2007 och 2008 rasade det fackliga medlemstalet i Sverige. Totalt minskade antalet medlemmar i de svenska facken från årsskiftet 2006/2007 till årsskiftet 2010/2011 med 273 000. LO har sedan 2006 förlorat 16 procent, eller var sjätte medlem.
Den främsta orsaken var att den borgerliga regeringen redan hösten 2006 aviserade om en höjning av avgiften till arbetslöshetskassan, vilken verkställdes från januari 2007.
Samtidigt togs rätten till skattereduktion för arbetslöshetskassan (40 procent) och fackföreningsavgiften (25 procent) bort. I Sverige är merparten av arbetslöshetskassorna av tradition knutna till fackföreningarna.
Ett och ett halvt år senare beslutade regeringen om att tydligare än tidigare differentiera a-kasseavgiften efter risken för arbetslöshet i varje kassa. Det innebar att medlemmarna i vissa fackföreningar, till exempel IF-Metall fick en a-kasseavgift på 390 kronor i månaden när arbetslösheten i förbundet var som störst, medan civilingenjörerna kom undan med 90 kronor i avgift per månad.
I dag är 71 procent av alla anställda organiserade i facket. 1993, när anslutningen till facket var som högst, var 85 procent av alla arbetstagare med. En historisk förändring är att andelen anslutna nu är högre bland tjänstemännen än bland arbetarna. Fortfarande är dock anslutningsgraden i Sverige bland de högsta i världen.
Källor: ”Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund” av professor Anders Kjellberg, Lunds Universitet, samt ”Varför tappar facket medlemmar?”, en presentation vid ett seminarium den 25 oktober 2011.