Arvika: Här ska EU:s massflyktdirektiv omsättas i boenden, jobb och skolor

I början av mars rullar det in två bussar i Arvika. Genom ett privat initiativ har ukrainska flyktingar hämtats upp i Warszawa och vid polsk-ukrainska gränsen. Effekterna av Putins krig mot Ukraina har kommit till Arvika, liksom till stora och små orter i andra EU-länder.

De ukrainska flyktingarna har genom massflyktsdirektivet rätt att komma och viljan till stöd är stor. Men när den goda viljan ska omsättas i boenden, skolor till barnen och jobb med löner det går att leva på, riskerar det att bli krock mellan gamla regler och nya behov. Det råder osäkerhet om vem som ansvarar för vad. Och om vad massflyktdirektivet egentligen betyder när det kokas ner till en stad i en kommun, trots att viljan är stor och mottagandet varmt.

Johan Hellström är enhetschef på AMI i Arvika. och den som har ansvaret för att ta emot de ukrainska flyktingarna.

- Vi var inte helt förberedda när bussarna kom, utan vi fick försöka lösa situationen efter bästa förmåga. De som hämtat flyktingarna blev besvikna på att kommunen inte kunde ta ett helhetsperspektiv, men det fungerar inte så, berättar Johan Hellström, enhetschef vid kommunala Arbetsmarknads- och integrationsträning, AMI, i Arvika.

Det gick snabbt för EU att reagera när världen vaknade till Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari. I början av mars var Massflyktsdirektivet på plats, liksom en rad sanktioner mot Ryssland och dess oligarker. Så var också ambitionen att så snabbt som möjligt minska Europas beroende av rysk olja och gas.

- Allt överskuggas av Rysslands invasion av Ukraina, säger parlamentariker Malin Björk, Vänstern.

Enighet och handling

När Europaparlamentet samlas i Strasbourg den 7 mars är kriget på allas läppar. De ukrainska flaggorna vajar sida vid sida med EU-flaggorna och parlamentarikerna förmedlar både förstämning, upprördhet och stolthet över ett handlingskraftigt och enat EU.

Ylva Johansson talar i EU-parlamentet under debatten om flyktingkrisen i Ukraina. FOTO: EU-parlamentet.

På plats är också kommissionär Ylva Johansson, som under kriget första veckor besökt den polska gränsen och själv bevittnat flyktingströmmarna. På kvinnodagen talar hon i parlamentet och berättar om lilla Mia, som föddes i Kievs tunnelbana medan hennes mamma sökte skydd undan Putins raketer. Och hon varnar för att 800 000 gravida kvinnor i Ukraina riskerar att behöva göra det samma.

Hon konstaterar att under krigets två första veckor är flyktingströmmen från Ukraina fler än de flyktingar som sammanlagt kom till Europa under 2015 och 2016. Ukraina och dess folk behöver stöd och Ylva Johansson är stolt över EU:s handlingskraft så här långt.

- Förra veckan bevittnade jag den mest imponerande solidaritet från EU. Det var när vi enades och fördömde Putins aggression och vårt beslut att stödja Ukraina och när ett enat Europeiskt råd sa ja till förslaget att aktivera ”The Temporary Protection Directive” (Massflyktsdirektivet). Och som ni vet i det här huset är det direktivet 20 år gammalt och har aldrig hittills aktiverats, sa kommissionär Ylva Johansson i EU-parlamentet den 8 mars 2022.

Starkt stöd till ukrainska flyktingar

Massflyktsdirektivet har också stöd hos de svenska parlamentarikerna, oavsett parti. Alla talar med bestörtning om kriget.

- Det är större flyktingströmmar nu än 2015, men också möjlighet till snabbare integration. Många har familjeband i andra länder i Europa och vet vad de vill. Det är positivt att Polen, Ungern och Tjeckien tar stort ansvar nu, men det kommer inte att hålla i längden. Fler måste ta ansvar, säger Tomas Tobé som företräder Moderaterna.

Han anser att kriget i Ukraina skapar förutsättningar för att lösa migrationsknuten som funnits inom EU.

- Länder som tidigare sagt att de inte vill ha en europeisk flyktingpolitik är nu de som vill ha det. Allt fler inser detta och nu är det inte längre bara till länderna i syd som flyktingarna kommer.

När kriget bröt ut ville Miljöpartiets Pär Holmgren och Jakob Dalunde omedelbart skrida till handling. De for till gränsstaden Medyka i Polen för att hjälpa till och beskriver att de mötte en enorm insats från polska volontärer, inte minst pojkscouter. På plats fick de kontakt med World Central Kitchen, som efterlyste tält, stolar och bärkassar.

- Så vi åkte och köpte fyra tält, som vi smällde upp. Och stolar och bärkassar. Vi plockade också skräp, berättar Pär Holmberg och Jakob Dalunde.

Den 8 mars, hade två miljoner ukrainska flyktingar korsat gränserna till framför allt Polen, Ungern och Moldavien. I dag, i mitten av maj, är 5,5 miljoner människor på flykt från Ukraina, medan det finns minst 7 miljoner flyktingar inom Ukraina. De som lämnar landet är oftast kvinnor och barn.

Att omfattas av massflyktdirektivet innebär att de som flyr Ukraina får uppehållstillstånd i ett år med möjlighet att stanna i tre år. Efter att ha registrerats hos Migrationsverket får flyktingen ett samordningsnummer och arbetstillstånd. Barn har rätt till skola och vård, vuxna har rätt till vård som inte kan vänta. De blir inte folkbokförda i Sverige och har heller inte rätt till familjeåterförening.

