En valvaka i räknandets tecken

Idag vaknade Sverige upp efter en lång och spännande valvaka, men trots de långa timmarna framför teven fick svenskarna gå och lägga sig med oklart valresultat. Många har utnämnt sig till valets vinnare, men möjligheterna till regeringsbildning är minst sagt komplicerade.

”Det är på onsdag det avgörs”. Så säger den ena politiska kommentatorn efter den andra morgonen efter valet och syftar framför allt till utlandssvenskarnas röster som kommer att räknas senast onsdag. Ytterligare mellan 180-200 000 röster ska läggas till gårdagens valresultat och de kan avgöra hela valet. För så jämt är valresultatet mellan det rödgröna blocket och den borgerliga alliansen efter att 6002 valdistrikt räknats och bara två återstår. Mellan blocken skiljer det 0,3 procent och ett mandat till de röd-grönas favör.

Sverigedemokraterna ökar mest

Tidigt under gårdagskvällen blev det tydligt att utgången mellan blocken skulle bli jämn och att Sverigedemokraterna, SD, gjorde ett bra val, om än inte så bra som många av opinionsundersökningar förutspått. Ändå kunde de med sina 17,6 procent fira en ökning från förra valet med 4,7 procent och blev det parti som ökat mest. SD har i dagsläget 62 mandat, vilket är en ökning med 13 mandat från förra valet.

Och det är ungefär när valvakan pekar på de här siffrorna som den övergår till ett idogt procenträknande som hittills inte varit förknippat med val till riksdag, kommuner och landsting, åtminstone inte för oss i tevesoffan. För oavsett om de rödgröna eller alliansen bildar regering, så har de inte egen majoritet. Olika scenarier genom sammanlagda procentsatser prövas under valvakan, men nästan hur olika partikonstellationer räknas samman, så får inget av blocken egen majoritet.

Valet för alliansen är att samarbeta med Sverigedemokrater, vilket både Centern och Liberalerna helt är emot eller att skapa ett samarbete över blockgränserna. Och skulle det senare ske, så kan inte socialdemokraterna luta sig mot Vänsterpartiet för då vill inte de borgerliga vara med.

Utfrusna?

Och skulle det gå att finna en regeringsbildning över blocken så blir två av valets verkliga vinnare, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, i praktiken utmanövrerade från maktens rum och hur skulle det påverka tilliten för det politiska systemet för de nära 25 procent som röstat antingen på V eller SD?

Redan tidigt under kvällen kom tydliga besked från partierna i alliansen. Stefan Löfven måste avgå som statsminister och överlämna till talmannen att avgöra vilka eller vilket parti som borde få försöka att bilda regering. Här blev det lite förvirrat även för den politiskt intresserade tittaren. Om de rödgröna är större, varför ska då alliansen bilda regering? Så småningom klarnade resonemanget – alliansen räknar inte in vänsterpartiet och blir på så sätt större. Men Stefan Löfven ville inte avgå, lät han meddela inför jublande sympatisörer efter att klockan passerat midnatt.

Dramat fortsätter. De närmaste dagarna kommer att visa vilka som är valets vinnare. Sedan vidtar förhandlingar om regeringsbildningen som i skrivande stund tycks kunna sluta i vad som helst. Men oavsett hur det blir väcker valet och valresultatet många tankar.

Många frågor

Varför växer Sverigedemokraterna med hjälp av röster framför allt från Socialdemokraterna och Moderaterna? Varför påverkar inte 300 000 nya jobb och det högsta arbetskraftsdeltagandet i ett europeiskt land någonsin den rödgröna regeringen i positiv riktning? Och varför var det med nöd och näppe som Miljöpartiet klarade fyraprocentsspärren efter en rekordvarm sommar med foderbrist och skogsbränder som följd? Och varför sitter jag som väljare och medborgare i min soffa och undrar över hur många som tycks vara utsedda att ”rädda” landet?

Visst finns många problem att hantera – växande skillnader, utanförskap, kriminalitet, integration, vårdköer med mera. Men det finns också mycket som fungerar – kanske det är värt att minnas även under en valkamp och en valvaka.