Färöarnas framtid kan inte bara vara fisk

Att ifrågasätta fiskets framtid är som att svära i Dómkirkjan i Tórshavn. EU har just lyft sina sanktioner mot ögruppen, efter en långdragen strid om makrill. Laxodlarna gynnas av att värsta konkurrenten Norge nu bojkottas av både Kina och Ryssland.

Färöarna är en del av Danmark, men är självstyrande på de flesta områden förutom utrikes- och säkerhetspolitiken. Ögruppen står liksom Grönland utanför EU. Med 49 000 invånare är det bara Åland som är mindre inom Norden.

Tillsammans med västra Norge, Island och Grönland deltar Färöarna i det nordatlantiska regionala samarbetet Nora. Jämfört med de andra medlemmarna har Färöarna klart högst andel av arbetskraften sysselsatt inom fisket:

Tal från OECD: Nora Region, 2008. Grönland från Statistics Greenland 2012, siffran inkluderar också jordbruk.

Med fångster på 600 000 ton per år och laxodlingar som producerar 60 000 ton per år är det förstås ingen risk för att fisken tar slut. Men sysselsättningen inom näringen sjunker i takt med att fartygen blir större och bearbetningen av fisk blir mer effektiv. Går man tillbaka till år 2000 var 23,4 procent av arbetskraften på Färöarna sysselsatt inom fisket och bearbetningen av fångsterna.

Helgi Leonson på laxodlingen Hiddenfjord.

Turistnäringen viktig - oljan kommer?

På Island gick nyligen turistnäringen om fisket och blev den största näringen, medan Grönland satsar stort på gruvindustrin.

Det har borrats efter olja inom de ekonomiska zonerna i såväl Grönland som Färöarna. Hittills har det inte gjorts några fynd, men antalet hål är fortfarande litet. I grönländsk sektor handlar det om 11 hål och utanför Färöarna håller just nu det nionde hålet på att borras av Statoil. Island har delat ut tre licenser, men det dröjer till 2017 innan borrningar påbörjas där. 

Som jämförelse började oljebolagen att borra efter olja i den norska delen av Barents hav redan 1980. Först efter att ett 90-tal hål gjordes det ett större oljefynd.

Att jämföra de fyra områdena är samtidigt en påminnelse om avstånden. Det är flera tusen kilometer från där det letas efter olja väster om Grönland till Barents hav. Oljebolagen flyttar emellertid borrplattformarna från den ena sektorn till den andra. De olika länderna och regionerna konkurrerar därför med varandra och utgör en gemensam arbetsmarknad offshore.

- Det arbetar redan 1 800 färöingar inom oljeverksamheten, och bare en del av dem är sysselsatta på grund av borrningar i den färöiska sektorn, påpekar Runi M Hansen som är chef för Statoils borrningar i Arktis, och som själv kommer från Färöarna.

Vi möter honom i ett gult packhus i hamnen där Statoil etablerat sig.

- All borrverksamhet ska ske via färöiska hamnar och flygplatser.  En oljeborrning är en stor operation och sysselsätter hundratals personer på borrplattformen, supply- och stand by-fartyg, på baserna där utrustning lagras, helikoptertransporter och så vidare, berättar Runi M Hansen.

Många borrhål innan oljan hittas

Tidigare i sommar borrades det åttonde hålet, som var torrt. Just nu borrar Statoil det nionde hålet, som ligger nära den brittiska sektorn, där ett oljefynd har gjorts inte långt ifrån.

Runi M Hansen säger att Färöarna har gjort ett bra förarbete om det görs ett oljefynd.

- All lagstiftning är på plats och vi är också nöjda med att det finns så mycket kvalificerad arbetskraft. Inställningen till oljeindustrin är positiv, också inom fiskeindustrin, säger han.

Om det verkligen görs ett stort oljefynd är det mycket som kommer att ändras på Färöarna.

- Hittar man olja blir det lättare att stå på egna ben. Jag tror att det kommer att ske mycket politiskt i så fall. Det finns en viss ångest i självständighetsfrågan. Personligen hoppas jag att det i så fall blir en full lösrivning från Danmark, säger Annika Olsen, vice statsminister och socialminister i den färöiska regeringen.

Hon tillhör det färöiska folkpartiet Fólkaflokkurin, medan statsministern Kaj Leo Johannesen, tillhör Unionspartiet, som vill behålla den nuvarande relationen till Danmark. På samma sätt finns det på vänstersidan i färöisk politik ett parti som är för självständighet och ett annat som är emot.

Större flygplats ger fler turister

För att upprätthålla befolkningen på Färöarna är det emellertid viktigt att det även finns bra jobb för kvinnor. För det är framförallt de unga kvinnorna som blir kvar i Danmark när de är färdiga med en högre utbildning.

Liksom Island satsar Färöarna på turismen. Tidigare har flygplatsen varit en begränsande faktor, eftersom den bara kunde ta emot mindre flygplan med 92 passagerare som mest. Denna sommar har landningsbanan förlängts och en ny terminal byggts. Det gör att flygplan med upp till 144 passagerare kan tas emot.

- Ännu viktigare är det att regulariteten blir bättre. Fler flyg kan landa under juli då det är mycket dimma,säger flygplatschefen Jákup Sverri Kass.

Vi besöker Färöarna när arbetet med utbyggningen av flygplatsen är som mest intensiv. En stor skillnad mot resten av Norden märks med en gång: Det finns inte en enda polsk byggnadsarbetare. Enligt de nuvarande reglerna kan arbetskraft bara importeras utanför Norden om arbetslösheten är lägre än 3,5 procent. Istället är det islänningar och grönlänningar som får förstärka den lokala arbetskraften eftersom många färöingar arbetar utomlands – i första hand Norge, på grund av lönerna.

"Inget Disneyland"

Turistnäringen ger sysselsättning till 400-500 personer. Utmaningen är att säsongen är så kort. Beläggningen under högsäsongen är 70 procent, men bara 10-20 procent under lågsäsongen. Utvidgningen av flygplatsen är avgörande för turistnäringen, som omsätter 400 miljoner danska kronor per år.

- Vi har 100 000 besökare per år, varav 65 000 som kommer med kryssningsfartyg. I fjol var det 50 fartyg. Målet är att omsättningen ska mer än fördubblas till 2020 och då vara på en miljard danska kronor, säger Gudrid Højgaard, chef för turistbyrån Visit Faroe Islands.

Ögruppen marknadsförs som något annorlunda.

- Vi är motsatsen till Disneyland. Ingenting är uppställt, det finns inga staket. Ingen talar om för dig hur du ska uppleva naturen, det är inga förbudsskyltar. Folk har tröttnat på Island, hävdar hon.

Hon medger att Färöarna har ett problem – den årliga nedslaktningen av grindvalar som jagas in mot kusten. Olika försök har gjorts för att sprida kunskap om den urgamla seden, nyligen bjöds 100 journalister in för att få fram motinformation. Valjakten var tidigare en viktig källa av protein.

- Det är otroligt demokratiskt hur köttet fördelas. Änkor och barn utan föräldrar får först. Jag vet inte hur många turister som inte kommer på grund av valjakten. Men det är känsligt. Världen har blivit förfrämligad, säger hon.

På Färöarna upplever vi flera gånger att närheten till matproduktionen, slakt och fiske fortfarande är stor.

- Det är gränser för vad som kan kommuniceras – vi får mail som bara är hat – hat – hat.

- Sociala medier och miljönördar gör att skadorna kan blir större. Men numera får vi positiva mail också. Men vi är en lite destination. När Norge var som mest utsatt på grund av sin valfångst kom det 400 000 vykort på ett år, säger Gudrid Højgaard.

Patriarkaliskt samhälle

Andra, som vice statsminister Annika Olsen, är oroade över att Färöarna är för präglat av fångstnäringarna.

- Den stora frågan är varför trivs inte kvinnor?

- Vi har ett patriarkaliskt samhälle. Det finns inte tillräckligt med jobb för kvinnor.

De stora satsningar som görs på infrastrukturen genom att bygga två undervattenstunnlar för två miljarder danska kronor, kommer inte ge många kvinnliga jobb. Men de kommer att innebära att att de två största öarna kommer att bindas tätare till varandra och att 85 procent av befolkningen därmed kommer att ha vägförbindelse med varandra. Restiden mellan Torshavn och den näst största staden, Klaksvik, kommer att halveras när de två tunnlarna är färdiga 2019 respektive 2021.

För den som vill handla eller uppleva kultur blir det då lättare. Köpenhamn brukar omtalas som staden med flest färöingar – 20 000 jämfört med Tórshavns 17 000.

Annika Olsen visar därför stolt upp butiken Guðrun & Guðrun som säljer stickade tröjor och andra klädesplagg. Butiken drivs av Guðrun Ludvig och Guðrun Rógvadóttir som har 30 kvinnor som stickar åt dem. Det stora genombrottet kom med den danska TV-serien ”Brottet” där Sofie Gråbøl hade en tröja som Guðrun Ludvig designat.

Gudrun Ludvig är formgivaren i Gudrun & Gudrun

Universitetet viktigt

Universitetet på Färöarna gör också sitt för att få ungdomarna att stanna kvar, genom att erbjuda fler högskoleutbildningar.

- Men universitet har inte en gemensam campus, utan vi är utspridda på fem olika ställen. De som studerar i Danmark får 5000 kronor i studiestöd, här får de bara 3700. Samtidigt är det dyrare att leva här, säger rektorn Sigurð í Jákupsstovu.

När OECD fick uppdraget att göra en studie av Nora-regionen var det just ett ökat samarbete mellan universiteten och högskolorna i regionen som var en av de viktigaste rekommendationerna. Men allt beror förstås på att det finns jobb även för högutbildade.

- Det finns inga ”quick fixes”. Den färöiska regeringen har nyligen presenterat 37 olika initiativ som ska attrahera nyutbildade kvinnor, säger Johan Dahl, som är industri- och jämställdhetsminister.

Bland initiativen är att förlänga föräldraledigheten med fyra veckor.

Jämfört med resten av Norden har Färöarna en betydligt högre andel kvinnor som arbetar deltid. Medan 35 procent av kvinnorna i Norden i genomsnitt gör det, och andelen i Finland bara är 19 procent, så är andelen 64 procent på Färöarna.