Sverige skärper reglerna för offentlig upphandling

I Danmark, Finland och Norge är myndigheter sedan länge skyldiga att införa så kallade arbetsklausuler i sina upphandlingskontrakt. Arbetsklausulerna innebär att leverantören måste garantera de arbetstagare som ska arbeta med kontraktet minst de anställningsvillkor som gäller enligt kollektivavtalet på platsen där arbetet utförs.

I Sverige har myndigheterna ingen skyldighet att ställa sådana krav. Men nu ska det bli ändring på det, menar den svenska regeringen. Strax före jul tillsatte den en utredning, som nu har lagt fram sitt förslag.

Risk för oskäliga arbetsvillkor

I vissa fall ska det vara obligatoriskt för myndigheterna att ställa upp särskilda arbetsrättsliga villkor i kontrakten, föreslår utredningen. Det är när upphandlingen gäller en bransch där det finns risk för oskäliga arbetsvillkor, till exempel byggbranschen, städbranschen eller taxibranschen, där det är allmänt känt att det finns problem. Myndigheten ska då alltid kräva att leverantören tillämpar kollektivavtalets minimiregler om lön, arbetstid och semester.

Utöver detta kan myndigheterna själva bestämma att ställa ytterligare arbetsrättsliga krav, till exempel att leverantören ska betala in premier för tjänstepension och andra typer av kollektivavtalsreglerade försäkringar för sina anställda. På samma sätt ska myndigheterna kunna ställa upp arbetsrättsliga kontraktsvillkor vid upphandlingar i andra branscher än dem där det är obligatoriskt.

"Precist och otvetydigt"

Utredningens kanske svåraste nöt har varit att hitta en lösning som förenar den svenska arbetsmarknadsmodellen med den öppenhet och förutsebarhet som EU:s upphandlingsregler kräver. Upphandlingsreglerna innebär att det så kallade förfrågningsunderlaget som myndigheten skickar ut när den vill ha in anbud måste vara så klart, precist och otvetydigt att ”alla rimligt informerade och normalt omsorgsfulla anbudsgivare” ska förstå vad som förväntas av dem.

De ska till exempel inte behöva leta på andra håll för att få reda på vilka löner de ska betala. Därför räcker det inte att myndigheten bara hänvisar till ett visst kollektivavtal – de villkor som leverantörerna ska tillämpa måste finnas med i själva förfrågningsunderlaget. Men i Sverige, som inte har något system med allmängiltiga kollektivavtal, är dessa vanligtvis inte tillgängliga för andra än de avtalsslutande parterna själva och deras medlemmar. Frågan var alltså hur myndigheterna ska kunna få tag i rätt kollektivavtal och identifiera vilka villkor i detta som ska gälla för ett visst kontrakt.

Nyinrättad myndighet

Utredningens förslag är att detta sköts av en nyinrättad central myndighet, Upphandlingsmyndigheten, som har i uppgift att stödja andra myndigheter i deras upphandling. Den ska både avgöra i vilka typer av upphandlingar som det ska vara obligatoriskt att ställa upp arbetsrättsliga villkor, och slå fast vilka kollektivavtalsvillkor upphandlande myndigheter i så fall ska föra in i sina kontrakt. Allt ska göras i samråd med arbetsmarknadens parter. 

Förslaget är nu ute på remiss, men det står redan klart att det är kontroversiellt. De fackliga organisationerna hade hoppats på ett mer radikalt förslag som innebar att det skulle vara obligatoriskt att ställa arbetsrättsliga villkor vid alla upphandlingar, och att villkoren inte bara skulle gälla kollektivavtalens miniminivåer. Från företagarhåll kritiserar man bland annat att det ska vara möjligt att ställa högre krav på inhemska leverantörer än på utländska företag som tänker utföra kontraktet med utstationerade arbetstagare. Det strider mot EU-rättens princip om likabehandling, menar de. Utredningen förklarar att det tvärtom är en konsekvens av EU-domstolens egen praxis.

Utredningen ska nu arbeta vidare. Anledningen till att Danmark, Finland och Norge ligger så långt före är att de för länge sedan har ratificerat Internationella Arbetsorganisationen, ILO:s, konvention nr 94, vars centrala bestämmelse säger just att arbetstagarna ska garanteras minst de villkor som gäller enligt kollektivavtal på platsen där arbetet utförs. Danmark, Finland och Norge har alltså, till skillnad från Sverige, förbundit sig att göra det. Enligt nya direktiv ska den svenska utredningen undersöka om även Sverige kan ratificera konventionen.