Nordens roll i Europas kris

Intresset var stort när Föreningen Norden, tankesmedjan Global utmaning och Norden i Fokus den 19 februari bjöd in till en diskussion på temat ”Nordiska vägar ut ur krisen”.  300 var anmälda men möteslokalen i regeringens Rosenbad kunde bara svälja hälften. 

- Det finns en stark längtan efter att tala om hur Norden kan bli starkare i EU, sade Birgitta Ohlsson, som är Sveriges EU-minister.

Hon berättade att en hastigt utslängd fråga på Facebook kvällen innan. ”Tycker ni vi talar för lite om Norden i EU?” Och trots att timmen var sen fick hon blixtsnabbt ett fyrtiotal svar. Allt fler länder väcker också blicken mot de nordiska länderna och nyligen ägnade The Economist omfattande spaltutrymme åt vad man kallar ”The next supermodel – why the world should look at the Nordic countries.” 

Seminariet arrangerades i samband med en release av boken ”Nordiska röster om Europas framtid”. Där har sexton skribenter, akademiker och politiker fritt fått skriva inom vida ramar för att ge sin röst om krisen i Europa.  Skribenterna kommer från alla de nordiska länderna, oavsett medlemskap i EU.  

- Skribenterna, med några få undantag, valde bort två frågor som är centrala i övriga Europa - kan man spara sig ur krisen och Europas framtid och integration.  Det finns ett glapp gentemot krisen i övriga Europa, det vill säga skribenterna lever i ett annat krismedvetande. Men vi kommer alla att sitta med resultatet av krisen, sade redaktören Ylva Johansson. 

Ett ömsesidigt beroende

Som en följd av den ekonomiska krisen växer främlingsfientliga partier i Europa och det väcks drömmar om nationalstater som förr.  

- Förtroendet för EU har minskat i kölvattnet av krisen och vi ser att det sker värderingsförskjutningar där komplexa frågor får enkla svar. Norden kan spela en roll i denna värderingskris, där vissa grupper behandlas dåligt eller där pressfrihet i vissa länder hotas och vi har från de nordiska EU- länderna ställt krav på årliga granskningar av hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, sade Birgitta Ohlsson. 

Men lösningen är inte att gå tillbaka till det gamla. Det verkar inte vara alternativ varken för bokens sexton författare, de fem personer som satt i panelen på seminariet eller för publiken. Tvärtom. De röster som hördes pläderade tvärtom för ett Europa, som behöver bli än starkare, inte minst för att kunna möta de globala utmaningarna och hantera den snabba förändringstakten. Birgitta Ohlsson gav exempel på hur konkurrensen förskjutits bara på några decennier. För drygt 20 år sedan låg nio av tio av världens högsta byggnader i västvärlden. Idag är förhållandet det omvända. De höga husen byggs i andra världsdelar. Förr toppade Europa statistiken över läsförståelse, men så är det inte längre.  I dag står EU-länderna för en fjärdedel av världsekonomin, men 2050 beräknas Kina äga hälften av världens resurser. Det är i denna verklighet som EU och Norden befinner sig. Förändringen går snabbt och det som gällde för 20 år sedan är idag förpassat till historieböckerna.

Olika färdriktningar inom EU

En annan utvecklingstendens inom EU är att unionen blivit mera splittrat. Förr sades det att länderna gick i olika takt, nu sägs att det handlar om olika färdriktningar.  Storbritannien drar mot lösare förbindelser och Tyskland drar åt ett annat och pläderar för mer och starkare samarbete. Vilken roll kan Norden spela i den utvecklingen, i det framtida Europa? 

- Vi i Norden kan vara en brygga. EU och Storbritannien behöver varandra, svarade Birgitta Ohlsson. 

Hon pratade också om de nordiska länderna som en förebild. Jämställdhetsområdet är ett sådant område, där de nordiska länderna kommit långt både i representation och i utbyggnad av daghem.  Öppenhet är ett annat. Göran Rosenberg, moderator och också en av bokens författare ställde då frågan om de nordiska länderna ska engagera sig djupare eller stå vid sidan och vara modell med risk att bli en bror Duktig.  

- Det går visst att vara förebild utan att vara bror Duktig. Jämställdheten är ett sådant exempel. Vi har all anledning att vara stolta över vår relativa jämställdhet, men vi måste vara finkänsliga och taktiska när vi berättar om den, sade Birgitta Ohlsson. 

Men hur det nordiska samarbetet ska se ut i förhållande till EU ger varken bokens författare eller gav deltagarna i panelen svar på. I boken finns de som drömmer om ett starkare nordiskt samarbete, som vill bilda ett nordiskt avantgarde eller ett nordiskt flexibelt statsförbund. Andra röster är skeptiska, rent av arga på det nordiska samarbetet som till exempel den isländske författaren som tycker krisen Island visade att när det brände till så fick de klara sig själva. 

Sämre mediabevakning av Norden

- Ett problem är att det har blivit sämre och sämre vad gäller nordisk medvetenhet. Vi befinner oss mer och mer i den slutna nationalegoismen. Därför måste vi börja med kunskap om de nordiska länderna och ha ett samtal kring detta, sade Bengt Lindroth, tidigare Sveriges Radios Nordenkorrespondent och författare till boken ”Härlig är Norden”.

Nyhetsbevakningen av Norden har sjunkit med 30 procent under de senaste femton åren till förmån av bevakning av Mellanöstern, Asien och USA. Däremot anser Bengt Lindroth att det finns en tilltagande vardagsnordism. Det finns ett glapp i synen på Norden, där den allmänne väljaren tycker det blivit mer intressant medan eliterna i större utsträckning tycker Norden är ointressant. 

De stora utmaningarna för Europa är ekonomin, jobben och demokratin, konstaterade Kristina Persson, ordförande i tankesmedjan Global utmaning. 

- Tiden ropar efter politik och politiskt ledarskap, men för få tar det ansvaret. Det saknas en politik för jobb och tillväxt och där skulle vi i Norden kunna göra mer. Om vi inte klarar en politik där alla får plats är det farligt för demokrati och risk för ökad främlingsfientlighet. Lösningen är inte åtstramningar utan stimulans, sade Kristina Persson. 

Renässans för nordiskt samarbete

En av paneldeltagarna var finländaren Sture Fjäder, ordförande för Nordens Fackliga Samorganisation, NSF. Han tycker sig kunna skönja en renässans för nordiskt samarbete. Med sina tillsammans 26 miljoner invånare är de nordiska länderna världens tionde största ekonomi. Sedan länge finns fri arbetsmarknad, men också likande värderingar och social struktur. 

- Det finns inte en nordisk röst, men håller på att komma och den behövs. Norden borde uppträda som ett block i Europa. Vi kommer aldrig att konkurrera med låga löner utan med kunskap och goda villkor, sade han.

Många tankar lyftes fram om det nordiska samarbetet i framtidens Europa. Men det betonades också gång på gång att om det politiska samarbetet ska förstärkas så behöver det finnas en folklig förankring.  Bengt Lindroth varande för välviljans retorik och hänvisade till storslagna planer på forskningssamarbete mellan Sverige och Finland under ett möte i Tavastehus 2009.  Inget avgörande har därefter hänt.

- Det vackra talet kan riskera att bli sin egen värsta fiende, sade Bengt Lindroth.