Direkt från Stockholm: Unga trivs sämst på arbetet

På tunnelbanan kunde häromdagen avhöras en diskussion mellan några unga män. De talade jobb och den ene berättade om ett extrajobb i en butik.

Han skrädde inte orden, utan beskrev det som ett riktigt dåligt jobb. Särskilt upprörd var han över sina usla arbetstider. Men det som var mest förvånande var att han tyckte att han blev illa behandlad av sina kolleger. Hur och varför framgick inte av berättelsen, men han var riktigt skarp i ordvalet när han berättade om sina arbetskamrater.

Den unge mannens misstrivsel var som en illustration till den nyligen publicerade Jobbhälsobarometern. Slutsatsen i årets undersökning visar att de som är 30 år och under, trivs sämre på arbetet än de som är över 55 och att yngre sjukskriver sig oftare än de som är över 55. 

De yngre känner sig mindre motiverade i arbetet än de äldre och de ser inte fram mot arbetet i lika stor utsträckning. De anser inte att deras åsikter respekteras och är också mindre nöjda med arbetsuppgifterna och innehållet i arbetet än de äldre. Nära hälften, 46 procent, av åldersgruppen under 30 år anser dessutom inte att deras kompetens tas tillvara. De unga är också sjukskrivna mer än de äldre och de tror dessutom att de kommer att sjukskriva sig mer än de äldre.

”Om man spetsar till det – de äldre går i pension och de yngre går hem”, skriver Lars Hjalmarsson och Stefan Persson, vd respektive ordföranden i Sveriges Företagshälsor, som finansierar barometern.

Undersökningen ger inget svar på varför de yngre svarar som de gör. Ställer de kanske högre krav? Eller är de som svarat så pass unga att många ännu inte etablerat sig på arbetsmarknaden, utan jobbar mer likt den unge mannen på tunnelbanan, det vill säga med korta extrajobb? Oavsett skälen signalerar det att det finns mycket övrigt att önska gäller arbetsmiljön på många arbetsplatser.

I det offentliga samtalet talas ofta om behovet av livslångt lärande, om behovet av att så många som möjligt arbetar så långt upp i åren som möjligt, om att kunskap och kompetensutveckling är viktigare än anställningsår för den som är trygg. Det är så vi ska kunna möta den allt tuffare konkurrensen i en global värld. 

Dessa önskemål rimmar dåligt med vad Jobbhälsobarometern visar. Många av de unga tycker inte att deras kompetens används, och de är inte ensamma. Outnyttjad kompetens är dessvärre ett problem för många arbetstagare. Om man inte tycker att den kompetens man har används, varför ska man då utvecklas vidare?