Stefano Scarpetta: OECD lär sig mycket av att studera Norden

Leendet kommer snabbt hos mannen som har haft ansvar för arbete, sysselsättning och välfärdsfrågor de senaste tio åren i OECD. Ämnet för konferensen är dock allvarligt. Hur klarade sig Nordens arbetsmarknader igenom pandemin och vad kan länderna själva, och omvärlden lära sig av vad som skedde i Norden?

- Det var som att en orkan drabbade oss, säger Unnur Sverrisdóttir som leder den isländska arbetsförmedlingen Vinnumálastofnun (VMST), i en paneldebatt under konferensen. 

Du kan läsa mer om konferensen och OECD-rapporten här. Men Arbeidsliv i Norden fick också möjligheten att föra ett längre samtal med Stefano Scarpetta om organisationens förhållande till Norden, och om den ömsesidiga omvandling som skett i OECD och i de nordiska länderna under de senaste decennierna.

Rötter i Marshallplanen

OECD har sina rötter i USA:s Marshallplan som infördes efter andra världskriget, för återuppbygga upp det sönderbombade Europa och främja ekonomisk tillväxt. USA lånade ut miljardbelopp. En ny organisation startades 1948: the Organisation fore European Economic Co-operation (OEEC), för att administrera den amerikanska hjälpen.

Arbetet som gjordes av OEEC var så betydelsefullt att medlemsländerna ville vidareföra det på en ännu större arena. Därför skapade de existerande 18 medlemsländerna, tillsammans med USA och Kanada, en ny organisation som som på svenska fick namnet Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, med säte i Paris.

- Målet är detsamma nu som då. Som vårt motto säger "bättre politik för bättre liv", det vill säga hjälp till medlemsländerna att utveckla och införa Policyåtgärder och regler som främjar ekonomisk tillväxt. OECD:s roll är att gå bakom politiken och bedöma vad som faktiskt fungerar och vad som inte fungerar, säger Stefano Scarpetta.

Stefano Scarpetta intervjuas av den isländska TV-kanalen RÚV.

 Stefano Scarpetta började arbeta som ekonom på OECD 1991. Under sin karriär i internationella organisationer arbetade han även på Världsbanken 2002 – 2006. Han har en doktorsexamen i ekonomi från École des Hautes Études en Science Sociales i Paris, en Masterexamen i nationalekonomi från The London School of Economics och en kandidatexamen i nationalekonomi från University of Rome.

- Jag kom i kontakt med de nordiska länderna nästan med en gång som jag började på OECD, på grund av de starka banden mellan de nordiska länderna och min organisation. De är inte bara väldigt engagerade deltagare, de har också en stor öppenhet för att lära av andra, säger han.Scarpetta var med och skrev flera av de rapporter som har blivit kännetecknet för organisationen. Han var på 2000-talet också ansvarig för både Sverige och Danmark i den ekonomiska avdelningen.

- De nordiska länderna skiljer sig från andra medlemsländer och är på vissa sätt unika i sin arbets- och socialpolitik. De använder betydande offentliga medel i arbetsmarknads- och socialpolitiken. De arbetar också tätt med arbetsmarknadens parter samtidigt som kollektivförhandlingar spelar en nyckelroll i hanteringen av arbetsmarknadsfrågor.

Samtidigt är de nordiska länderna är också så lika varandra att det gör det intressant för OECD.

Islands största tidning, Morgunblaðið, direktsände presentationen av OECD-rapporten på sina nätsidor. Den kan ses här:

- Det intressanta med den här rapporten som vi presenterar i Reykjavik och som analyserar de politiska svaren på covid-19-krisen, var att vi kunde jämföra de nordiska länderna sinsemellan och med andra OECD-länder. Det var en utmaning för oss, eftersom de nordiska länderna på många sätt är en förebild för andra OECD-länder. Det är därför inte direkt självklart att se vad som kan förbättras. Ändå lyfter rapporten fram ett antal politiska rekommendationer för alla nordiska länder samt specifika för vart och ett av dem.”

Relationen mellan de nordiska länderna och OECD var inte alltid lika idyllisk. Särskilt vänsterpartierna ansåg länge att de hade en bättre samhällsmodell än de andra OECD-länderna. Uppfattningen var att OECD hade sin egen "kokbok" för ekonomin som inte tog hänsyn till det.

