Den isländska krisen blev ett genombrott för kvinnorna

Mellan 2003 och 2008 byggdes det upp en finansbubbbla av gigantiska proportioner i Island. Värdet av alla aktier på börsen i Island blev nio gånger större och de tre största bankerna hade en kapitaltillväxt som var nio gånger större än hela Island bruttonationalprodukt, genom att erbjuda höga räntor till privatkunder i andra länder..

I början av oktober 2008 kollapsade de tre största bankerna. Krisen för Islands ekonomi var så stor att landet var tvunget att få hjälp av den internationella valutafonden, IMF. Ett avtal har förhandlats  med Storbritannien och Nederländerna om att Island ska kompensera de som förlorat sina sparpengar i de isländska bankerna. Det så kallade Icesave-avtalet, har godkänts av Alltinget, men president Ólafur Ragnar Grímsson krävde att det också ska genomföras en folkomröstning. Det ska ske den 9 april. I två opinionsmätningar har avtalet fått 57,7 procent, respektive 60 procents stöd.

Missnöje med politikerna

Vanliga islänningar som därmed tvingas ta räkningen för en mindre grupp finansspekulanters framfärd, ledde till att 71 procent av de isländska medborgarna i maj 2009 ansåg att politiken i Island var korrupt. I en opinionsundersökning i januari i år var det bara 52,5 procent som uppgav vilket parti de kommer rösta på, 22 procent sa att de kommer rösta blankt.

Efter långa och högljudda demonstrationer avgick regeringen som haft ansvaret under krisen i februari 2009.  Jóhanna Sigurðardóttir övertog som landets första kvinnliga statsminister. Hälften av hennes ministrar var kvinnor. Efter valet i april samma år, bildade hon sin andra regering, där  kvinnornas andel är 42 procent.

Krisen fick också som följd att de tre största bankerna fick kvinnliga chefer. Två av dem styr fortfarande varsin bank idag.

Egen kvinnolista

Innan krisen hade arbetet att förbättra jämställdheten gått trögt i Island. Landet finn sin första minister, Auður Auðuns, först 1971. Fram till 1983 höll sig kvinnoandelen i Alltinget under fem procent. Initiativ tog till en egen kvinnolista som presenterades vid valen 1983-1999. Den bidrog till att kvinnoandelen steg till 35 procent. Att Vigdís Finnbogadóttir valdes till president 1980 och hade den positionen ända fram till 1996, fick också stor symbolisk betydelse.

Efter valet i april 2009 ligger kvinnoandelen i Alltinget på 43 procent. Det året var det den fjärde högsta andelen i världen, efter Rwanda, Sverige och Kuba.