Nu tar Sverige över som ordförandeland i EU

Sveriges regering tar över ordförandeskapet i EU:s ministerråd i en tid med stora utmaningar. Kriget i Ukraina pågår med oförminskad styrka och brutalitet, bristen på energi drabbar hela Europa och inflationen påverkar medlemsländernas ekonomi och arbetsmarknad. Men EU bildades ur ruinerna av andra världskriget och kriserna har allt sedan starten format EU, sa statminister Ulf Kristersson, när han presenterade regeringens prioriteringar i EU-arbetet vid den EU-politiska partiledardebatten den 16 november.

- Nu är det ett nytt blodigt krig i Europa och en europeisk energikris i krigets spår. Krishantering är en nödvändig kärnkompetens, men den långa sikten är lika viktig nu som den var före invasionen. Vi måste alltså klara av att hålla inte bara två – utan flera – tankar i huvudet samtidigt, sa Ulf Kristersson.

Ulf Kristersson träffade EU:s ministerråds president  Charles Michel redan på sin tredje dag som Sveriges statsminister.

Regeringens prioriteringar, eller ” samtidiga europeiska ödesfrågor”, som Ulf Kristersson uttryckte det är: Europas inte och yttre säkerhet, klimatomställningen och Europas konkurrenskraft. Det fjärde området är att vårda EU:s värderingsgemenskap, som vilar på rättsstatens och individens fri- och rättigheter.

- Medlemsländer som inskränker mediefrihet, domstolars oberoende eller HBTQ-personers rättigheter ska möta svenskt motstånd. Sverige ska fortsätta prioritera EU:s rätt att villkora utbetalningar av gemensamma medel med krav på att man respekterar rättsstatens principer, sa Ulf Kristersson.

Sverige är sist ut i trion

Det är tredje gången som Sverige tar över ordförandeskapet för EU:s ministerråd sedan inträdet i unionen 1995, senast var 2009. Ordförandeskapet roterar mellan alla medlemsländer, ett halvår i taget och ordförandeländerna är alltid indelade i en trio av länder, där Sverige är sist ut efter Tjeckien och tidigare Frankrike. Varje trio sätter upp långsiktiga mål tillsammans och kommer överens om hur arbetet ska driva under den kommande 18-månadersperioden. Utifrån det gemensamma programmet tar varje land fram sin speciella inriktning. Detta kommer Ulf Kristersson att presentera den 14 december.

Redan under våren togs en övergripande politisk inriktning, förankrad i dåvarande riksdag. Sedan dess har Sverige en ny regering, som består av Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD), och Liberalerna (L), vars regeringsmandat bygger på stöd från EU- skeptiska Sverigedemokraterna (SD), ett samarbete som regleras i det så kallade Tidöavtalet.  Vilket mandat socialkonservativa och nationalistiska SD kommer att ha att påverka ordförandeskapet är ovisst, men det har höjts oroade röster eftersom flera av vårens tunga beslut i EU rör migration och klimat, där SD har starka åsikter.

Sveriges EU-minister Jessika Roswall mötte sin franska motsvarighet, Laurence Boone, minister med ansvar för EU-frågor den 24 november, i ett av många möten med anledning av det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet.

Sverige, liksom Finland, har också ansökt om medlemskap i NATO, vilket är en högaktuell fråga under mandatperioden.

350 förslag ska behandlas på 2000 möten

Att vara ordförande i EU:s ministerråd innebär att leda alla möten på alla nivåer i rådet, att stå för kontinuitet i EU:s arbete i rådet och att lagstiftningsprocesserna sker korrekt. Som ordförandeland ska man också verka för att medlemsländerna samarbetar och vid behov kunna fungera som neutral medlare. Som ordförande sist i den så kallade trion betyder att det ligger många lagförslag på bordet som ska beslutas. Under ordförandeskapet kommer det att förhandlas i 350 frågor under 2000 möten i Bryssel och Luxembourg, men ungefär 150 möten från norr till söder kommer också att hållas i Sverige.

Ungefär 150 möten från norr till söder kommer att hållas i Sverige under ordförandeskapet, men de flesta möten kommer att hållas i Bryssel och Luxemburg. Bilden visar ministerrådets huvudmötesrum.

Förberedelserna inför det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd har pågått i cirka två år, långt innan det senaste regeringsskiftet. En central uppgift i förberedelsearbetet, som många personer på hela Regeringskansliet arbetat med löpande, är att hålla sig uppdaterade och försöka förutse, vilka sakfrågor som kommer att förhandlas i rådet under ordförandeskapet. De ska också ta ställning till hur långt i processen olika förhandlingar kommit och vad som kan nås under halvåret. 

Viktigt i förberedelsearbetet har också varit att ringa in vilken kompetens som behövs och få fram rätt person med rätt kompetens på rätt plats. I Sverige är alla departement involverade i förberedelserna, också arbetsmarknadsdepartementet. Statsrådsberedningen samordnar arbetet med ordförandeskapet, bland annat genom interdepartementala grupper.

- Just nu mejslas de politiska prioriteringarna och arbetsprogrammet fram. Liksom det mesta i Regeringskansliet sker det genom dialog mellan Statsrådsberedningen och departementen. Det sker många olika avstämningar. Det centrala i ordförandeskapets uppdrag är att leda arbetet i ministerrådet och handlar om att föra EU:s dagordning framåt, berättar Ulrika Hall som är ansvarig för samordningen av ordförandeskapet på arbetsmarknadsdepartementet.

Regeringsskiftet har inte inneburit så stora förändringar i själva det operativa förberedelsearbetet, berättar Ulrika Hall.

- Vi förväntas hantera ordförandeskapet, oavsett politisk ledning, säger hon.

- I flera fall har vi dock behövt invänta en ny regering innan vi har kunnat stämma av inriktning, till exempel vad gäller vilka frågor som ska lyftas och betonas på den politiska dagordningen, såsom i politiska debatter. Här har regeringsskiftet spelat stor roll i att beslut har kunnat fattas, fortsätter hon. 

Många av de möten som hålls är obligatoriska och handlar, som nämnts, om att föra rådets dagordning med beslut om till exempel lagstiftning framåt. I rollen som ordförande ska man vara opartisk ordförande för ministerrådet och agera i hela rådets intresse. Som ordförandeland kan man också arrangera konferenser och andra typer av möten i Sverige, för att lyfta intressanta frågor för till exempel diskussion. Det finns också viss möjlighet att påverka hur stora resurser som kan användas, till exempel för antalet möten i vissa förhandlingar, och därmed prioritera att komma framåt i några förhandlingsfrågor.