Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i Nyheter i Nyheter 2012 i Norge omförhandlar trepartsavtalet om ett inkluderande arbetsliv
Norge omförhandlar trepartsavtalet om ett inkluderande arbetsliv
Nyhet

Norge omförhandlar trepartsavtalet om ett inkluderande arbetsliv

| Text och foto: Björn Lindahl

När arbetsdepartementet bjöd in till den årliga konferensen om IA-avtalet var alla där. Inte minst LO och NHO vars ledare för första gången möttes i en debatt, efter att Kristin Skogen Lund tagit över som arbetsgivarchef.

Det första avtalet om ett inkluderande arbetsliv - i Norge bara kallat IA-avtalet - ingicks i december 2001 efter att sjukfrånvaron ökat oroväckande under många år och Norges behov av arbetskraft också var stort.

Avtalet har redan förlängts tre gånger. Det nuvarande avtalet gäller i drygt ett år till, men för arbetsmarknadens parter är det redan dags att börja förhandla om hur avtalet ska se ut efter 2013.

Två av de tre målen i trepartsavtalet om ett inkluderande arbetsliv har det det varit stora framsteg för, speciellt i det privata näringslivet. Sjukfrånvaron har minskat och seniorerna pensionerar sig senare än vad de gjorde tidigare.

- Jag tror att vi har lyckats för att det varit en stark medvetenhet hos företagsledarna kopplat med en stor insats från de fackliga ombuden och de som jobbar med frågorna på företagen, sa Kristin Skogen Lund, som är direktör i arbetsgivarorganisationen NHO.

Ökad byråkrati

- Jag vill inte vara negativ, men vi får många signaler om att byråkratin i förhållande till rapporteringen av sjukfrånvaron ökat. Det får aldrig bli så att de företag som väljer att gå med i IA-avtalet belastas, och inte belönas för sin insats, sa hon.

Även om det finns många goda exempel så står de funktionshämmade samlat sett utanför arbetslivet i lika hög grad som tidigare.

Såg man ut över den stora salen på Oslos största hotell där 500 personer kommit för att höra på ministrar, stortingspresidenten, forskare och arbetslivsledare tala, så kan man ana en av förklaringarna för varför det sker så lite för att inkludera de som har en funktionsnedsättning. För det är länge sedan vi sett en så homogen församling. När vi gick igenom deltagarlistan var det nästan bara helnorska namn. Bara sex hade efternamn från Östeuropa och en enda person hade ett asiatiskt namn.

- Det är inte många här som använder rullstol, är blinda eller döva heller, kommenterade Geir Lippestad, advokaten som är mest känd från Brevik-rättegången, men som dessförinnan i sex år var generalsekreterare i de hörselshämmades förbund.

Geir Lippestad

Hemma har han ansvaret för sex barn, varav två som sitter i rullstol.

- En av mina döttrar heter Josefine och är 15 år. Som väldigt många andra tjejer i åldern 13-17 år har hon Justin Bieber som idol. Han är den stora kulturbyggaren, den som de pratar och tvittrar om.

- I somras skulle han komma till Oslo för att sjunga och min dotter beställde biljetter. Hon fick svaret att "rullstolar har inte tillträde i det området".

- Det är inte rullstolen som är intresserad i Bieber , det är jag, kommenterade min dotter, sa Geir Lippestad som använde det som ett exempel på hur funktionshämmade fortfarande behandlas som en grupp, och inte som individer.

Nordisk inspiration

- Vi talar om de funktionshämmade och inte med dem, sa Rigmor Aasrud som har den långa titeln Förnyelse-, Administrations- och Kyrkominister, men som deltog på konferensen för att hon också är nordisk samarbetsminister och medarrangör.

- Norden är en viktig arena för oss när vi ska hitta lösningar på våra utmaningar. Under Norges ordförandeskap i det nordiska ministerrådet har vi prioriterat en bärkraftig nordisk välfärdsstat, sa hon.

Cristina Husmark Pehrsson var inbjuden för att berätta om de svenska erfarenheterna. Hon leder utredningen "Sänkta trösklar - högt i tak", som kommer med förslag om hur de svenska insatserna för ett inkluderande arbetsliv ska ändras.

Dag Terje Andersen

 Utan ett starkt stöd både från arbetsgivaren och det lokala facket sker det ingenting. Stortingspresidenten Dag Terje Andersen berättade om hur Stortinget hanterar frågan, inte som lagstiftare, utan just som arbetsgivare för 450 personer, förutom de 169 stortingsrepresentanterna och lika många politiska rådgivare.

- Vi har beslutat oss för att inte outsourca de grupper som lätt stötts ut av arbetslivet och har därför kvar de som gör rent och som serverar mat i egen regi. Alla vet att om verksamheterna outsourcas så blir det fler kvadratmeter som ska städas för en lägre lön.

Med en sjukfrånvaro på 4,7 procent 2011 och med en genomsnittsålder för pensionering på 66 år, ligger Stortinget väl innanför målen för IA-avtalet.

Men mest stolt var Dag Terje Andersen över samarbetet med Fontenehuset, ett klubbhus för de som har psykiska problem.

- 25 personer från Fontenehuset har arbetat på Stortinget sedan 2004. Fyra, fem personer har fått fast arbete och de övriga har fått en värdefull referens på sitt CV, sa han. 

Anniken Huitfeldt

Arbetsminister Anniken Huitfeldt, som bytte från kultur- till arbetsdepartementet i september, använde en stor del av sitt tal till att ställa frågan varför sjukfrånvaron bland kvinnor ökar.

- Nej, det är inte bara i de traditionella kvinnoyrkena som sjukfrånvaron är hög. Den högre sjukfrånvaron förekommer också bland kvinnliga jurister, lastbilschaufförer och säljare. Skillnaden mellan könen är faktiskt störst för personer under 40 år med hög utbildning.

- För tio år sedan var kvinnor 50 procent mer sjukskrivna än män. Nu är de 60 procent mer sjukskrivna. Det har skett parallelt med att män tar ett större ansvar för hus och ungar.

Risk för målkonflikter

Risken är emellertid stor för att det uppstår målkonflikter, när man som i IA-avtalet, har tre mål, varnade Solveig Oseborg Ose, från forskningsinstitutet Sintef Helse.

- Vi har utvärderat IA-avtalet flera gånger. Att det blir allt strängare regler för att följa upp de som är sjukskrivna går som en röd tråd igenom hela avtalet, sa hon.

- Detta ensidiga fokus på de sjukskrivna gör att det används väldigt mycket resurser på kontroll. Det är det enda arbetsgivarna måste göra. Resten är frivilligt. Ofta har arbetsgivaren tre val:

  • Att satsa stora resurser på att förebygga sjukfrånvaro.
  • Att kvitta sig med de som är sjukast
  • Eller att inte anställa de som har stor risk för att bli sjuka.
Satsa på entusiasmen

LO-chefen Roar Flåthen och NHO-chefen Kristin Skogen Lund var eniga i att hellre satsa på att entusiasmera företagen än att pålägga dem ännu mer pappersexcercis (bilden ovan).

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment