Karl-Petter Thorwaldsson: Jag tror framtiden är nordisk

 När den nyvalde LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson äntrade talarstolen på LO:s kongress i maj och applåderna tystnad gav han en programförklaring – kamp mot massarbetslöshet.

När han nu, fem månader senare och mitt under den amerikanska presidentvalskampanjen, får frågan om vad han – i en sådan fiktiv situation - skulle kampanja om kommer svaret omedelbart.

- Det är enkelt. Min generations stora fråga är att hitta tillbaka till en politik med full sysselsättning. Fram till 1990 hade vi en arbetslöshet på cirka 1,5 procent och jag minns det fantastiska med att man kunde få ett jobb och ändå kunna fundera över om man ville byta, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

En vansinnig investering

Han skrattar till och strax kommer ett minne, förknippat med den första fasta anställningen. Han jobbade i industrin i närheten av hemorten Kosta i småländska glasriket och fick erbjudande av klubbordföranden Gösta om ett LO-lån på 10 000 kronor. Toppen, tänkte den nittonårige Karl-Petter Thorwaldsson, tog lånet och köpte en stereo för alla pengarna.

- Och jag som inte ens var intresserad av musik. Det var en vansinnig investering. Men jag minns frihetskänslan, jag var fast anställd, fick lön och kunde bestämma själv. Jag hade den egenmakt man får genom att vara efterfrågad på arbetsmarknaden. Jag ser på mina egna ungdomar att de inte tar jobb för givet och att det skapar en osäkerhet också på andra områden, säger han.

Därför vill den nye LO-ordföranden lägga all sin tid och kraft på att hitta tillbaka till full sysselsättning. Arbete menar han är ytterst en fråga om egenmakt, ett begrepp som kopplas till honom sedan 20 år tillbaka. Då blev han ”Kålle” med hela Sverige och drev frågor om egenmakt som nyvald ordförande för SSU, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Med egenmakt menas att människor genom sina arbeten är bemyndigade att styra sina egna liv och att vara trygga nog för att fatta egna beslut – även om de ibland är impulsiva och ger dyrköpta erfarenheter.

Klassamhällets fostran

Karl-Petter Thorwaldssons engagemang börjar tidigt. Uppvuxen i brukssamhället Kosta, en del av det legendariska småländska glasriket som idag skakas i sina grundvalar av konkurser och uppsägningar, är han född rakt in i 1900-talets svenska klassamhälle. Där fanns arbetarlängorna där han växte upp som son till en glasblåsare. Där var ortens enda butik kooperativa Konsum och Folkets hus låg mitt i byn. Och som i alla sådana orter låg chefsvillorna i förnäm avskildhet. Farfar var den store inspiratören, trots att han dog innan Karl-Petter Thorwaldsson föddes.  Efter honom har han den guldklocka farfadern fick efter att ha suttit 25 år i kommunfullmäktige, ett arv han värderar högt. Karl-Petter Thorwaldsson gick med i SSU och minns hur de lät kampmusiken skräna dygnet runt när de med stort engagemang stöttade de lockoutade glasarbetarna vid den stora arbetsmarknadskonflikten 1980.

- Jag tror väldigt mycket på att politik och samhällsfrågor kan förändra livet för de många. Redan när jag började jobba fackligt i början av 80-talet och sniffade på vad det innebar att vara aktiv så tyckte jag att man kunde åstadkomma ganska mycket bättre villkor för människor genom sitt engagemang, berättar han.

En oväntad vändning

Ordförandeskapet i SSU kom som en total överraskning, särskilt för Karl-Petter Thorwaldsson själv. Han skulle upp till Stockholm för SSU-kongressen och han hade siktat in sig på en plats i verkställande utskottet, men ordförandeskapet skulle med all sannolikhet gå till kamraten Kent. Så torsdagen innan Midsommar 1990 slipade han sina spakar på jobbet som vanligt, städade undan och gick hem för helgen. Han kom aldrig tillbaka till verkstadsgolvet.

Samma kväll ringde vännen Kent och berättade att han blivit allvarligt sjuk och avstod från sin kandidatur. Senare ringde Anna Lindh, som så småningom skulle bli Sveriges utrikesminister. Hon satt då i valberedningen, där de enats om att nominera Karl-Petter Thorwaldsson till SSU:s nye ordförande.

- Det är alldeles sant att jag gick från att slipa spakar ena veckan till att bli intervjuad i Rapport veckan därpå. Jag var vettskrämd. Visst hade jag blivit intervjuad av Smålandsposten innan, men att bli intervjuad av en av de tyngsta journalisterna på TV gjorde mig livrädd, berättar han.

Resten är historia som det brukar heta. Efter SSU började Karl-Petter Thorwaldsson arbeta på IF Metall som ombudsman, en tjänst han så småningom delade med uppdraget att vara ordförande för ABF, Arbetarnas Bildningsförbund. IF Metall nominerade honom till LO-ordförande och här är han nu, i anrika LO-borgen vid Norra Bantorget i Stockholm, som den fjortonde LO-ordföranden i ordningen.  Alla har verkat i en tid, i ett politiskt skeende som präglat kampen och arbetet. Vilken är hans tid?

Karl-Petter Thorwaldsson kommer återigen in på den höga arbetslösheten. I Sverige är idag 400 000 människor arbetslösa och bara sedan september har 50 000 människor varslats. Många är också fortfarande arbetslösa sedan den ekonomiska krisen 2008. Han är kritisk till den borgerliga regeringen som han menar ensidigt driver dogmen att arbetslösheten försvinner genom sänkta arbetsgivaravgifter och jobbskatteavdrag.

