Finlands Nordenminister: "De yngsta först i svåra tider"

Många projekt från tidigare ordförandeskap gick vidare när Finland och Åland vid årsskiftet övertog ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet .

– Den röda tråden går vidare. Vi strävar efter kontinuitet i det nordiska samarbetet, säger Finlands nordiska samarbetsminister Anders Adlercreutz.

Adlercreutz trivs med uppdraget som samarbetsminister, även om det inte är “lika operativt” som EU:s ministerråd. Diskussioner och meningsutbyten har också ett värde, svarar han på kritiken om det maktlösa Nordiska rådet.

Kampen mot gränshindren är en central del i samarbetet, enligt minister Adlercreutz. Där syns det nordiska samarbetet på ett konkret praktiskt plan. Det gäller både resor, arbete, studier, handel och allt annat som ska fungera över gränserna.

Resiliens och beredskap har kommit in som nya samarbetsområden, då säkerhetspolitiken har blivit allt viktigare. Adlercreutz nämner också statsministrarnas deklaration om Norden som världens mest integrerade och hållbara region 2030.

Anders Adlercreutz övergick från posten som Europaminister på sommaren, då Anna-Maja Henriksson valdes till EU-parlamentet. Då blev han både undervisnings- och samarbetsminister, och ordförande för Svenska folkpartiet.

Ska vara tryggt att bilda familj

Vad betyder då den speciella prioriteringen på barn och unga konkret?
– Det handlar till exempel om insikten att mental ohälsa har ökat bland unga. Det finns ett nordiskt samarbete på ministernivå om hur man kan avhjälpa det.

Ministrarna har också diskuterat användningen av mobiltelefoner och behovet att skolbarnen rör på sig i idrott och motion. Där har man studerat norska exempel.

Anders Adlercreutz möter  det nybildade företaget Vikaaria - en vikarieförmedlingstjänst för skolvärlden - som presenterade sig på Educamässan.

Men ministern tänker sig ett jämställt samhälle där det finns en stark social mobilitet, och där alla kan lita på sin egen framtid. Man ska veta att när man växer upp, utbildar sig, så leder det också till arbete, med trygga arbetsplatser och karriärsteg framöver.

Då vågar man också grunda familj, i ett samhälle där det finns god småbarnsfostran och högklassiga skolor. Allt det här är sånt som bygger tillit, förtroende och motiverar till att våga bilda familj och skaffa barn, säger Anders Adlercreutz.

Han efterlyser också en diskussion om föräldraskap överlag.
– Det finns ingen perfekt modell som man måste eftersträva och ha färdig innan man kan grunda familj. Kraven på föräldrarna är kanske inte riktigt rimliga alla gånger. Och det i sin tur kan leda till att man skjuter bildandet av familj till framtiden, funderar man i Finland.

Svårare ekonomiska villkor

Finlands regering talar om att prioritera barn och unga, får kritik för att till och med försämra de ekonomiska villkoren för skolan och barnfamiljerna.

– Vi har fått en del kritik, men samtidigt är det värt att se den stora bilden med ett massivt anpassningspaket för att spara nio miljarder euro i statsbudgeten, konstaterar Adlercreutz.
Det finns inkomstöverföringar där man har gått in för indexfrysningar, till exempel studiestödet och andra där det har kommit konkreta nedskärningar.

Men Adlercreutz ser det som ett framtidsarbete, för att säkra att det finns en stabilare grund att bygga framtiden på. Skolorna och barnens välmående får också satsningar, på flera hundra miljoner euro, påpekar Adlercreutz.

Satsa på läsning och matematik

Skolan har varit Finlands stolthet, men de senaste åren har Pisa-mätningarna visat på försämrade studieresultat i skolorna, i hela Norden.

– Klart att det är oroväckande. Finland vill ju vara bäst i världen och det ska vara vår målsättning. Det pågår ett arbete kring att hitta de springande punkterna. De viktigaste bristerna ska åtgärdas på lång sikt, men allra först införs fler lärotimmar i matematik och modersmål/litteratur.

Anders Adlercreutz besökte Nordens största mässa för lärare, i paneldebatt mellan statsminister Petteri Orpo och SDP-ordföranden Antti Lindtman. (Foto: Helsingfors Mässcentrum/Educa)

De grundläggande färdigheterna måste stärkas, säger Anders Adlercreutz.
Framförallt bland finländare i första och andra generationen såg man en stark korrelation mellan läskunnighet och resultat i de andra skolämnena.

Här kommer också begränsningen av mobiltelefoner. Man försöker skapa utrymme för studier, för fokusering, arbetsro i klassen - och gärna utanför, påpekar Adlercreutz.
Han vill skapa utrymme för idrott eller läsning som är bättre sätt att spendera sin tid på än sex dagliga timmar framför skärmen.

Anders Adlercreutz vill skapa en förmåga till koncentration eller fördjupning som arbetslivet behöver, och som krävs i inlärning under livets gång.
Han skyndar sig ändå att tillägga att det inte handlar om någon teknologifientlighet eller att “gå emot digitaliseringen”. Det handlar om att hitta en rätt balans.

Adlercreutz lyfter också upp behovet av ökat utbyte i Norden, på hans sektor till exempel skol- och studerandeutbyte mellan de nordiska länderna.
– Nordplusutbytet och Erasmus i nordiska länder bör vara en självklarhet för finländska elever. Efter avlagd studentexamen ska det vara enkelt att tänka sig universitetsstudier i Uleåborg och Tammerfors i hemlandet Finland eller till exempel Uppsala i Sverige.

