Norge reformerar förtidspensionerna

Det är den tredje stora reformen under Jens Stoltenbergs tid som statsminister, efter att pensionssystemet reformerades 2006 och arbetsförmedlingen slogs ihop med försäkringskassan och kommunernas socialhjälp ett par år senare i det som kallas för NAV-reformen.

Utredningen som ligger till grund för reformen presenterade sitt förslag redan 2007. Regeringen hade lovat att lägga fram sitt förslag före jul i fjol.

- Vi har inte haft förhandlingar, men vi har lyssnat på de övriga partierna och hittat en balanserad lösning, sa Jens Stoltenberg när han presenterade reformen tillsammans med arbetsminister Hanne Bjurstrøm.

Ett genomgående drag i reformen är att det inte ska finnas någon permanent förtidspension.

Det som idag kallas för uførepensjon ska i stället kallas för uføretrygd och räknas och skattläggas som inkomst. Därför justeras satserna upp med 15 procent, men efter beskattning ska nivån vara densamma.

Uføretrygden ska vara 66 procent av den tidigare inkomsten. Istället för att inkomsten beräknas efter de 20 bästa åren, ska den beräknas efter de tre bästa av de fem sista åren.

Är man för sjuk för att jobba, oberoende av om det är permanent eller tidsbegränsat, så finns det ändå dagar, månader eller år där man är bättre än annars och då det går att jobba.

Idag finns det i det norska systemet en spärr så att om man klassas som ”uføretrygded”, det vill säga oförmögen att arbeta, måste man vänta ett år innan det är tillåtet att arbeta igen och samtidigt få stöd.

- Det första året efter att man blivit förtidspensionerad är det viktigaste av dem alla, eftersom det är då det är störst möjlighet att upprätthålla en viss kontakt med arbetslivet, sa Jens Stoltenberg.

Det nya systemet ska göra det möjligt att snabbt gå från 100 procents förtidspensionering till 80 procents sjukpensionering och 20 procent jobb - eller någon anna fördelning av stöd och arbete.

- Det ska alltid löna sig att arbeta, sa Jens Stoltenberg, som pekade på att dagens regler är orimliga eftersom de innebär att när man kommer över en viss nivå förlorar man inte bara det man tjänar över den, utan också det man tjänade innan man nådde upp till nivån.

Den andra stora frågan som reformen ska hantera är när förtidspensionerade går över till vanlig ålderspension. Det ska ske vid 67 års ålder.

Det största problemet, och det som försenat förslaget, var att hitta regler för hur de förtidspensionerade å ena sidan ska kompenseras för den löneutveckling de skulle haft om de fortsatt arbeta och å andra sidan ta sin del av bördan om den norska befolkningens medellivslängd ökar.

Fackförbunden LO och YS var nöjda med förslaget, medan arbetsgivarorganisationen NHO var kritisk:

- Regeringens mål med reformen har varit att fler ska arbeta. För att uppnå det måste det vara mer lönsamt att arbeta än att leva av stöd, säger Svein Oppegaard, direktör för arbetsliv i NHO.