Kritik och dialog

- Men det handlar ju om skapa nya jobb och där har de inte lagt ett enda förslag. Visst kan man ge skatteavdrag för hushållsnäratjänster och renoveringar, men det kan ju inte vara grejen. Vi säger istället att man ska komma igång med bostadsbyggande men då kommer de med sin dogm som säger att det inte behövs någon statlig inblandning i bostadsproduktionen, vilket är trams, säger han bestämt.

Han efterlyser en aktiv arbetsmarknadspolitik, som varit en av Sveriges bästa grenar, men som enligt hans uppfattning nu mer eller mindre ligger i träda. Genom en sådan matchar man utbud och efterfrågan. I dag finns till exempel en stor brist på maskinförare, ett jobb han vet att många arbetslösa industriarbetare gärna skulle vilja ta om de fick utbilda sig. Men matchningen fungerar inte vilket innebär att tiotusentals arbetstillfällen går förlorade varje år.

En annan prioriterad men mera långsiktig fråga är skolan. I dag är det framför allt LO-medlemmarnas barn som far illa och det har sin förklaring i de stora besparingar som gjordes i skolan på 90-talet när många extraresurser som kuratorer och psykologer försvann.

- Det finns de som säger att man kan gå in på dagis och se vilka som kommer att slås ut. Och då menar jag – har man den kunskapen måste man göra något åt det. Det behövs en jättesatsning på nya resurser till skolan och det kan vi slåss för. Det är bättre än att ge företagen skattelättnader som den borgerliga regeringen just gjort, säger han.

Samtidigt, trots olika syn i en rad frågor, för han som LO-ordförande en dialog med regeringen. Aktuellt just nu är frågan om korttidsjobb enligt tysk modell. Det handlar om möjligheten att undvika att säga upp medarbetare vid djupa lågkonjunkturer genom att staten, arbetsgivarna och de anställda gemensamt delar på kostnaderna. De anställda får behålla jobbet, företagen kompetensen och staten slipper kostnaden för ännu fler arbetslösa

- Då skulle stat och företag ta gemensamt ansvar så att kostnaden för arbetskraften minskar istället för massuppsägningar. Vi driver frågan hårt och regeringen har sagt att de är intresserade men vi vill genomföra det tidigare än de verkar vilja, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Aktuellt är också den så kallade jobbpakten. Det är en satsning som innebär att regeringen, de fackliga huvudorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna sluter en överenskommelse för att hjälpa människor under 25 år att komma in på arbetsmarknaden. När väl överenskommelsen är klar får varje bransch utforma hur det konkret ska se ut.

- Det är lätt för LO att bara stå och skälla under en borgerlig regering. Det är något annat att bjuda upp till dans och försöka göra saker bättre och än så länge tycker jag det fungerat väldigt bra, säger han.

Nej till vinster i välfärden

En av de heta frågorna i svensk debatt är frågan om vinster i välfärden. Där säger socialdemokraterna ja medan LO vill ha en tydlig vinstbegränsning inom vård, skola och omsorg, vilket skapat diskussioner och rubriker. Karl-Petter Thorwaldsson är inte emot friskolor, men tycker att socialdemokraterna kunde sätta ner foten i frågan om vinst.

- Inom LO kan vi höja våra röster ännu mer. Vi tycker att de pengarna som skattebetalare betalar ska samhället ta ansvar för. Det kan ju inte vara så att skolor med dåligt resultat plockar ut femton procent i vinst när de inte klarar av vad de ska göra, säger han.

Har alltid gillat det nordiska

Då och då under intervjun refererar Karl-Petter Thorwaldsson till de nordiska grannländerna. Varför till exempel inte ta båten över till Finland och se hur de skapat världens bästa skola? Eller lära av Norges satsningar på utbildning och infrastruktur? Och hur kan vi dra nytta av varandras arbetsmarknader som ju konjunkturmässigt kan skilja sig åt och där det ena landet kan vara draghjälp för det andra, till exempel som vi ser genom den integrerade arbetsmarknaden i Öresundsregionen och genom alla svenskar som jobbar i Norge.  Ändrade skatteregler och bättre utvecklad infrastruktur har till exempel gett både Malmö och Köpenhamn stora möjligheter till utveckling och förnyelse. Karl-Petter Thorwaldsson kan tänka sig att knyta ihop utbildningssystem på högre nivå i de nordiska huvudstäderna, samarbeta för att utveckla industriprojekt och att göra stora satsningar på infrastruktur som knyter ihop de nordiska länderna och deras arbetsmarknader.

- När nu EU är i princip stillastående skulle vi kunna göra en ordentlig satsning på den nordiska regionen. Då skulle vi kunna ha draghjälp av varandra när något land går bra. Eftersom vi liknar varandra finns också mycket att lära och man behöver ju inte uppfinna hjulet helt själv, säger han.

Som en konsekvens av dessa tankar kommer den nya LO-ledningen att besöka sina nordiska LO-grannar där första anhalten blir ett tvådagarsmöte i Norge. Men  också mycket annat står på tapeten för den nye LO-ordföranden. Några dagar efter vårt möte åker han till värmländska Säffle där Volvobussar varslat all personal för att flytta verksamheten till Polen. En ny avtalsrörelse står också för dörren, där de fjorton LO-förbunden med unik enighet bestämt sig för att göra gemensam front för att lyfta de lägst avlönade.

- Jag är så nöjd med samordningen inför avtalsrörelsen 2013. Vi har jobbat bra med detta, säger Karl-Petter Thorwaldsson och skyndar vidare till nästa möte.