Den egna världen ska inte begränsas till det egna landet utan att man ska se Norden som den egna hemmamarknaden. Inte bara när det gäller arbete, utan också studier, visionerar Adlercreutz.

Likheter och skillnader i nordiska länderna

Det talas ofta om likheterna i Norden. Men det finns också olikheter i den nordiska skolvärlden. En praktisk sak är den avgiftsfria skolmaten i Finland, som inte är en självklarhet.

– Sen kan jag tänka mig att lärarens ställning är olika i länderna. Läraryrkets attraktionskraft är olika. Här är vi mycket lyckligt lottade i Finland.
Det är ett hyggligt söktryck till lärarlinjerna, säger minister Adlercreutz.

Ministermedarbetaren Andreas Elfving lägger till att Finland kräver magisterexamen. En mycket stor procentandel av Finlands lärare har alltså lärarbefogenhet. Och det här är inte en självklarhet i de övriga nordiska länderna.

– Strukturen i vår skola är också annorlunda än till exempel i Sverige. Vi har i praktiken kommunala skolor och inte ett friskolesystem, som säkert kan ha vissa fördelar men som jag personligen inte tänker att ska vara Finlands väg, säger Adlercreutz

– Finlands grundskolas grundläggande styrka har varit att den är jämställd, tillgänglig för alla på lika grunder, en skola i Björneborg är likadan som en skola i Borgå. Finland har haft en ganska låg nivå av skolshopping och det tycker jag är något som är värt att upprätthålla och skydda, säger Adlercreutz.

Lärarnas vardagsrum på Nordens största mässa för lärare. (Foto: Helsingfors Mässcentrum/Educa)

Anders Adlercreutz har fungerat som ordförande för organisationen Hem och Skola i Finland. Den finns i olika former i de nordiska länderna även om förhållandet mellan skolan och livet utanför kan variera.

Minister Anders Adlercreutz betonar det nordiska samhällets styrka när det gäller förhållandet mellan barn och skola. Barn i Norden har ganska stor frihet. Vi litar på skolan, vi litar på våra barn.

– Man kan ta sig själv till och från skolan. Vi litar på att världen inte är fullt så farlig som man kanske upplever att den är i många andra länder.

Det politiska spelet

Nyligen väcktes en debatt om det finländska brädspelet "Afrikas stjärna", också kallat “Den försvunna diamanten”, där spelarna ska försöka samla så många ädelstenar som möjligt. Många vill förbjuda spelet eftersom det anses rasistiskt och kan ge en skadlig och stereotyp bild av Afrika och invånarna där.

Adlercreutz vill i stället utnyttja spelet i undervisningen och diskutera samtid och dåtid i världen.

– Lyckligtvis ser vi på världen på ett annat sätt nu än på 50-talet då spelet skapades. Det är något man kan använda sig av och berätta om hur Finland och världen har förändrats, säger han.

– Samtidigt som det ovanliga blir allt vanligare och invandringen blir större så har jag ändå intryck av att språkbruket har blivit hårdare liksom inställningen både i skolan och i samhället överlag.
Den allmänna inställningen till olikhet är nog bättre. Men samtidigt är extrema åsikter mer högljudda och får ibland mer utrymme.

Adlercreutz tycker att debatten om rasism har politiserats och invandringen har blivit ett politiskt slagträ mer än tidigare.

– När vi talar om demografi så tror jag det är enormt svårt att hitta en enda nationalekonom i Finland som inte skulle hålla med om att Finland behöver invandring och att Finland inte klarar av att tackla vårt hållbarhetsunderskott utan invandring, säger Adlercreutz.

Oroliga tider skulle kräva enighet

Ändå finns det ett parti i Finlands regering som ställer sig kritiskt eller rent av avvisande till invandring. Sannfinländarna ser annorlunda på situationen än Adlercreutzs parti Svenska Folkpartiet.

– Det är en del av den politiska verkligheten i Finland idag. Och här gäller det för oss att som fyra partier komma fram till någonting som alla kan skriva under.
Adlercreutz vill ha en faktabaserad analys av situationen som definierar samhällsdebatten, och inte farhågor, irrationella hotbilder eller ett behov av att måla in människor i olika hörn.
Men han är oroad för samtalsklimatet och den politiska utvecklingen.

– Ja, jag är orolig för den, i Finland, Norden, Europa och globalt. Jag tror att ett inkluderande samhälle är mer resilient. Ett samhälle där man inte bygger interna murar eller motsättningar, utan letar efter sätt att samarbeta och fungera tillsammans så det blir mycket bättre utrustat att klara olika kriser.

Adlercreutz tänker också på säkerhetssituationen i Östersjön och den yttre påtryckning som idkas mot Europa.
– Vi har dels ett krig i Ukraina men också stark rysk hybridpåverkan där man uttryckligen använder sig av narrativen som kan dela Europa. Man sprider hotbilder om migration, diskrediterar klimatförändringen, utnyttjar kulturkrigsmetaforerna för att skapa inre motsättningar.

Anders Adlercreutz trivs med uppdraget som samarbetsminister.

Anders Adlercreutz gläder sig åt att Norden visat sig vara hyggligt resilient.
Vår utbildning, vår medieläskunnighet har bidragit till att vi pallar för trycket bättre än i många andra länder. Det här hoppas jag att vi kan göra till en ledstjärna för vår politik i Europa, säger Adlercreutz .

Adlercreutz hoppas att det nordiska exemplet kan fungera som en vägvisare också i europeiska sammanhang. Då kan de nordiska länderna ha en politisk vilja att ta en lite större roll i Europa och försöka motverka den här polariseringen, i strukturer som bygger både på förståelse och resiliens.