Osäker på om jag kom ihåg hur OECD uppfattades tog jag en titt innan intervjun i ett norskt tidningsarkiv, bara på jakt efter OECD under ett slumpmässigt år på 80-talet. Den första träffen jag fick var ett fotografi i Arbeiderbladet på en kvinna som kastade pengar i luften. Rubriken på artikeln var: "OECD-rapport om vår ekonomi: För höga arbetskostnader". Bildtexten under bilden löd:

"Istället för att vara glada över lönen borde norska arbetare tänka mer på industrins konkurrenssvårigheter, säger OECD."

När började OECD förändras från att vara fixerad vid budgetbalans och konkurrens till att också bry sig om andra faktorer, som hållbarhet och inkludering?

- Det var i början av 1990-talet som OECD utvecklade sin första övergripande strategi för arbetsmarknaden, "Jobs Strategy". Strategin strävade efter en bra balans mellan den flexibilitet som krävs på arbetsmarknaden och skyddet av arbetstagarna. Den hyllade faktiskt Danmarks flexicurity-modell.

- Men det stämmer att vår egen policyberättelse har utvecklats sedan dess.  På mitten av 2000-talet lanserade vi ett stort jämförande arbete om ojämlikheter där vi anammade konceptet om en inkluderande tillväxt. 2008 publicerade vi den första omfattande rapporten som visade att inkomstjämlikheten ökade i de flesta medlemsländerna, inklusive de länder där ojämlikheten var lägst, säger Stefano Scarpetta.

Sveriges ojämlikhet ökar

- Sverige är ett bra exempel. Det var tidigare ett av de mest jämlika länderna i OECD, men det är det land där ojämlikheten har ökat mest under de senaste decennierna. Naturligtvis är olikheterna mindre än i  många länder, men landet har följt den allmäna tendensen att inkomstskillnaderna ökar på grund av tekniska framsteg som är inriktade på kompetens.

- Efter de här fynden fortsatte våra studier om tillväxt att utvecklas. Vi visade att höga nivåer av ojämlikhet kan vara skadligt inte bara för den sociala sammanhållningen utan också den ekonomiska tillväxten.

- Vi gjorde en rapport om drivkrafterna bakom ojämlikheterna under 2015. Vi presenterade den inte bara för arbets- och socialministrarna, utan också för finansministrarna. Plötsligt förändrades narrativet. För ojämlikheten är inte bara negativt för den sociala sammanhållningen. Den kan också undergräva ekonomisk tillväxt, vilket alltid hade varit huvudmålet för OECD.

- Vi visade att i länder med hög grad av ojämlikhet kan de som befinner sig längst ner i inkomstfördelningen inte investera tillräckligt i sitt och sina barns mänskliga kapital, vilket har en negativ sammanlagd effekt på ekonomisk tillväxt, säger han.

"Djärv omförtolkning"

Det är inte bara Scarpetta  som anser det, utan det är också synen till historiker som Peter Carroll och Aynsley Kellow, vars bok The OECD: A decade of transformation fokuserar på perioden 2011-2021:

"OECD har djärvt omförtolkat det grundläggande målet för sin verksamhet. Under större delen av organisationens historia har det målet varit en hållbar tillväxt, vilket innebar fokus på att ökla bnp, men det har länge ifrågasatts om det är tillräckligt för att mäta mänsklig välfärd. Orsaken till  det fokuset är uppenbat - andra aspekter av välfärden är notoriskt svåra att mäta.”

Centralt i omvandlingen var valet 2006 av den tidigare mexikanske finansministern Angel Gurría som generalsekreterare, en position han behöll till 2021.

"OECD har inte bara varit ledande i försöken att övervinna denna svårighet genom att fokusera på välbefinnande och inkludering och genom att utveckla statistiska tekniker för att mäta dem. Organisationen har också försökt utveckla policyåtgärder inom utbildning och kompetensutveckling som kommer att förbättra välbefinnandet och minska ojämlikheten i framtiden”, skriver de båda historikerna.

Stefano Scarpetta blev direktör för OECD:s direktorat för sysselsättning, arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor 2013. Han leder organisationens arbete inom sysselsättning, arbete, migration, hälsa, kompetens, kön och hur ojämlikheten ska minska. Han bidrar också till genomförandet av generalsekreterarens strategi inom dessa områden.

