Det pågår en kamp mot tiden för att få EU:s direktiv om plattformsarbete i hamn. I december såg det ut som om saken var klar, men så gjorde nästan hälften av medlemsländernas regeringar, däribland den finska och den svenska, tummen ner.
De ville inte godta den kompromiss som förhandlare från Europaparlamentet och ministerrådet hade enats om. En ny kompromiss togs fram – men fortfarande blockerar fyra länder direktivet.
Bakgrunden till kommissionens direktivförslag är att plattformsföretagen vanligtvis behandlar matbud och andra plattformsarbetare som egenföretagare. Men, menar kommissionen, i många fall bestämmer plattformarna i så hög grad över deras arbetsförhållanden att de ska räknas som arbetstagare och omfattas av arbetsrättens skyddsregler. Syftet med direktivet är därför att skapa mekanismer som gör det lättare för dessa arbetare att erkännas som arbetstagare.
I direktivförslaget räknades fem kriterier upp som brukar känneteckna ett vanligt anställningsförhållande. Om två eller flera av dessa stämde in på en plattformsarbetares situation var utgångspunkten att han eller hon skulle räknas som arbetstagare. Om plattformen ansåg att detta inte var korrekt måste den själv ta fram tillräckligt med bevis för att arbetaren faktiskt var egenföretagare.
Den här listan med kriterier fanns kvar i den kompromiss som parlamentets och ministerrådets förhandlare kom fram till i december. I vanliga fall brukar det sedan bara vara en formsak att kompromissen ska antas av de båda institutionerna. Men i det här fallet har alltså två sådana uppgörelser redan förkastats.
Det striden handlar om är huruvida det är EU eller medlemsländerna som ska avgöra var gränsen mellan arbetstagare och egenföretagare går. Genom alla år har medlemsstaterna, inte minst de i Norden, varit noga med att förbehålla sig själva rätten bestämma vilka som ska omfattas av landets arbetsrätt. Det har följaktligen varit den stora stötestenen även i förhandlingarna om plattformsdirektivet. Förslaget innehåller visserligen ingen uttrycklig definition av vem som är arbetstagare, men redan det faktum att det räknar upp omständigheter som ska ligga till grund för bedömningen går för långt för vissa medlemsländer.
I den andra kompromissen som förhandlades fram i början av februari är listan sålunda struken. Nu sägs enbart att förhållandet mellan en plattform och en plattformsarbetare som utgångspunkt ska anses vara ett anställningsförhållande om det finns ”omständigheter” som tyder på att plattformen utövar ledning och kontroll över arbetet. Vilka dessa opreciserade omständigheter är avgör alltså medlemsstaterna själva.
Finland och Sverige är nu med på noterna, men Estland, Frankrike, Grekland och Tyskland har anmält att de fortfarande inte är tillfreds. Någon formell omröstning har dock inte hållits ännu, och nu pågår febrila påtryckningskampanjer för att få tillräckligt många att ge med sig. Frågan är vad som mer skulle krävas för att de ska ändra sig. En annan fråga är om övriga medlemsländer eller parlamentet i så fall kan godta att direktivet urvattnas ännu mer.
Snart blir det också för sent att hinna tröska ytterligare förslag igenom parlamentet före valet i juni, då de politiska maktförhållandena kan bli mycket annorlunda än idag.
Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.