Arbetsmarknad och kön svår nöt för den nya regeringen i Finland

Finland, som bara för något år sedan var en mönsterelev inom eurozonen, är plötsligt sämst i klassen jämte med Cypern mätt i ekonomisk tillväxt. Det är alltså inte exakt något politiskt drömläge för de tre konservativa grupperna centerpartiet, samlingspartiet och populisterna sannfinländarna.

Men statsminister Juha Sipilä är van med att föra stora och komplexa projekt i hamn. Som företagsledare inom IT-sektorn skapade han sig ett rykte om att vara en extremt effektiv och målinriktad presterare. Affärskarriären gjorde honom dessutom till mångmiljonär och nu till den rikaste statsministern i Finlands historia.

Sipilä har en företagsledares syn på samarbete, det vill säga alla ska dra åt samma håll och soloåkande är inte tillåtet. För att etablera en samsyn ska regeringen under sin första månad arbeta i ett öppet kontorslandskap.

Hålla pli

Det här är ett problem framför allt för det löst sammanhållna populistpartiet där partiledaren Timo Soini har fullt sjå att hålla pli på de sina. En av hans nya ministrar, Jari Lindström som är både arbetsminister och justitieminister, har redan gett sig ut på egna äventyr där han lovat återföra plikten för företagen att bidra till folkpensionsfinansieringen. Lindström, som innan han kom in politiken var arbetslös maskinskötare inom pappersindustrin, förklarade att han inte insett hur tungt en ministers ord väger. Han har också konfronterats med det faktum att han på subjektiva grunder kan tänka sig att återinföra dödsstraffet i Finland, privata funderingar som en justitieminister inte borde ägna sig åt.

Timo Soini själv ska nu balansera mellan de två motsägelsefulla rollerna som Finlands utrikesminister, vars uppgift är att förhandla i enlighet med landets intressen, och skoningslös EU-kritiker. Paradoxen har noterats även i utlandet. Sir Graham Watson, som leder Europas liberaldemokrater Alde, jämför utnämningen med att placera Dracula som direktör för en blodbank. Även den franska satirtidskriften Charlie Hebdo har noterat Soini och populisternas uppgång under rubriken ”Helsingfors fjärmar sig från Europa”.

Programmering

Sipiläs affärsmässiga approach syns på flera sätt. Under vårens regeringsförhandlingar tillkom ett nytt ord i finländsk politisk vokabulär, iteration eller upprepning. Juha Sipilä, som är ingenjör till utbildningen, överförde ett begrepp från programmerarnas värld för att förklara hur regeringsförhandlarna förhandlade tills de nådde önskat resultat. Det kallas för att vara ”in the loop”, i ett kretslopp av aktivitet, feedback och beslut.

Regeringsprogrammet som arbetats fram inom detta kretslopp domineras av nedskärningar i de offentliga utgifterna. Kostnaderna för dagvård, grundskolor, högre utbildning och forskning minskas liksom biståndsbudgeten. Den inkomstbundna arbetslöshetsersättningen ska också sänkas till en lägre nivå. Samtidigt ökas försvarsutgifterna. Programmet kan tolkas så att Finlands regering under de närmaste åren flyttar över tio miljarder euro från dagvård, utbildning och socialskydd till militärens inköp av krigsfartyg och stridsflyg.

- Jag har inget emot att man stärker försvaret i oroliga tider, men nog vad gäller regeringens linje och överföringar från barnfamiljer, pensionärer och mindre bemedlade, säger Jan Sundberg, professor i statsvetenskap vid Helsingfors universitet.

Han frågar sig vilka återverkningar detta får på samhällsfreden, men är i övrigt ”avvaktande” i sin syn på effekterna av regeringens politik under de närmaste fyra åren. Förutom på en punkt. För sannfinländarna är begränsningar av den redan minimala invandringen en av de absolut viktigaste frågorna.

- Risken är att det blir mindre invandring och det är inte bra för det finländska samhället, säger Sundberg.

- Vi borde ha en öppen invandring, sänka kraven på att kunna finska och öppna gränserna västerut.

Korporativism

En av de svåraste frågorna gäller reformer på arbetsmarknaden. Finland är ett extremt korporativistiskt land där maktrelationerna mellan fack, arbetsgivare och regering cementerats i intressebevakningsblock. Följden är att det politiska reformarbetet stått mer eller mindre stilla i över tio år.

Nu talar regeringen Sipilä om två olika projekt. Det ena är ett så kallat samhällsfördrag som ska slutas med arbetsmarknadsparterna i slutet av sommaren. Det är fortfarande oklart vad det konkreta innehållet blir men målet är att sänka arbetskraftskostnaderna. Flera centrala industriledare har redan meddelat att de sänker sina löner med fem procent. Det andra projektet är en fortsättning på det redan avtalade sysselsättnings- och tillväxtavtal med en central löneuppgörelse för de närmaste tre åren. Regeringen lade till planer på att sänka det inkomstbundna arbetslöshetsskyddet med 200 miljoner euro nästa år, vilket fick fackförbunden att flyga i taket. Sipilä skyndade sig att skjuta upp det beslutet för att säkra arbetsfreden.

I regeringsprogrammet finns även avsikter att försvaga uppsägningsskyddet och reglerna för tidsbundna arbetskontrakt som juridisk expertis uppfattar som ohållbara. Samtidigt som arbetstiden ska förlängas saknas referenser till ett bättre arbetsliv.

De senaste veckornas strul avspeglar även det faktum att ingen i regeringen har erfarenhet av att förhandla fram stora samhällsavtal. Därför är risken stor att intresseblocken är lika cementerade om fyra år när regeringsperioden är över.

Kvinnorna svaga

Som Arbeidsliv i Norden tidigare noterat är den nya regeringens kärnvärden baserade på familj, tro och fosterland med en öppet manlig och konservativ framtoning. Kvinnornas ställning har klart försvagats efter riksdagsvalet. Nyligen skrev 85 finländska universitetsrektorer och forskare ett öppet brev till Sipiläs regering där de kritiserade regeringsprogrammets totala brist på jämställdhetsfrågor.

-  Kvinnor och kvinnodominerade branscher betalar en orimligt stor del av den ekonomiska och mänskliga räkningen för anpassningsåtgärderna, anser de.