- Ny visselblåsarlag utmanar unika svenska meddelarfriheten

Den svenska meddelarfriheten med sitt meddelarskydd är fastslagen i två av Sveriges fyra grundlagar, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. 

Meddelarfriheten gör det möjligt för vem som helst att till en journalist, till en redaktion eller till en författare anonymt lämna uppgifter om vad som helst för publicering. 

- Meddelarfriheten har kommit till för att uppgifter som enskilda inte vill berätta med namns nämnande ändå ska komma fram. Det är alltså ett skydd som är till nytta för samhället och som ska finputsa samhällsmaskineriet, ställa till rätta misshushållning och övergrepp. Ett skydd som ger möjlighet för svenska myndigheter att upprätthålla högt förtroende.

Så säger Nils Funcke, svensk yttrandefrihetsexpert, till Arbetsliv i Norden.

Nils Funcke, utrrandefrihetsepert på bokmässan i Göteborg: Foto Arild Vågen/ Wikipedia.

Nytt lagförslag mötte kritik

Liksom andra nordiska länder valde Sverige att implementera EU:s direktiv, det så kallade visselblåsardirektivet. Från 17 december 2021 gäller den nya visselblåsarlagen. Enligt arbetsmarknadsminister Eva Nordmark var anledningen att ”alla arbetstagare ska ha rätt att larma om missförhållanden. Det är viktigt för den enskilde, men det är också en viktig del av ett fritt och demokratiskt samhälle”

Bland remissvaren som svenska regeringen fick in på betänkandet ”Ökad trygghet för visselblåsare” fanns synpunkter på hur den nya lagen skulle förhålla sig till just meddelarfriheten. 

Tidningsutgivana (TU), med mer än 100 medlemsföretag, skrev bland annat att de ansåg att det så kallade visselblåsardirektivet var viktigt, men att ”det endast är ett komplement till den grundlagsskyddade meddelarfriheten och meddelarskyddet” samt att visselblåsarlagen inte får ”uttryckas eller uppfattas som att den exkluderar den grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet”.

Civil Right Defenders, tidigare Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, betonade i sitt remissvar att ”relationen mellan regleringen av offentliggörande och den grundlagsskyddade meddelarfriheten samt meddelarskyddet måste förtydligas”.  

Kritik ledde till korrigerad lagtext

Svenska Journalistförbundet (SJF) fanns inte med på remissrundan, men valde att på eget initiativ skicka in svar. Förbundet hade bevakat frågan och visste att Sverige hade omvärldens blickar på sig med förväntningar på att nivån skulle hållas hög när det gäller rätten att uttrycka åsikter utan att källan röjs, berättar Ulrika Hyllert, ordförande för SJF för Arbetsliv i Norden. 

- Allt som rör meddelarskyddet försöker vi påverka, så det kändes som en självklarhet att framföra förbundets synpunkter, säger hon.

 Lagstiftarna tog åt sig den samlande kritiken rörande meddelarskyddet och lagtexten innehåller nu dessutom, som SJF föreslagit, en direkt hänvisning till den grundlagsskyddade rättigheten.

Fackförbundets huvudkritik mot den nya visselblåsarlagen kvarstår dock i och med att lagstiftningen blev en helt annan än den som fanns i visselblåsarlagen från 2016.  

- Man valde att införa något fullständigt nytt i stället för att bygga vidare på det vi redan hade trots att inte fanns några hinder för att lägga in de delar i EU-direktivet som är bra i den befintliga lagstiftningen och som fungerade. Den nya lagen är därför helt oprövad, säger Ulrika Hyllert, som önskar att ambitionsnivån borde varit en annan när nya visselblåsarlagen skapades. 

Snårig lag

Men kritiken stannar inte där. Den färdigskrivna nya visselblåsarlagen har beskrivits som snårig och komplex bland annat för att den är alltför omfattande med sina 10 kapitel och 60 paragrafer jämfört med den tidigare lagen med totalt 10 paragrafer. 

Den kritiseras också för att innehålla begrepp som ”allmänintresse” utan att närmare specificera vad det innebär. 

- Det är oklart vad kriteriet ”allmänt intresse” innebär. Det är svårt för någon som vill slå larm att avgöra vad det är och vi lär inte få någon klarhet i det förrän det är prövat i domstol. Det finns också en risk för sammanblandning med det vi journalister kallar för ”allmänintresse” när det gäller vad som ska publiceras och det är något helt annat. Det är olyckligt att man valt ett begrepp som är så likt, säger Ulrika Hyllert.

Även Civil Rights Defenders har synpunkter på begreppet ”allmänintresse”.  I sitt remissvar skriver de: 

”För att en rapporterande person ska åtnjuta lagens skydd bör det inte krävas att missförhållandet är av allmänintresse, i situationer där informationen inte rör EU-rätt. Ett sådant krav riskerar att motverka syftet med lagen.”

Ett försök till definition görs i Arbetsmarknadsdepartementets ”Frågor och svar om stärkt skydd för visselblåsare”. Där står det: ”Oftast finns ett allmänintresse av att missförhållanden rapporteras om förhållandena är allvarliga.”

Anonymiteten kan riskeras

Annan kritik mot nya visselblåsarlagen är att skyddet mot repressalier från arbetsgivaren är förbundet med ett krav. Vill en person vända sig till medierna ska hen först ha rapporterat till ”en extern rapporteringskanal”, det vill säga till en av regeringen utsedd statlig myndighet som ska ta emot, följa upp och återkoppla missförhållanden till Arbetsmiljöverket.  Går personen först till medierna förverkas skyddet.

- Så som man har utformat lagen riskerar det att skapa otydlighet för den enskilda.  Här är det viktigt att förmedla att den som vill rapportera oegentligheter på arbetsplatsen till medierna alltid har möjlighet att göra det utan att anonymiteten är i fara. Journalisten är som individ ansvarig för att inte röja källan och kan till och med bli straffansvarig om hen inte gör allt som går at göra för att källan ska förbli anonym, säger Ulrika Hyllert 

Hon ser dock även fördelar med den nya visselblåsarlagen.  Som att fler omfattas av den som uppdragstagare, praktikanter, volontärer med flera. Liksom att det är tvingande för privat företag måste ha visselblåsarkanal. Samt att jämfört med meddelarskyddet finns ett skadestånd kopplat till funktionen. 

Kunskaps- och demokratifråga

Vad det hela kokar ner till är att kunskapen ute på arbetsplatserna kring både nya visselblåsarlagen och meddelarfriheten behöver bli större, anser Ulrika Hyllert.

- När det råder oklarheter om vad som gäller riskerar vi att få ett demokratiproblem. Ingen ska behöva vara rädd för repressalier när oegentligheter rapporteras, inte med tanke på att vi har meddelarfriheten inskriven i två av våra grundlagar.