Hur ska facken i Norden hantera #metoo?

– På 70- kämpade vi för lagar och regler som skulle ge jämställdhet och skydd mot sexuella trakasserier, men vi ändrade inte kulturen. #metoo visar att det fortfarande finns en tystnadskultur och att vi inte lyckats nå rötterna till förändring, sa Sharan Burrow, generalsekreterare i världsfacket ITUC på länk från Bryssel. 

Lunchmötet ”Metoo – nordiska fackliga verktyg i ett globalt perspektiv”, hölls på TCO i februari och intresset var stort. Seminariet blev snabbt fullsatt och många fick nöja sig med att följa det direkt på webben. Arrangörer var Nordens fackliga samorganisation, NFS, Tjänstemännens centralorganisation, TCO och ”Union to Union” – en förening bildad av de tre fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco och som bedriver fackliga utvecklingsprojekt i hela världen. Nu var frågan – vad kan facket göra för att förebygga de sexuella trakasserier och övergrepp som #metoo har visat med hela sin brutalitet? 

Olika stark rörelse i de nordiska länderna

Metoo-rörelsen har fått olika tyngd i de olika nordiska länderna. I Sverige har kvinnor från 65 olika branscher deltagit i #metoo uppropet under olika hashtags, bland andra fackets #inteförhandlingsbart. I Finland har däremot inte #metoo fått samma genomslag, berättar Ann Selin från finska servicefacket PAM och också UNI Globals ordförande. Hon förklarar att det land annat beror på kulturella orsaker. 

– Det finns ett talesätt i Finland och det är att tiga är guld. Det skapar ett klimat som gör att kvinnor inte vågar berätta när de blivit trakasserade. Finland är också en liten nation och folk är rädda att komma ut med sådana frågor eftersom det direkt kan påverka deras chanser att få jobb, sa Ann Selin.

Hon påpekade också betydelsen av trygga anställningar. De som har fast anställning är mindre utsatta än alla de kvinnor som har tillfälliga och osäkra jobb. Det vill säga ju sämre kontrakt, desto större risk för att bli sexuellt trakasserad på arbetsplatsen.

Också i Norge har det förekommit många #metoo-upprop. I kölvattnet av rörelsen har också många kvinnor att våga gå ut med sina berättelser och anmäla trakasserier och ofredanden. Vissa har slagit ner som en bomb, inte minst anklagelserna i den politiska miljön, där vice ordförande i Arbeiderpartiet till sist fick avgå.

 – #metoo har sänt chockvågor in i det norska arbetslivet. Vi har ju i facket haft dessa frågor på dagordningen så länge, men nu är som om det med hjälp av #metoo har lagts in en högre växel. Den måste vi ta tillvara, sa Peggy Hessen Følsvik, vice ordförande för norska LO.

”Nu räcker det”

TCO:s ordförande Eva Nordmark beskrev sina känslor för Metoo-rörelsen som en blandning av upprördhet och hopp.

– Jag har känt ilska och sorgsenhet över berättelserna, men också hoppfullhet. #metoo förmedlar också ”nu räcker det”. Där finns en kraft och den måste tas tillvara, sa hon.

Eva Nordmark tycker det är viktigt att ta ansvar och att vara självkritisk. Kunde något ha gjorts annorlunda? Hon vill också att fackföreningsrörelsen ska granska sig själv. Vad är okej och vad är inte? Hur ser samtalsklimatet ut? Är det högt i tak? Eller finns en jargong som är sexistisk?

– De här samtalen måste tas ner på den vardagliga nivån och vi måste alla ta ansvar för att säga ifrån när det känns i magen att något inte är okej. Att ta ner de här frågorna till arbetsplatsnivå är det enda sättet. LO, TCO och Saco representerar tillsamman 3,5 miljoner medlemmar. Om alla tar tag i frågan och säger ifrån varje gång de hör ett sexistiskt skämt eller bevittnar sexuella trakasserier vilken kraft det då finns att förändra det svenska arbetslivet, sa Eva Nordmark.

Utan tvivel anser alla de fackliga representanterna att #metoo och de många berättelserna gett en kraftig skjuts i möjligheterna att driva frågor om sexuella trakasserier. Ingen arbetsgivare kan längre vifta undan frågan med ett ”Så har vi det inte här hos oss”.

Men för att skapa en verklig förändring krävs ett fackligt fotarbete. Den som känner sig ofredad måste känna sig trygg med att anmäla och också veta till vem hon kan vända sig. Den lokale facklige förtroendemannen måste i sin tur veta vad som då ska göras. Facken kan ju också hamna i den situationen att både den som anklagar och de anklagade båda är medlemmar. Det kräver kunskap och rutiner, påpekade Magnus Hedberg, vd för Saco-förbundet Jusek.

– Det handlar om att utrusta medlemmar och fackligt förtroendevalda med fackliga verktyg för att öka medvetenheten.