Myndigheternas rätt att ställa krav vid upphandling tvistefråga med EU

Tanken att staten ska se till att arbetstagare som utför offentliga kontrakt får en anständig lön började breda ut sig redan i slutet av 1800-talet. Efter andra världskriget antog så Internationella Arbetsorganisationen, ILO, konvention nr 94 om arbetsklausuler i offentliga kontrakt. Den centrala bestämmelsen säger att arbetstagarna ska garanteras minst lika förmånliga villkor som gäller enligt kollektivavtal på platsen där arbetet utförs.

Bland de nordiska länderna har Danmark, Finland och Norge ratificerat konventionen och alltså förbundit sig att rätta sig efter den. Men efter EU-domstolens dom i det s k Rüffert-målet 2008 är det omstritt vad medlemsstaterna kan kräva om arbetet ska utföras av arbetstagare som utstationeras från andra länder.

Det råder inget tvivel om att de kan kräva att utländska företag tillämpar minimivillkor i allmängiltigförklarade kollektivavtal, vilket betyder att Finland, där nästan hela arbetsmarknaden är täckt av sådana avtal, klarar sig.

Norge däremot hotas nu att ställas till svars inför Efta-domstolen för brott mot EES-avtalet. I Norge finns allmängiltigförklarade kollektivavtalsvillkor bara för ett fåtal branscher. På områden som inte täcks av sådana ska upphandlande myndigheter ställa krav på löne- och arbetsvillkor ”enligt gällande landsomfattande kollektivavtal för den aktuella branschen”. Det är inte tillåtet, menar Eftas övervakningsmyndighet ESA som har kritiserat den norska föreskriften om löne- och arbetsvillkor i offentliga kontrakt på flera punkter. En del av kritiken har regeringen tillmötesgått genom att ändra föreskriften från och med den 15 november 2011, men när det gäller områden som inte täcks av allmängiltiga kollektivavtalsvillkor står den på sig. I slutet av månaden reste arbetsminister Hanne Bjurstrøm till Bryssel för att framföra den norska regeringens ståndpunkt både till ESA och Europeiska kommissionen, som också kommer att få yttra sig om ESA går vidare och stämmer Norge inför Efta-domstolen.

Danmarks regering slöt i mitten av november ett avtal med Enhedslisten om förstärkta insatser mot social dumpning. Bland annat enades parterna om att främja bruket av arbetsklausuler i offentliga kontrakt. I avtalet konstaterar man dock att området är hårt reglerat, och att man behöver utreda en rad juridiska förhållanden närmare, inklusive vilka begränsningar som följer av EU-rätten. I Danmark finns inte alls några allmängiltiga kollektivavtal. Det betyder inte att det är uteslutet för upphandlande myndigheter att kräva att utländska företag tillämpar danska kollektivavtalsvillkor, men det måste göras på rätt sätt.

Även i Sverige är frågan aktuell. Sverige har visserligen inte anslutit sig till ILOs konvention nr 94, och någon övergripande strategi mot social dumpning som i Danmark och Norge finns inte, men många upphandlande myndigheter har ändå krävt att deras leverantörer ska ge sina anställda villkor enligt svenska kollektivavtal. Liksom Danmark saknar Sverige ett system för allmängiltigförklaring, och därför  är problemet att identifiera vilka villkor i vilka kollektivavtal som utländska företag kan tvingas att tillämpa. Kommunernas och landstingens intresseorganisation SKL och det svenska Konkurrensverket som övervakar lagstiftningen om offentlig upphandling har tidvis gett uttryck för skilda åsikter. Och mitt emellan står upphandlande myndigheter och vet inte riktigt vad de får göra.