“Made in Germany“ - i otakt med globaliseringen

Men i somras rasade deras existens samman då Uwe fick veta att hans företag med 350 anställda flyttar utomlands till ett ’billiglönland’ -Tjeckien.

Inom de närmaste två åren räknar man med att ytterligare 50 000 tyska arbetsplatser i IT-branschen (3,5 procent) försvinner utomlands.

“Nu måste också vi ’globalisera’ oss för att klara vår existens“, säger Uwe innan vi skiljs åt.

“Om inget kommer i vägen får jag ett jobb i Canada.”

Så är Uwe en av de tyskar som väljer att emigrera. År 2004 var de 130 000 – tendensen är stigande. Utflyttning av företag hör idag till den tyska vardagen och har lett till en rekordarbetslöshet på 5 miljoner. Mellan 1991 och 2004 försvann 20 procent (= 6 miljoner) av alla heltidsjobb; endast 61 procent arbetar heltid. Däremot ökar deltidsjobben (29 procent), men där är inte alla arbeten försäkringspliktiga.

Orsaken till förlusten av arbetstillfällen är att Tyskland på flera sätt är i otakt med globaliseringen. Så exempelvis är arbetskraften dyr. Med ett genomsnitt på 26 euro i timmen är den tyska lönenivån högre än i flertalet EU-länder, till exempel Frankrike och Sverige. Visserligen är löneutvecklingen idag den lägsta jämfört med de gamla EU-länderna. Men varken den eller lönesänkningen i många branscher har hittills haft någon genomgripande verkan. En viktig bakomliggande orsak är att den tyska lönenivån alltid varit hög.

Dessutom lider man ännu av den uppvärderade D-marken i mitten på 1990- talet. Detta slår i första hand mot små och medelstora företag. De senaste tre åren gick 40-42 000 om året i konkurs. De som kan flyttar nu över produktionen till länder med billig arbetskraft - likt Uwes företag. I juni visade en studie från tyska industriförbundet att en fjärdedel av alla medelstora företag är på väg utomlands och att lika många står i tur.

Dessutom belastas dessa företag med en tyngande byråkrati och ett otal formella regler, vilket är häm-mande i ett globalt system som lever av flexibilitet och mobilitet. Ännu en hämsko är bankernas företagsfientliga politik; få satsar på innovativa projekt. Att starta ett eget företag här är svårare än i andra EU-länder; ett tillstånd dröjer månader. Allt är så långsamt och omstän-dligt att många tyskar väljer att gå med sina “start-ups“ till Storbritannien eller Holland.

En stor del av dessa företag vill inte flytta utomlands men de måste för att kunna överleva. Annorlunda är det med de stora koncernerna. De är högt subventionerade och i stort sett befriade från skatt. Vi läser om deras jakt på vinstmaximering och om koncernchefer med fantasilöner på mellan 7-12 miljoner euro om året. De exakta summorna vet vi inte.

I Tyskland är ’transparens’ ett främmande ord. För att göra ännu större vinster bedriver företagen utpressning mot de anställda. Sänker de inte sina löner, jobbar de inte mer så lägger företagen produktionen utomlands. Men då subventionerna upphör går dessa vinstgivande företag ändå utomlands. Vad beror då denna girighet och bristande solidaritet på, som tycks vara särskilt utbredd bland tyska företagare? Jo, enligt mitt förmenande är detta en följd av den historiskt betingade bristande sammanhållningen i landet. I synnerhet efter andra världskriget och naziåren förbjöds nationella och patriotiska yttringar och ersattes av den så kallade författningspatriotismen.

Här finns alltså ingen naturlig bas för nationell sammanhållning. Inom industripolitiken innebär det att storföretagen agerar globalt på bekostnad av de anställda; de bryr sig inte om att kunnandet försvinner ur landet. Samtidigt drabbas de mindre företagen som vill stanna kvar och som har en lokal eller regional identitet. Offren för denna skeva globaliser- ingsutveckling är människor som Uwe. Hans farhåga är berättigad:

”Här är begreppet ’made in Germany’ snart en floskel.”