Stora beslut och praktisk verklighet

Flyktingar är i Sverige statens ansvar, också ekonomiskt, och det är detta som trasslar till det när flyktingbussarna rullar in i Arvika. Volontärerna, som tagit sig ner till Polen med bussarna för att hjälpa flyktingar att komma vidare, har en förväntan på sin hemkommun att de ska ställa upp och det gör kommunpolitikerna i Arvika. De ordnar genast, samma kväll, fram lägenheter utan att ha en aning om de får tillbaka pengarna som lägenheterna kostar. Volontärer skrapar ihop sängar, bord och husgeråd. Andra vädjar till kommuninvånare om ekonomiska bidrag för att köpa presentkort som kan användas till mat och andra förnödenheter.

- Mycket var oklart i början och ingen visste vad som gällde. Då gällde det mest att se till att flyktingarna fick tak över huvudet och kommunen bestämde sig för att stå för hyran. Vi hade ingen aning vilket stöd vi hade för det i lagen, men tog en rövare och hoppades vi skulle få ersättning av staten senare, berättar Johan Hellström vid AMI i Arvika.

Ingen ska behöva flytta runt

Den 22 april beslutade kommunen att det var nödvändigt att tidsbegränsa den akuta lösningen för de ukrainska flyktingarnas boende, eftersom kommunen inte längre ansåg sig kunna stå för kostnader som egentligen är statens ansvar. Risken fanns då att flyktingarna skulle tvingas flytta till tillfälliga boenden i Migrationsverkets regi fram till den 1 juli. Då kommer det att fattas beslut om hur de ukrainska flyktingarna ska fördelas mellan Sveriges kommuner. Men Arvika kommun ville omvandla den akuta lösningen till något mera långvarigt innan dess. Genom många samtal med Migrationsverket och ett intensivt lobbyarbete har nu kommunen, som en av de första i Sverige, kunnat sluta ett avtal om långsiktigt boende med Migrationsverket.

- Vi vill att flyktingarna ska vara kvar här och ser dem som en tillgång. Ingen i Sverige ska behöva flytta runt och vi har bedrivit lobbyarbetet genom Sveriges kommuner och regioner, SKR, och länsstyrelsen för att undvika det. Därför ville vi få ett avtal med Migrationsverket om långsiktigt boende Nu vet vi att de här människorna blir kvar här och att vi får kostnadstäckning för boende och en del möbler, säger Johan Hellström.

Idag finns 134 flyktingar från framför allt östra Ukraina i Arvika. De flesta vuxna är kvinnor och hälften alla är barn. De små har fått plats på förskolor och de större barnen går i skola.

- Nu har de flesta landat och tillvaron är lite tryggare. Nu vill de flesta komma i gång med arbete och få inkomster, säger Johan Hellström.

Linda Östanbo på Kompetenscentrum utbildar vikarier åt Arvika kommun. Lektionssalen bilden är tagen i var tidigare Arbetsförmedlingens men kommunen har nu tagit över och här hålls nu samhällsinformation för nyanlända ukrainska flyktingar.

Idag får de ukrainska flyktingarna samma belopp per dag som asylsökande. Det är 71 kronor för ensamstående och mellan 37 och 50 kronor för barn mellan 0 och 17 år. Många önskar arbete och näringsliv och kommun efterfrågar också arbetskraft. Men matchningen är mer komplicerad än så. Även om många ukrainare har utbildning och yrkeserfarenhet som skulle kunna vara relevanta så är språket ett hinder. Cirka 20 procent av de som kommit till Arvika talar engelska, de andra inte.

Och de som kommer enligt Massflyktsdirektivet omfattas inte av Svenska för invandrare, SFI. I stället arbetar volontärer med språkkaféer och liknande. Praktik av olika slag fungerar heller inte eftersom inga försäkringar täcker de som kommer in på arbetsmarknaden på detta sätt.

Lång väg till jobb

Så snart som flyktingarna har samordningsnummer faller det på Arbetsförmedlingen att kalla till intervju. Men nästan alla behöver tolkar, så det kommer att ta tid, konstaterar Johan Hellström. Han efterlyser också tydligare regler för vem som ansvarar för vad – staten eller kommunen.

- Vår viktigaste uppgift som kommun är att ge flyktingarna stöd och ett nätverk där de träffar företagare. Forskning visar att det som krävs för att personer som står längre från arbetsmarknaden nyanlända ska komma in på arbetsmarknaden är subventionerade jobb, hög handläggartäthet och riktade arbetsmarknadsåtgärder. Som kommun har vi inte tillgång till de åtgärderna utan det ligger på Arbetsförmedlingen, säger Johan Hellström.

Han har arbetat med flyktingströmmen från Syrien och andra flyktinggrupper och märker att de ukrainska flyktingar får mer uppmärksamhet och mer stöd.

- Det är bra att folk vill hjälpa till, men vi måste behandla alla rättvist och det har stuckit andra flyktingar i ögonen att ukrainarna får mer hjälp. Jag hoppas att den här flyktingvågen innebär ett paradigmskifte i synen på flyktingar och att alla får ett lika bra mottagande oavsett var man kommer ifrån. Alla behöver en meningsfull sysselsättning och att få tillgång till svenska språket. Jag önskar åtgärder som gör att det blir enklare och går snabbare.