Sverige täpper till lucka i utstationeringslagen

Än så länge är det både möjligt och lagligt för utländska företag att utstationera arbetstagare till Sverige under lång tid utan att någon myndighet ens är medveten om deras närvaro i landet. Någon anmälningsskyldighet finns inte. För två år sedan avskaffades dessutom en regel som innebar att de som bedrev näringsverksamhet i Sverige måste ha en behörig företrädare på plats. Därmed blev det svårare för de fackliga organisationerna att få tag i arbetsgivarföreträdare när de ville förhandla om kollektivavtal för de utstationerade arbetstagarna.

I den promemoria som nu är ute på remiss konstaterar departementet att det finns en uppenbar lucka i utstationeringslagen. För att den ska fungera i praktiken och för att Sverige ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt utstationeringsdirektivet (96/71) är det nödvändigt att de fackliga organisationerna och myndigheterna får kännedom om när en arbetsgivare utstationerar arbetstagare hit. De måste även ha en reell möjlighet att kontakta arbetsgivaren. Bland myndigheterna gäller det främst Arbetsmiljöverket men även Skatteverket och Polisen.

Förslaget innebär att alla utstationeringar som ska pågå mer än fem dagar ska anmälas till Arbetsmiljöverket. Exakt vilka uppgifter som anmälan ska innehålla ska preciseras senare i en särskild förordning. För alla utstationeringar som ska pågå mer än fem dagar ska arbetsgivaren också utse en kontaktperson, t.ex. en av de utstationerade arbetstagarna. Om verksamheten förändras t.ex. så att tiden för utstationeringen förlängs, andra tjänster utförs än dem som tidigare har anmälts eller kontaktpersonens kontaktuppgifter ändras ska detta också anmälas, senast inom tre dagar.

Kontaktpersonen ska kunna ta emot delgivningar för arbetsgivarens räkning så att t.ex. de fackliga organisationerna kan få fram en begäran om förhandlingar till arbetsgivaren eller så att Arbetsmiljöverket ska kunna delge förbud mot att fortsätta farliga arbeten. Kontaktpersonen ska också kunna tillhandahålla sådana handlingar som visar att kraven i utstationeringslagen är uppfyllda. Det kan vara anställningsavtal, dokumentation enligt arbetsmiljölagen eller arbetstidsjournaler. När det behövs ska kontaktpersonen kunna ta kontakt med någon som är behörig att företräda arbetsgivaren.

Det återstår att se om de fackliga organisationerna tycker att förslaget är tillräckligt. LO, TCO och Saco – och Riksdagens majoritet – har krävt att utländska företag ska vara skyldiga att ha en representant i landet som också är behörig att företräda arbetsgivaren t.ex. i kollektivavtalsförhandlingar, vilket är något mer än en kontaktperson. Men ett sådant krav skulle sannolikt gå utöver vad EU-rätten tillåter, enligt promemorian. Att ha en person som är behörig att förhandla och ingå kollektivavtal på plats i samband med all utstationering skulle bli oproportionerligt dyrt och besvärligt. Som departementet ser det är det inte ens nödvändigt för att utstationeringslagen ska fungera i praktiken. När kontaktpersonen har fått en förhandlingsframställan ligger det i arbetsgivarens eget intresse att skicka en förhandlingsbehörig representant eller ge kontaktpersonen fullmakt att förhandla, för att hindra att facket vidtar stridsåtgärder, resonerar departementet.