Sveriges transportbransch ser på allmängiltiga kollektivavtal

Det menar ledningarna för Svenska Transportarbetareförbundet och arbetsgivarorganisationerna Transportgruppen och Biltrafikens arbetsgivarförbund, som nu planerar en gemensam resa till Norge och Finland för att studera deras system för allmängiltigförklaring. Men andra fackförbund och arbetsgivarorganisationer håller emot. I Sverige och Danmark är kollektivavtalen bindande enbart för arbetsgivare som frivilligt ansluter sig till dem. I de övriga nordiska länderna, liksom i de allra flesta EU/EES-länder, har man så kallade allmängiltiga kollektivavtal. Det innebär att alla arbetsgivare inom avtalsområdet blir tvungna att ge sina anställda de löner och andra villkor som kollektivavtalet slår fast, vare sig de vill eller inte.

Det har länge rått en närmast öronbedövande enighet mellan parterna på den svenska arbetsmarknaden om att Sverige inte ska slå in på den vägen. Det vore främmande för den svenska modellen. Under 2013 har det dock blivit uppenbart att det finns sprickor i enigheten.

Vid ett seminarium under den så kallade politikerveckan i Almedalen i somras framhöll Svenska Transportarbetareförbundets ordförande Lars Lindgren att kollektivavtalens ställning börjar bli så försvagad att man måste börja fundera på att införa allmängiltiga kollektivavtal i Sverige. Det är inte förvånande att just han var den första att ta upp saken. Av alla branscher tycks det vara transportbranschen som är hårdast utsatt för osund konkurrens. Fackförbund och arbetsgivarorganisationer är överens om verklighetsbilden och beskriver två huvudproblem.

Strider mot cabotagereglerna

Det ena är att transportföretag från andra länder kör permanent inrikestrafik i Sverige med förare som har anställningsvillkor enligt lagen i registreringslandet, fast det strider mot de så kallade cabotagereglerna. De tillåter de utländska företagen att köra inrikestrafik i begränsad utsträckning för att de inte ska behöva köra tillbaka med tomma bilar, men inte att de gör det hela tiden. Fusket med cabotagereglerna kan dock inte lösas genom att kollektivavtalen görs allmängiltiga. Det som krävs här är mer effektiva sanktioner och att polisen tar brott mot reglerna på allvar och ingriper, menar fackförbund och arbetsgivare.

Det andra problemet rör taxibranschen. För ett taxiföretag är det ett verkligt kap om det får avtal med en kommun eller ett landsting om så kallade samhällsbetalda resor, det vill säga att köra färdtjänst för sjuka och funktionshindrade kommuninvånare. Men eftersom dessa kontrakt tilldelas de företag som ger in de lägsta anbuden går det numer inte att vinna en upphandling om man betalar sina förare kollektivavtalsenliga löner. Vilket i sin tur innebär att allt färre taxiföretag vill ansluta sig till kollektivavtalen. Det är det problemet som allmängiltiga kollektivavtal eventuellt skulle kunna lösa.

Motståndet stort

Vid seminariet i Almedalen fick Lars Lindgren försiktigt understöd av ordförandena i Facket för service och kommunikation (SEKO) och IF Metall, som instämde i att allmängiltiga kollektivavtal skulle kunna vara en lösning för vissa förbund. När debatten har gått vidare under hösten har det dock stått klart att motståndet både bland fackförbunden och på arbetsgivarsidan fortfarande är stort. Andra fackförbund har inte alls lika stora svårigheter att hävda kollektivavtalens ställning som Transport har, och det finns en rädsla för att den fackliga organisationsgraden ska sjunka om kollektivavtalen blir allmängiltiga.

Men parterna i transportbranschen står på sig. Efter årsskiftet kommer ledningarna för Transportarbetareförbundet, Transportgruppen och Biltrafikens arbetsgivarförbund att göra en gemensam studieresa till Norge och Finland för att se hur det fungerar där. Det norska och det finska systemet skiljer sig mycket från varandra. I Norge används allmängiltigförklaring bara när man har konstaterat att en bransch är särskilt utsatt för det som man kallar social dumpning, och det är då enbart vissa bestämmelser i kollektivavtalet – vanligtvis de som rör lön och arbetstider – som görs allmängiltiga. I Finland däremot blir alla riksomfattande kollektivavtal som har en viss täckningsgrad allmänt bindande, och i praktiken täcks nästa hela arbetsmarknaden av sådana avtal. 

Debatten om hur det skulle kunna se ut i Sverige lär fortsätta.