnings- och kulturministeriet har utnämnt Arbetarmuseet Werstas till nationellt ansvarsmuseum för arbetsliv och socialhistoria. Utställningarna har presenterat de sexuella minoriteternas och könsminoriteternas historia, men också funktionsnedsättningarnas historia i Finland.

Den senaste temautställningen vänder sig till en ung publik, i tecknade serier-format, med feministisk kapitalismkritisk twist, förklarar Ulla Rohunen.

Museum för alla i populär stad

Arbetarmuseet har gratis inträde, med mycket program för barn. Det är viktigt för dem som inte annars skulle ha råd att komma, kanske med arbetarklassbakgrund. Ulla Rohunen jämför med biblioteksverksamheten.

– Det är viktigt och riktigt att det är gratis inträde för alla, som ett vardagsrum både för stadens befolkning och gäster utifrån, med låg tröskel.

Tammerfors också kallad Finlands Manchester, med textilindustri, men också metall-, järn- och träförädling, senare sko- och läderindustri.

Tammerfors upplever en museiboom, liksom resten av Finland sedan några år, kanske för att privatekonomin är stramare och man inte har råd att resa längre bort. De senaste årens besöksrekord för Arbetarmuseet är på över 70 000 besökare under ett år.

I finländska opinionsundersökningar är Tammerfors år efter år en stad med stor dragningskraft, den stad man helst skulle flytta till. Ulla Rohunen är inte förvånad, men lite stolt.

– Stämpeln av arbetarstad har blivit något positivt. På många andra orter är det negativt, men här har arbetarmuseet blivit mer betydelsefullt i kampen om besökarnas fritidsintressen.

Leninmuseet blev Nootti

Förutom museet för teknik och arbetarhistoria har man ansvar för det utrikespolitiska museet som förr hette Leninmuseet. Det hade besöksrekord under 2024, mer än 22 000 besökare strax före nedläggningen av Lenin-museet i november.

Det var världens kanske sista Lenin-museum, folk uppfattade det väldigt “konstigt”, säger Ulla Rohunen. Namnet blev en belastning.

– Leninmuset grundades av Samfundet Finland Sovjetunionen och var ett klart ideologiskt och propagandistisk museum, det hade stannat på 1970-talet, förklarar Ulla Rohunen.

Stor utrensning i Rysslandsmseet

Arbetarmuseet Werstas tog ansvar för Leninmuseet år 2014 och gjorde då en större omställning av innehållet av berättelsen.

Men det räckte inte. Tio år senare var det dags igen - och nu är museet nyöppnat, med ett fåtal föremål från tidigare.

Nootti finns i Folkets hus, Arbetarteatern (senare byggt) finns i grannbyggnaden, och det var uttryckligen i Folkets hus som Lenin och Stalin möttes, i samma lokal som museet nu finns. Nu marknadsför museet sig som “Expert på svåra förhållanden”.

Förändringen är väldigt bra, med en fungerande helhet i ett nytt koncept, enligt Ulla Rohunen.

–  Vi presenterar Finlands och Rysslands gemensamma historia, med en kritisk granskning.
Tidigare försökte man hitta något lustigt och ironiskt över sovjettiden, men det är svårt att hitta en komisk sida i denna dystra och ångestfyllda tid, säger Ulla Rohunen.

Museet presenterar krigen och freden mellan Finland och Sovjetunionen, men också fångläger, förtrycket i Sovjetunionen, och den nyare historien av krig i Ukraina.

Noter från Ryssland väcker fortfarande rysningar

Museets finska namn “Nootti” syftar på de ofta högtidliga skriftliga meddelanden, noter, som utväxlas mellan länder och utländska ambassader.

1961 uppstod den s.k notkrisen i Finland då president Kekkonen besökte USA, och den sovjetiska regeringen sände en not med krav på ett förnyande av VSB-pakten (om vänskap, samarbete och bistånd).

Det ledde senare till begreppet finlandisering, att Sovjetunionen ansågs styra Finlands politik genom påtryckningar. President Kekkonen utlyste dubbla nyval och kunde fortsätta styra landet under flera decennier.

“Arbetarstaden” inget säljargument

I Tammerfors stads turismstrategi syns arbetarhistorien inte speciellt mycket, det är inte det man lockar turister med, medger Ulla Rohunen. Snarare handlar det om ishockey på sportarenan, ett spionmuseum och många bastun.

Internationell lyxturism är en nisch för Tammerfors, men också hållbara lösningar. Målsättningen är intäkter på en miljard euro per år från turismen i framtiden.

Seppo Väisänen är intresserad av allt på Arbetarmuseet, både maskiner och ideologi - och glöm inte Väinö Linna!

Klasskampen och finländsk industri intresserar

– Jag är åtminstone intresserad av Tammerfors arbetarhistoria, förklarar Seppo Väisänen. Han har kommit på spontant turistbesök till Arbetarmuseet från Nyslott. Han har besökt museet tidigare, men ville nu se det noggrannare.

Han har ingen arbetarbakgrund från industrin, utom en kort period som ung på en verkstad. Han har snarare varit högre tjänsteman, med expertis inom bokföring och revision.

