Klimat och kriser viktigast på NFS kongress

Ragnhild Lied var på sin första kongress i Nordens Fackliga Samorganisation i Ålesund 2012, och var ordförande för organisationen 2017.

- Tidigare handlade det mycket mer om framgång och våra egna kamper i arbetslivet. Klimatutmaningen var visserligen med redan 2012, men den är så mycket tydligare och gemensam nu. Så har du kriget i Ukraina och det som följer i spåret av konflikten. Inte minst har vi sett att demokratin utmanas på olika sätt, vilket vi diskuterade mycket den första dagen.

- Mitt intryck är att vi har en väldigt lik uppfattning av vilka kriserna är, men famlar lite vad som är fackets viktigaste bidrag för att lösa problemen. Det finns ju inte så många konkreta svar. Vi behöver diskutera det mer, men också se till att ungar organiserar sig och kommer med i den fackliga rörelsen.

- Om vi tar det senaste: Under kongressen la jag märke till att en av de yngre deltagarna talade om er i ”vuxen-facket”?

- Ja, det är ju tankeväckande att när vi ser på de förtroendevaldas ålder, så är de runt 60 år. Det kunde i och för sig vara rimligt om de som arbetade runt oss i var yngre än oss, men de är också 50+. Det att få med oss ungdomen är en stor utmaning.

Har ni fattat något beslut du vill framhäva?

- NFS är en konstruktion som handlar mer om att samarbeta, det är inte protokoll som beslutas, som är bindande. Det handlar mer om att vi står enade i Europafacket, EFS. Av och till är det frågor där vi är oeniga, men det är också OK. Det viktiga är att vi förstår varandra och har samma helhetsbild.

- Men ni är väldigt olika, vissa huvudorganisationer har mer än en miljon medlemmar och andra färre än 10 000?

- Ja. Vi är olika. Men vi har alla samma utmaningar i mötet med regeringar och EU osv. Det gäller också i Norden. I förhållande till Nordiska ministerrådet. Vi märker att ministrarna talar med varandra och utväxlar erfarenheter, det är inte bara i förhållande till Europapolitiken vi behöver stå samlade.

-  Men så är det en part som fattas. Det finns ingen arbetsgivarorganisation på den nordiska nivån. Under kongressen meddelade Islands statsminister att hon bjudit in till ett trepartssamtal om den gröna omställningen nästa år. Kan man se på det som en möjlighet att det etableras ett organ på arbetsgivarsidan? Och, enligt din uppfattning, varför har det inte skett?

- Jag har också funderat på det. Vi har ju försökt att få med arbetsgivarna på det nordiska planet. Kan det möjligtvis ha något med att de är lite olika organiserade? På arbetstagarsidan är organisering mer lik. Men de är ju organiserade och de stora privata verksamheterna är ju med i NHO, som är en av de norska organisationerna. Det finns motsvarande organisationer i de andra länderna, även om skillnaderna är lite större inom offentlig sektor.

- Vi har bett om att hålla gemensamma möten och vi har av och till också skrivit gemensamma brev till arbetsgivarna om olika utmaningar, men de vill av någon anledning, inte binda sig till något nordiskt.

- Inbjudningen från den isländska statsministern kom faktiskt som en överraskning- Men det är ju ett väldigt smart drag att det sker i samband med klimatet och den gröna omställningen, eftersom de gemensamma intressena är så stora där. Klimatutmaningen måste lösas gemensamt eftersom den inte har några gränser. Så det var väldigt positivt.

- När du ser på ditt eget Unio, som samlar förbund som organiserar de universitets- och högskoleutbildade, är det kanske inte den gruppen som drabbas hårdast av klimatomställningen? Vilka av dina medlemmar är mest utsatta?

- Det är kanske inte så många yrken som kommer att försvinna, men sättet de arbetar på kommer att ändra sig. De som arbetar med undervisning har fått uppleva en väldigt hög grad av digitalisering, utan att de fått så mycket upplärning själva. De har varit tvungna att utveckla sig själva, på sätt och vis. Vi försöker vara ödmjuka i förhållande till en rättvis omställning. Det är klart att det är några yrken som försvinner, men då är vår uppgift att hitta nya jobb till de som förlorar jobbet.

- Vi kan ju bidra mycket med kunskap och kompetens; vi har lärare från barndaghem till de som jobbar i universitets- och högskolesektorn. Vi står i en lite annorlunda situation än de som arbetar i företag som försvinner. Det viktiga är att de inte bara ska få stöd som arbetslösa, utan att de får ett nytt jobb, som är det viktigaste man kan ha för att ha ett gott liv.

- Men så har vi grupper som maskinisterna. Vi har också Det norske maskinistforbund i Unio, som upplever våldsamma förändringar både till havs och på land. På fartygen handlar den gröna omställningen om att gå över till batterier eller att använda väte som drivmedel, som innebär en stor brandfara. Sker det en explosion är de illa ute.

-På slutet av kongressen togs frågan om att vissa yrken har förlorat status och behöver omvärderas. Det har väl drabbat till exempel lärarna? De kanske inte är den enda källan till kunskap längre, som förr i tiden, utan det handlar väl om att deras kunskap handlar om hur man lär ut ting?

- Det som är en av lärarnas utmaningar idag är att demokratin utmanas, bland annat av fake news. Det handlar om att lära ungdomen hur de kan hitta kunskap som de kan lita på. Att lära sig att ha tillit till varandra. Att ha tillit till de stora samhällsorganisationerna och forskningen.  Det som i så hög grad har ändrat lärarnas situation handlar om det, utan att deras egen utbildning ändrats särskilt mycket.

- Lärarna har i hög grad varit tvungna att lära sig det på egen hand. Se på den utbildning de ger i att tänka kritiskt, yttrandefrihet, vad det betyder att leva i en demokrati. Att tåla att höra något som du inte är enig i.

- Det har nyligen varit en stor lärarstrejk i Norge, som regeringen och stortinget avslutade med tvång. Bidrog det till att höja lärarnas status?

- Det känns ju som en motgång, men samtidigt visar det sig att det argument som användes för att stoppa strejken var för att den var ett hot mot liv och hälsa. Det har aldrig skett tidigare att man använder sådant argument när eleverna inte får gå i skolan. Det säger något om hur nödvändigt det är att ha stora samhällsinstitutioner, som kan ge trygghet och som kan bidra till att du får andra tankar när du sitter ensam hemma på pojk- eller flickrummet och lever dig in i världen där ute.

- Jag tror att vi måste använda det som skedde för att bygga upp och förstärka värdet av det jobbet som lärarna gör – och hur det värdesätts.