Lönen är inte allt - socialavgifterna viktig del i förhållande till utstationerad arbetskraft

Det konstaterade fyra svenska forskare – däribland jag själv – när vi arbetade med en ny bok som har fått titeln ”Likabehandlingsprincipens olika ansikten”.
Förutom att den utstationerade arbetstagaren vanligtvis får en lägre lön än den lokalanställda arbetstagaren, får det utstationerande företaget på så sätt ytterligare en konkurrensfördel i förhållande till svenska företag, eftersom socialavgifter för deras anställda betalas av företaget.
Det här är bara ett av flera exempel på att konkurrensen på den gränsöverskridande arbets- och tjänstemarknaden inte enbart påverkas av låga löner. Socialförsäkringsregler och skatteregler spelar också in.

Vad får den anställde i slutändan?

Avsikten med boken är att undersöka hur arbetsrätt, skatterätt och socialförsäkringsrätt samspelar när människor från andra länder kommer till Sverige för att arbeta. Hur påverkar arbetsrättsliga, skatterättsliga och socialförsäkringsrättsliga regler tillsammans kostnaderna för att få ett arbete utfört i den ena eller andra formen, och hur mycket får de som gör jobbet kvar när skatt och socialavgifter är betalda?
För att ta reda på det konstruerades tre typfall där arbetare kom från Polen, Lettland eller Tyskland för att arbeta på ett bygge i Stockholm, antingen som direkt anställda av det svenska byggföretaget, som utstationerade av ett utländskt företag eller som egenföretagare. De två första grupperna fick lön och andra villkor enligt svenska kollektivavtal medan egenföretagarna antogs vilja ha ut lika många kronor per timme före skatt som en utstationerad arbetstagare. Beräkningarna är med nödvändighet mycket förenklade men kan ändå illustrera vilka effekter reglerna kan få.

Utstationerade mest fördelaktigt

Klart mest ekonomiskt fördelaktigt för den som vill ha arbetet utfört förefaller det vara att anlita utstationerade arbetstagare, särskilt om utstationeringen varar mindre än 24 månader. Så länge kan nämligen arbetstagaren stå kvar i hemlandets socialförsäkringssystem och själv få betala en del av de lagstadgade socialavgifterna (vilket gällde i alla de tre länderna). Därmed blev lönekostnaden i exemplet ungefär 100 kr lägre per timme för att anlita utstationerade arbetstagare, än om det svenska byggföretaget själv skulle anställa de utländska arbetstagarna.
Att anlita en polsk, lettisk eller tysk egenföretagare som vill ha ut lika mycket som en utstationerad landsman skulle bli dyrare än att använda utstationerad arbetskraft. En förklaring är att egenföretagarna måste betala hela den lagstadgade socialavgiften själva. Samtidigt skulle det ändå vara billigare att anlita en lettisk eller tysk egenföretagare än att anställa dessa personer direkt. Då ska man komma ihåg att en del av dem sannolikt skulle vara arbetstagare enligt svensk rätt – och ha rätt till samma villkor som om de hade varit anställda av det svenska byggföretaget.

Bäst vara anställd direkt

För byggnadsarbetaren själv är det, kanske inte så förvånande, mest ekonomiskt fördelaktigt att få anställning direkt hos det svenska företaget. Enligt beräkningarna som gjorts för boken kunde han eller hon 2018 få ut upp till 58 kr mer per timme efter skatt än en utstationerad arbetstagare. Det berodde dels på att de lokalt anställda byggnadsarbetarna har betydligt högre lön än den minimilön som utstationerade arbetstagare får nöja sig med enligt de regler som fortfarande gäller, dels på att de inte behövde ta av denna lön för att betala socialavgifter.

Nu har ju EU antagit ändringar i utstationeringsdirektivet som ska vara genomförda den 30 juli nästa år och som bland annat innebär att utstationerade arbetstagare inte längre ska vara hänvisade bara till ”minimilön” utan att de ska ha ”lön” enligt reglerna i det land där de arbetar.

Exakt vad det innebär är fortfarande osäkert, men även om skillnaden i lön mellan lokalanställda och utstationerade minskar eller försvinner, är socialförsäkringsreglerna desamma. Utstationerade från länder där ansvaret för socialavgifterna är fördelat mellan arbetsgivare och arbetstagare kommer alltså fortfarande att själva behöva betala socialavgifter i hemlandet. På så sätt motverkas utstationeringsdirektivets syfte att garantera utstationerade arbetstagare de löner som gäller i värdlandet, och värdet av de kollektivavtalade lönerna devalveras för dessa.