Transportmöjligheterna avgörande för gruvdriften

 Det finns många skäl till att gruvindustrin är så het. Det viktigaste är Kinas omättliga behov av råvaror för att klara av sin snabba tillväxt. Men Kina har också i det närmaste monopol på utvinningen av sällsynta jordartsmetaller, som används i högteknologiska produkter som mobiltelefoner, vindkraftverk och elbilar. 97 procent av världens produktion av dessa mineraler sker i Kina. När landet skar ned sin produktion med 75 procent ökade priset på många av de sällsynta jordartsmetallerna med 300 procent.

Därför prioriterar EU jakten efter alternativa fyndigheter som kan bryta Kinas monopol. Nordkalotten och i synnerhet Grönland hör till de geologiskt mest lovande områdena i världen för att hitta sällsynta jordartsmetaller. Men det finns också goda förutsättningar för järnmalm och andra metaller. De norra delerna av Finland, Norge och Sverige samt nordvästra Ryssland är en av de fyra malmrikaste regionerna i världen, vid sidan av Kanada, Australien och Sydafrika.

EU-länderna använder 25−30 procent av den globala produktionen av metaller. Den egna produktionen är bara  tre procent och många viktiga metaller produceras inte alls i Europa, enligt Finlands mineralstrategi, som presenterades för ett år sedan.

Finland bästa gruvlandet

Arbetet med att lägga till rätta för att gruvindustrin ska kunna utveckla sig har gett resultat. I den årliga World Risk Survey, där tusen nyckelpersoner inom gruv- och oljeindustrin svarar på en enkät från tidskriften Resource Stocks, om vilka länder de tycker har de bästa villkoren och minst risker, hamnar Finland på första plats som det bästa landet att driva gruvindustri. Sverige kom på fjärde plats.

- Det som gör Finland, Sverige och Norge så attraktiva är att det är stabila regeringar med förutsägbara regler för gruvverksamheten. Ett stort arbete har också lagts ned på att samla in data som gjorts tillgänglig för industrin, säger Damian Hicks, som är styrelseordförande i Scandinavian Resources.

Företaget är noterat på börsen i Australien, men verksamheten sker i Norden. Här ser företaget möjligheter som de stora, etablerade företagen inte bryr sig om. Fem kilometer från Kiruna och 300 meter från malmbanan till Narvik har Scandinavian Resources hittat järnmalm som det vill exploatera i en öppen gruva.

Damian Hicks, styrelseordförande i Scandinavian Resources och Markus Bachmann, med en borrkärna från prospekteringen.

- Det är inte ett fynd som kan mäta sig med LKAB:s malmkropp som är av världsklass och där det brutits en miljard ton med järnmalm. Vår strategi är att kombinera många små fynd på 50-100 miljoner ton och därigenom för en lönsam verksamhet, säger Damian Hicks.

Många yrken efterfrågas

När Arbetsförmedlingen räknar med minst 3 000 nya jobb i Norrland är det bara de som är direkt anställda i gruvdriften. Den klassiske gruvarbetaren under jord är bara ett av de många yrken som behövs. Mest efterfrågat är olika typer av ingenjörskompetens, men listan på yrken är lång: administratör, bergarbetare, brandman, chaufför, ekonom, elektriker, guide, ingenjör, logistikansvarig, mekaniker, maskinförare, projektledare, serviceman, sjukgymnast, snickare och utvecklare.

Enligt den finska industrin skapar varje jobb i gruvan ytterligare 3,5 jobb i kringverksamheter. Gruvboomen märks också bland de företag i Finland och Sverige som tillverkar utrustning för gruvindustrin.

”Det sägs att när en underjordisk gruva byggs på vilket ställe som helst i världen, kommer 70−90 procent av den nödvändiga teknologin från Finland eller Sverige,” heter det i Finlands mineralstrategi.

Gruvindustrin skiljer sig från alla andra industrier genom att en gruva bara kan drivas där malmfyndigheten finns. Verksamheten kan inte som i andra industrier flyttas till länder med lägre lönenivå. Men det är inte heller säkert att gruvindustrin är ett så kraftfullt verktyg för regional utveckling som många hoppas att den ska vara. Vissa gruvor kommer utvecklas ungefär som oljefält utanför kusten där de anställda flygs in och ut.

- Många nya aktiviteter, som gruvor och annan råvaruutvinning, utvecklas som enklaver. Antingen bor befolkningen bara där en viss tid, eller genom arbetsscheman där de arbetar två veckor och är lediga två veckor, skriver författarna av den nordiska rapporten Megatrends som handlar om utvecklingen i Arktis.

En gemensam utmaning för alla de nordiska länderna med gruvindustri är att locka till sig utbildad personal. I Norge har oljeindustrin sugit till sig nästan alla som har en utbildning inom geologi, medan medelåldern är hög i Finland och Sverige. Ett problem för att locka till sig nya studenter är att gruvnäringen uppfattas som miljöskadlig. Olika forskningsprogam pågår för att den ska bli så skonsam mot miljön som möjligt, det talas om "osynliga gruvor".

Den kraftiga ökningen av gruvverksamheten gör också att det kommer att behövas stora infrastrukturinvesteringar.

Den största fördelen med Sverige jämfört med Australien är att där äger de tre stora gruvbolagen järnvägslinjen i det viktigaste malmsområdet och det finns ingen kapacitet i hamnen. De trer företagen vill fördubbla sin egen produktion.

Transporten viktigast

- För järnmalm är transportmöjligheterna det viktigaste. Man kan göra ett mindre fynd eller man kan hitta en miljard ton i Pillbara i Australien. Utan transport får man ändå inte ut malmen, säger Damian Hicks.

För de fynd företaget hittat i Kiruna finns det både ledig kapacitet på järnvägen till Luelå och plats i hamnen.

- Vi räknar också med att kunna skeppa ut mindre mängder genom Narvik. Jag är inte i en position att kritisera svenska och norska myndigheter, men jag är överraskad över att det fortfarande inte byggts ett dubbelspår från Kiruna till Narvik, trots boomen för järnmalm och att det finns en hamn i Narvik av första klass, inte långt från Europas största gruva.

- Länder med mycket mindre resurser bygger järnväg genom den afrikanska djungeln. Jag förstår att det inte är gjort i en handvändning, med det branta fallet ned till havsnivån. Men de byggde Ofotbanan för 100 år sedan med mycket mindre tekniska kunskaper. Jag är säker på att det kan göras igen.

Några av de största gruvprojekten i Norden: