Norden – som en familj i behov av terapi?

- Utan tvekan är vårt samarbete utmanat av pandemin. Så frågan är – vad lär vi oss av krisen och hur kan vi gå framåt? För vi vill gå vidare och vi håller fast vid visionen att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region, säger Anna Hallberg, svensk samarbetsminister för nordiska frågor.

Hon öppnar seminariet ”Hur möter vi en starkare efterfrågan på samarbete och gemensamma lösningar i Norden”, som hålls i Stockholm på Norden dag den 23 mars. Bakom sig på skärmen har hon de nordiska flaggorna, som hon kommenterar med orden:

- Jag är stolt, ja berörd av det nordiska samarbetet. Norden är hemma, vi är en familj. Men en lärdom är att man aldrig kan ta en relation för given, även om vi också löst mycket under den här perioden.   

Sveriges utrikeshandelsminister Anna Hallberg, som också har ansvaret för det nordiska samarbetet i den svenska regeringen. Bilden tagen vid ett annat arrangemang. Foto: Magnus Fröderberg/Norden.org

Ambitionen för det nordiska samarbetet är hög. I augusti 2019 enades de nordiska samarbetsministrarna om att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region 2030. Sedan kom pandemin och ändrade den fria rörligheten mellan länderna över en natt.

Plötsligt fanns poliser vid de gränser som varit öppna för nordiska medborgare i Sverige, Danmark, Finland och Norge sedan 1957 och sedan 1965 även Island. Också den gemensamma arbetsmarknaden har en många decennier lång historia, liksom ett utvecklat samarbete i gränsregionerna.

Ett vi och dom

Anna Hallberg refererar till samtal med människor i gränsregionerna. Där har många, tidigare uppmuntrade av sina regeringar att verka över gränserna, plötsligt fått uppleva hur gränserna stängts och den vardagliga tryggheten sopats under mattan. Men också den tidigare obekanta känslan av en uppdelning i ett ”vi och dom”. En bild som bekräftas av Gunilla Carlsson, socialdemokrat och vice ordförande i Nordiska Rådets svenska delegation.

 - Gemenskapen har ställts på prov och det är viktigt att hantera, men vi behöver också blicka framåt. Vi behöver jobba mer för bättre dialog mellan ländernas regeringar innan så viktiga beslut tas som att stänga gränser. En jobbigare reflektion och som väcker olust, är vad som hänt med de mellanmänskliga relationerna och vår tillit till varandra, säger hon.

Hon berättar om svenskar som tvingats bära gula västar i grannlandet och om en dansk som nästan blev prejad av vägen när han körde en svenskregistrerad bil i Danmark. I en småbåtshamn på Åland fick svenska båtar ligga vid en särskild pir, eftersom finska båtägare inte ville ha dem i närheten.

- Hur ska vi skapa tillit för att arbeta, leva och umgås? Krisen vi haft och har visar att samarbetet och den fria rörligheten är väldigt viktigt, något vi kanske inte funderat så mycket över utan tidigare tagit för givet, säger Gunilla Carlsson.

Nordiska ambassadörer i Stockholm debatterar: Liisa Talonpoika, Finland; Christian Syse, Norge och Vibeke Rovsing Lauritzen, Danmark.

Men även om tonen ibland varit tuff och skapat ett vi och dom i förhållande till Sverige och de andra länderna är det viktigt att se varför, påpekar Christian Syste, Norges ambassadör i Sverige.

- Här behöver vi ta ett steg tillbaka. Det är elva gånger fler döda i Sverige än i de andra nordiska länderna. Det är smittorisken som skapat situationerna, men vi ser ju hur viktiga de nordiska relationerna är. Till exempel är Sverige Norges viktigaste handelspartner, säger han.

Ärligare dialog efterlyses

Han, liksom den finska ambassadören Liisa Talonpoika och den danska ambassadören Vibeke Rovsing Lauritzen är inbjudna för att föra ett samtal kring det nordiska samarbetet utifrån sina positioner som diplomater i Sverige, som skiljt sig ut både genom sin Corona-strategi och den stora smittspridningen. Under pandemin har de nordiska ambassadörerna samtalat mer än någonsin och haft gemensamma möten med departementen och den politiska ledningen.

- Vi ska minnas att detta är en hundraårsupplevelse. Sverige för oss är transit till Bornholm och många har sommarstugor i södra Sverige. Det jag hoppas ska komma ut ur det här är att vi nästa gång blir bättre på att koordinera och prata med varandra innan beslut, säger Vibeke Rovsing Lauritzen.

- Det har hänt så mycket vi inte kunnat förutse. Alla länder har ju försökt att skydda sin egen befolkning, men även om jag inte vill peka finger åt någon kunde det skett på ett stiligare sätt genom mer och ärligare dialog. ”Nu kommer jag att fatta ett beslut, du inte kommer att gilla”, säger Liisa Talonpoika.

Christian Syse vill påminna om allt som faktiskt har fungerat. Malmtågen har gått mellan Kiruna och Narvik, export och import har fungerat genom Göteborgs hamn och svensk sjukvårdspersonal har kunnat jobba i Norge.

Och de tre ambassadörerna, liksom tidigare den nordiska samarbetsministern Anna Hallberg och Gunilla Carlsson, Nordiska rådet, är angelägna om att både betona betydelsen av det som fungerat och vilka viktiga frågor som väntar för att uppnå visionen 2030. En nyligen genomförd undersökning visar också att de nordiska medborgarna vill se mer av nordiskt samarbete. Under det finska ordförandeåret står bland annat en hållbar byggbransch på dagordningen.

- Bygg är en av de största utsläppskällorna, större än vad man tänker om man tar in hemmet och det omgivande samhället. Det handlar bland annat om energianvändning och byggmaterial, säger Liisa Talonpoika.

Cirkulär ekonomi

Tankarna är att samarbeta kring olika projekt och att byta kunskap och erfarenheter med varandra. Det är en del i en utveckling mot en cirkulär ekonomi och övertygelsen är att de nordiska länderna, som tillsammans är världens elfte ekonomi, kan gå i fronten av utvecklingen.

Moderator Sharon Jåma undrar om tankarna kring detta är en del av terapi under och efter krisen?

- Vi behöver inte terapi, vi behöver samarbete. När något tas bort saknar man det och nu finns en törst efter samarbete, säger Liisa Talonpoika.

- Vi har ett tätt samarbete och startar inte från noll. Vi har underbara dagar framför oss, säger Christian Syse.