Förslaget om minimilöner i Europa får - nästan - grönt ljus

Som Arbeidsliv i Norden tidigare har rapporterat, ifrågasätter Sverige och Danmark att EU överhuvudtaget har s.k. kompetens, det vill säga rätt att lagstifta, om minimilöner i medlemsländerna. De hänvisar då till en artikel i EU:s fördrag som säger att Unionen inte får anta direktiv om ”löneförhållanden”. Det är den frågan som ministerrådets rättstjänst nu har utrett.

Om man bara läser sammanfattningen i slutet av yttrandet kan man få intrycket att rättstjänsten ger grönt ljus för att anta direktivet bara man stryker eller ändrar en artikel som går för långt. I själva verket innehåller yttrandet fler förslag till ändringar och en inlindad kritik som kommissionen rimligen måste ta till sig, åtminstone delvis.

Med hänvisning till praxis i EU-domstolen konstaterar rättstjänsten att EU inte får bestämma nivån på lönerna i medlemsstaterna, eller ställa upp sådana villkor för hur lönebildningen ska gå till som direkt inverkar på utfallet av lönebildningen.

Inkonsekvent och motsägelsesfull

Sedan framhåller den att texten i förslaget är inkonsekvent och motsägelsefull på flera punkter. Den målsättning och de ambitioner som uttrycks i direktivets titel och de så kallade beaktandesatserna i direktivets inledning stämmer inte överens med innehållet i de bindande bestämmelserna. Som rättstjänsten läser de bindande reglerna är tanken inte att ålägga medlemsstaterna att faktiskt införa tillräckliga minimilöner. Syftet är enbart att föreskriva en procedur – hur det ska gå till när medlemsstater med lagstadgade minimilöner fastställer dessa. Det handlar med andra ord om att de ska anstränga sig, och inte om vilket resultat de ska uppnå, skriver rättstjänsten som föreslår att förslaget justeras så att detta blir tydligt.

Dessutom anser den alltså att en artikel går längre än vad EU:s fördrag tillåter och måste strykas eller omarbetas.

Kritik mot inrapportering

I förbifarten framför rättstjänsten också en inlindad kritik mot den del av förslaget som innebär att alla medlemsstater varje år ska rapportera till kommissionen om hur de lyckas med sina ansträngningar att främja tillräckliga minimilöner. I en fotnot påpekar rättstjänsten att yttrandet inte behandlar frågan om huruvida åtgärderna i förslaget är proportionella. Men, säger den, medlemsstaternas skyldigheter att övervaka och samla in data är mycket detaljerade. Dessutom är det oklart hur de här skyldigheterna ska kunna garantera ett ”effektivt minimilöneskydd” och ett ”effektivt genomförande av direktivet” med tanke på att förslaget enbart drar upp ett ramverk för att minimilönerna ska kunna förbättras och omfatta fler, men inte ålägger medlemsstaterna att uppnå ett bestämt resultat.

Vad som återstår om man tar fasta på alla de synpunkter som rättstjänsten föreslår är något mycket urvattnat i jämförelse med de ambitioner som kommissionen har uttryckt och frågan är hur den kommer att agera nu. Om den lägger fram ett reviderat förslag blir det så småningom förhandlingar mellan ministerrådet och Europaparlamentet. Och parlamentet har i en resolution i februari uttryckt minst lika höga ambitioner som kommissionen. Frågan om var gränsen för EU:s kompetens går kommer då att vara närvarande under hela förhandlingen.

Om texten utvecklas på ett sätt som avviker mycket från det nuvarande förslaget kan den behöva granskas igen, understryker rättstjänsten.