Men han ser sig som en anhängare av arbetarrörelsen. Han är intresserad av både maskinerna, klasskampen och lokala arbetarförfattare som Väinö Linna.
Nootti-museet lämnar han ändå osett. Han har sett och känner till det riktiga Sovjetunionen, på arbetsresor under 25 år. Khabarovsk vid Kinas gräns var det avlägsnaste resemålet.

Skyddade skorstenar döljer förändring

Många av de röda fabriksbyggnaderna längs forsen i Tammerfors stadskärna är skyddade, liksom ett tiotal skorstenar som står kvar.
– Det är klart det fortfarande finns industri här, men den finns inte i gatubilden. Man kunde säga att vi har bara industrins kulisser kvar - och de ska skyddas, säger Ulla Rohunen.

Skorstenarna är synliga bevis på en intensiv industrialisering som har försvunnit. Det var mycket bomulls- och textilfabriker, men också skogsindustri.
Arbetarmuseet visar på den industriella utvecklingen, som också har innehållit metallindustri och skotillverkning på orten.

Nytänkande behövs för levande näringsliv

Numera handlar mycket om it och teknologi. Också den här gången verkar innovationerna och etableringarna komma utifrån. Det intrycket får man om man besöker Platform 6 - granne med Järnvägsstationen i Tammerfors. Ett helt hus har reserverats för innovationer, nyföretagande och startup- möjligheter.

Abdel Essafar kom från Marocko för att studera och är nu anställd på Tribe Tampere. Han och Julia Nieminen betonar de sociala kontakterna, inte alltid så enkla för finländare.

I översta våningen finns ett ljust och luftigt utrymme för Tribe Tampere. Det liknar nästan en fritidsklubb för unga entreprenörer, men har en mycket seriösare målsättning. Iden sägs komma från Silicon Valley.

Julia Nieminen har titeln Community Lead på Tribe Tampere. All kommunikation sker på engelska. Majoriteten av besökarna kommer från utlandet. Hon välkomnar alla som kanske har en idé och vill grunda ett företag. Det handlar om kollegialt stöd för människor i ungefär samma situation, i nätverk med låg tröskel.

Tammerfors har varit en ort där man helst går på traditionellt lönearbete i storindustrin, inte grundar eget. Men nya tider och försämrad sysselsättning gör att allt fler ser företagande som ett alternativ, påpekar Julia Nieminen. Det är det som också Tammerfors stad understöder.

Också innovatörer: Muminpappan och Tove Jansson

En nära granne till Platform 6 är Tammerforshuset - ett stort konferenscenter med hotell - och ett Mumin museum.
Kombinationen är kanske lite oväntad, Muminmuseet är ett upplevelseinriktat konstmuseum för besökare i alla åldrar, och bjuder på en fantasiresa till Mumindalen.

Grunden i museet är Muminböckernas originalillustrationer, som Tove Jansson donerade till museet år 1986. Här presenteras Mumindalens uttrycksfulla karaktärer och havsrelaterade stämningar i illustrationerna om mumintrollens äventyr.

Museets stolthet är det blåmålade Muminhuset, två meter högt, som man kan studera genom fönster och öppna väggar. Det byggdes av Tove Jansson och hennes livskamrat, grafikern Tuulikki Pietilä med vänner.

Populär figur i Tammerfors stadsbild

Vandringen i museet går via de olika Muminböckernas pärmar. Berättelserna kompletteras av fartfyllda tredimensionella Mumintablåer som har byggts av Toves livskamrat, grafikern Tuulikki Pietilä. Idén till donationen var inte Tuulikki Pietiläs, men föddes när hon hade retrospektiv utställning i Tammerfors stads nya bibliotek, där hennes bror Reina Pietilä var arkitekt.

Senare är det många städer som gärna hade fått samlingen, konstaterar Heli Hakala som är kommunikatör vid Muminmuseet.

Tammerfors har med åren skapat ett populärt publikdragande museum med mumin-figurerna, som också börjar synas utanför museet.

Tove Janssons arv också för Arbetarmuseet

Tove Janssons arv kan sägas gå vidare också på Arbetarmuseet. Där samlas historia kring aktivister i marginalerna. Tove Jansson bröt många av dåtidens normer och levnadssätt. Hon hann också vara förlovad med vänsterriksdagsmannen Atos Virtanen.

I en artikel i tidningen Tiedonantaja 2014 påpekade Leninmuseets tidigare chef Aimo Minkkinen att Atos Virtanen också var en stor Leninkännare - och Tove Janssons största manliga kärlek.

Han beskrivs som den som fick Tove Jansson att börja rita Mumin-serien och var med sin gröna hatt en förebild för Snusmumriken.

Jubileum höjer besökssiffrorna

För turismen i Tammerfors har Muminmuseet stor betydelse. Man har närmat sig 100 000 besökare. Från Japan och andra internationella turisterna kommer uttryckligen för att se Muminteckningarna, berättar Heli Hakala.

Nästan 100 000 årligen besöker Muminmuseet i Tammerfors.

I år är det dessutom jubileum. Det är 80 år sedan mumintrollen visade sig för publiken. Den första berättelsen “Småtrollen och den stora översvämningen” utkom år 1945.

Muminmuseets hemstad firar jubileet på många sätt, med Tove Janssons födelsedag i augusti som en höjdpunkt.