Som Stefano Scarpetta berättar:

- Därefter gick vi vidare och tittade på social mobilitet i en rapport från 2008- Där vi såg på hur ojämlikheten ärvdes mellan olika generationer och hur det påverkade tillväxten.

- Vi fann att när ojämlikheten är hög, fastnar många människor i en låginkomstfälla. Det sker en hög överföring av nackdelar från 'far till son' som vi säger. Det sker också i länder som Frankrike och Tyskland. De är inte särskilt ojämlika länder, men ändå är rörligheten låg.

Medelklassen urholkas

- Det nästa steget var att få svaret på  vad som hindrar folk från att klättra uppåt? Det finns olika policyåtgärder som tar bort hinder eller minskar dem. Det här är inte bara en fråga för de fattiga. Medelklassen urholkas och påverkas också av ökande ojämlikhet. Allt detta ledde i sin tur till att man började se på missgynnade grupper, kvinnor, personer med funktionsnedsättning, unga, migranter och så vidare.

- I viss mån har det här varit en intellektuell process, men vi lägger alltid fram bevisen. Vi gör det inte för att vi är ideologiska; vi säger det för att det är det som är fakta, understryker Stefano Scarpetta.

- Naturligtvis har länderna olika önskemål och inriktningar och de lyssnar mer eller mindre på oss. Men det var 2015, när G20-deklarationen för första gången i ingångsparagrafen betonade behovet av att främja inkluderande tillväxt.

Han säger att förändringen på vissa sätt kom naturligt:

"OECD är inte sekretariatet, det är inte jag och mina kollegor. OECD är medlemsländerna. Naturligtvis gör vi analysen, vi samverkar nära med dem, så förändringen och utvecklingen av narrativet är också till viss del en utveckling av sekretariatets och medlemsländernas gemensamma perspektiv. Men. vi har nog bidragit till den utvecklingen, hoppas jag.

Men kommer detta att fortsätta? Vad blir effekten av att länder som Kina och Indien står för en allt större del av den ekonomiska aktiviteten i världen, och att handeln över Stilla havet har blivit viktigare än handeln över Atlanten? Kommer dessa länder att ha en annan syn på vad som är en inkluderande tillväxt?

- Svaret på dina två frågor är ja och ja. Kina, Indien och till viss del Indonesien såväl som Brasilien – de är stora ekonomiska aktörer. Naturligtvis arbetar vi med dem redan i en viss utsträckning, i vissa fall väldigt nära. Alla G20-länder utanför OECD är vad vi kallar partner länder, vilket betyder att även om de inte är medlemmar i OECD är de alltid inbjudna till våra möten och de deltar. Vi gör ekonomiska studier i alla dessa länder.

- OECD är grundat på demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter, arbetsrättsliga regler samt  transparens och multilateralism. En del av dessa principer utmanas i den nuvarande geopolitiska situationen. Men vi står fast på våra grundläggande värderingar i alla våra engagemang med medlemsländer och icke-medlemsländer. Samtidigt kan vi inte ignorera vissa av de stora aktörerna i den globala ekonomin- I så fall kunde våra analyser och vårt stöd till  medlemsländerna bli lidande.

Kina nyfiket

- Å andra sidan tror jag att tillväxtekonomierna  uppskattar vad OECD förmår. Det vi i grund och botten gör är att se hur policyåtgärder varierar mellan olika länder och vad resultatet blir av det. Kina en av de som efterfrågar våra rapporter mest. När jag åker till Kina och lyfter fram resultat från en rapport får jag ofta höra att de redan studerat vad vi kommit fram till mycket noggrant. Att ta ytterligare ett steg och göra lika fullständiga rapporter om Kina som våra medlemsländer, är en annan historia. Där stöter vi på mer motstånd, men vi gör redan idag ekonomiska undersökningar av flera tillväxtländer.

Nu ska jag ställa en sista fråga till dig som jag vet att du inte kan svara på. Om du var tvungen att flytta till ett nordiskt land, vilket skulle du välja?

- Efter norrskenet i går kväll måste jag säga att jag blev imponerad av Island, men jag tror att svaret blir att jag skulle flytta från det ena landet till det andra och tillbringa ett par månader här och där.

Säger Stefano Scarpetta med ett leende.