När kvinnor går framåt – riskerar män att halka efter?

– Vi har aldrig haft ett samhälle som är så kvinnovänligt, säger Lovisa Broström, doktor i ekonomisk historia och forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

När Lovisa Broström nyligen läste en artikel i Financial Times som beskrev att unga brittiska kvinnor tjänade mer än jämnåriga män och att de dessutom hade högre grad av sysselsättning tänkte hon ”Det här är ett historiskt skifte, som hade varit otänkbart för bara några decennier sedan”.

Hon beskriver utvecklingen som banbrytande, inte minst i Sverige och de övriga nordiska länderna som hon beskriver som bäst i världen ur jämställdhetssynpunkt.

– Vi ser samma trend över hela västvärlden och även i länder i andra världsdelar där kvinnor inte hållits tillbaka. Kvinnor tar chansen och rör sig allt mer in på manliga domäner. Många länder har gjort aktiva satsningar på kvinnor, uppmanat dem att ” ta plats” och ”utbilda dig”. Det har gett resultat, säger Lovisa Broström.

På 1980- och 90-talen växte antalet universitet och högskolor och redan tidigare underlättades de ekonomiska möjligheterna att studera genom studielån. Men samhällsutvecklingen har också gynnat kvinnor på flera sätt. Politiska beslut som föräldraledighet och förskolor har gjort det lättare för kvinnor att kombinera familj och arbete.

Det finns också en stor arbetsmarknad inom vård, skola och omsorg som rekryterat kvinnor. Flera kvinnodominerade yrken, som till exempel lärare och sjuksköterskor, har på senare tid också fått upp sina löner mer än tidigare.

– Kvinnor har varit rätt mycket vinnare, men om man till exempel ser på andelen högre chefer i aktiebolag så finns det fortfarande ett glastak. Fortfarande har ju också Sverige en av de mest könssegregerade arbetsmarknaderna i världen.

Så även om kvinnorna gjort stora framsteg på flera plan de senaste decennierna, så är de i majoritet i antalet sjukskrivningar, gör det mesta av hemarbetet och utsätts fortfarande för sexuellt våld och misshandel, säger hon.

En maskulinisering av fattigdom

Lovisa Broström forskar kring välfärd, fattigdom och klass. Hon har bland annat forskat kring vilka som är mottagare av socialbidrag och fann häromåret att den vanligaste hushållstypen som tog emot socialbidrag var inrikes födda män.

I en annan forskningsrapport undersökte hon och kollegan Birgitta Jansson gruppen som arbetar men som ändå är fattiga, ofta kallad ”In-Work poor”, mellan åren 1987 och 2016. Det är en grupp som förändrats under de undersökta 30 åren. 1987 dominerades den av ensamstående svenskfödda kvinnor, 2016 var gifta utlandsfödda män den vanligaste gruppen.

– Det har skett en maskulinisering av fattigdom och män halkar efter. Överlag tjänar män mer, men upplever att de förlorat status trots det. Och kvinnor klättrar närmare det som varit männens privilegier. Det kan väcka rädsla hos många män, en ”fear of falling”, även om man har det bra. Eller att man romantiserar en annan tid, säger Lovisa Broström.

Utbildningsgapet växer

En av förklaringarna till att kvinnor gjort större framsteg ekonomiskt och sysselsättningsmässigt än män under de senaste decennierna är unga tjejers goda studieresultat. Länge hade män bättre tillgång till utbildning och högre studier, men numera är utvecklingen motsatt i stora delar av världen.

Kvinnor har bättre betyg än männen och går i större utsträckning vidare till universitet och högskoleutbildningar. Så har det varit länge, men det är en klyfta som vidgas allt mer. I hela Sverige är det generellt 14 procent fler kvinnor som har eftergymnasial utbildning och skillnaderna är särskilt stora i glesbygdskommuner. Det innebär ett växande utbildningsgap mellan män och kvinnor som påverkar hela samhället.

– Fler kvinnor utbildar sig och avancerar på arbetsmarknaden och det påverkar både killar och tjejer. Män och kvinnor väljer ofta olika högre utbildningar och det gynnar samhället ekonomiskt, särskilt när arbetsmarknaden har en struktur där produktionen är kapitalstark och det finns en stor offentlig sektor.

Däremot minskar arbetsmarknaden för lågutbildade, säger Martin Nordin, docent nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet.

Det vidgade gapet beror på en rad olika faktorer.

– Det har varit en utbildningsexpansion för alla, men tjejerna verkar driva på mer. Det finns också en större grupp killar som tidigt inte når utbildningsmålen och som lämnar grundskolan utan betyg, vilket kan bero på att killar mognar senare. Vad som också driver på skillnaderna är att kvinnor fortsätter att utbilda sig också efter att de fyllt 30, säger Martin Nordin.

Gamla normer utmanas

Han har i en nyligen publicerad rapport undersökt konsekvenser av det som kallas det omkastade utbildningsgapet. Förr var gapet till männens fördel, nu till kvinnornas. Vad betyder det för partnerskap, familjebildning och anställningsmöjligheter? Och vilken betydelse har utbildningsgapet för hur man röstar?

I grunden utmanar utbildningsgapet traditionella normer. Mannen är inte längre den självklara huvudförsörjaren i familjen och de män som halkar efter får svårare att finna en partner, får mera sällan barn och lever med en snävare arbetsmarknad.

För den som förklarar utvecklingen med att feminismen tagit möjligheter från män utifrån synsättet att det finns en kaka som ska delas på, finns risk för växande bitterhet.

– När skillnaderna i utbildning ökar blir det problem på en mängd områden, till exempel ideologiskt, det vill säga hur man ser på världen och hur man röstar.

När kvinnor har högre utbildning minskar deras intresse för högerpopulistiska Sverigedemokraterna. Männen med lägre utbildning går åt motsatt håll och det finns klara bevis för att utbildningsgapet innebär att fler män röstar på SD, säger Martin Nordin.

Med sin forskning vill Martin Nordin lyfta att det finns ett utbildningsgap, att det växer och att det påverkar olika samhällsfenomen.

– Framförallt påverkar det familjebildningen, vilket på sikt påverkar demografin och bristen på arbetskraft. Ännu tycker jag inte att det finns i motreaktion i synen på jämställdhet även om det ibland uttrycks, men skulle utbildningsgapet drivas längre kan jag känna en oro. Därför är det viktigt att tidigt satsa på skolan, så att pojkar hänger med redan från början.

Samhörighet för alla

Också Lovisa Broström anser att en minskning av gapet börjar med utbildning. Pojkar har inte gynnats av den dominerande pedagogiken som går ut på att leda sig själva.

– Det vore också bra att satsa mer på yrkesutbildning och verka för att den får högre status. Det är också viktigt att mera generellt satsa på landsbygden. Att det finns post och apotek även på mindre orter. Jag skulle aldrig säga att feminismen gått för långt, men alla, både män och kvinnor, ska få möjligheter att känna samhörighet med samhället, säger Lovisa Broström.