Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2011 i Fornyet innsats mot nordiske grensehinder i Nya livsmönster ökar behovet för en Nordisk ombudsman
Nya livsmönster ökar behovet för en Nordisk ombudsman
tema

Nya livsmönster ökar behovet för en Nordisk ombudsman

| Text och foto: Björn Lindahl

Gränshinder har stått på den politiska agendan sedan den gemensamma nordiska arbetsmarknaden upprättades 1954. När ett hinder har lösts dyker ett annat upp. Det beror inte bara på att de nordiska länderna inför ändringar i sina lagstiftningar utan att tänka på konsekvenserna för grannlandet eller anpassar sig olika till nya EU-direktiv. Det beror också på att vi fått ett annat förhållande till nationen. Som i familjelivet, där det inte räcker med beteckningen gift eller ogift längre, lever vi oftare liv på bägge sidorna av gränsen.

- Det är inte rimligt att en värmländsk byggnadsarbetare som pendlar mellan Sverige och Norge ska tvångsskrivas i Norge om han bor där mer än sex månader, säger Bjarne Mørk-Eidem, den norske medlemmen av Gränshinderforum, som upprättades av de nordiska statsministrarna 2007.

- Han kanske bor i en byggbarack i Østfold, men har sitt hus och sin familj i Sverige. Det är där han har sin tillhörighet. Det är helt uppenbart att man måste gå bort från sexmånadersregeln i vissa fall – även om det innebär att kommunen i Østfold inte får några skatteinkomster för den personen.

De senaste decennierna har sett många nya former av samliv. Folk blir sambor och särbor. Det finns enkönade och tvåkönade äktenskap. Familjer består av barn med flera olika fäder eller mödrar. I vissa fall upptäcker de som har ett otraditionellt familjeliv att de inte har de rättigheter de trodde att de hade. Den som stannat hemma och tagit hand om barnen straffas kanske när bodelningen vid en skilsmässa sker. Men lagstiftarna kommer också efter och ger sambor samma rättigheter som gifta.

Inte bara medborgare i ett land

På samma sätt har många idag ett lösare förhållande till nationen. Det är inte bara i det egna landet man har rättigheter, utan även i Norden och Europa. Det som för myndigheterna verkar vara en enkel fråga, där det bara gäller att se hur många dagar man bor i ett land för att avgöra var en person ska beskattas eller få en social rättighet, blir inte så lätt för den enskilde.

Pia Kinhult alvorlig- I Öresundsområdet har vi alltid haft folk som bor i Sverige och jobbar i Danmark eller omvänt. Men ”på den gamla goda tiden” handlade det om några tusen personer. I dag handlar det om 20 000 – 30 000 personer, säger Pia Kinhult, som är den svenska medlemmen av Gränshinderforum.

I samband med den kartläggning av olika gränshinder som forumet gjort visade det sig att skillnaderna mellan länderna är större än vad många tror.

- Det finns väldigt olika grundfilosofier i arbetsrätten och socialförsäkringarna. De har byggts upp utifrån sin egen logik i varje land, säger Pia Kinhult som är regionråd för moderaterna i Skåne.

Många skillnader

Det finns skillnader som att pensionsåldern i Danmark, Finland och Sverige är 65 år, medan den är 67 år i Norge. Bedömningen av arbetsoförmåga skiljer sig och när man går från att vara  permitterad till att bli öppet arbetslös. Till och med definitionen av vad som är en familj är olika.

Ett av de största problemen Pia Kinhult sett är att det uppstår problem med skattemyndigheterna när en person bor i ett land, jobbar i ett annat, men tar ett extrajobb i det land de bor i

- I en tid när vi behöver jobba mer och där vi försöker att ta vara på arbetsviljan så borde det problemet lösas. Det handlar också om sådant som att kunna vara instruktör i en idrottsförening och kunna ta mot arvode för det, säger hon.

Bjarne Mørk-Eidem, som varit stortingsrepresentant, fiskeriminister, chef för Riksrevisonen och ordförande för föreningen Norden, har erfarenheter från många olika nivåer och har sett problemen från många olika vinklar.

Den enskildes rättigheter

- Ofta handlar gränshindren inte så mycket om att de är ett hinder för mobiliteten, utan det handlar om rättfärdighet. Vi ska se till att den enskilde medborgaren ska kunna röra sig fritt. Det ska också gälla för handikappade, säger han.

Personer med handikappfordon kan till exempel inte flytta med sig fordonet över gränsen vid flytt, utan måste söka om ett nytt fordon i det nya bosättningslandet.

På frågan om varför det tar så lång tid att lösa gränshinder svarar han:

- Bromsklossarna sitter både här och där. Men politikerna kommer och går och byråkraterna består. De är inte de främsta att gå in för förändringar. Det är bara press från de politiska myndigheterna som ger resultat.

- Det är väldigt ätt för byråkraterna att svara nej på en begäran och hänvisa till en paragraf. Men de borde också vara tvungna att skriva hur lagen skulle ändras för att villkoren skulle uppfyllas. Det hade varit en nyttig övning.

Han poängterar att det ändå är mycket som fungerar förvånansvärt bra mellan de nordiska länderna.

- Jag har en norsk svärfar som jobbade några år som svensk sjöman på slutet av 40-talet. Plötsligt började en liten svensk pension komma helt automatisk.

Öresundsentreprenörer

Omvänt är det inte alltid lätt att se vad konsekvenserna av att jobba i utlandet blir på lång sikt.

- Jag kallar dem som arbetar i grannlandet för Öresundsentreprenörer. Det är som de som utvandrade till USA på 1800-talet. De visste inte heller vilka konsekvenser det skulle få. Vi får vara tacksamma för att det är någon som vågar, säger Pia Kinhult.

- Lyckligtvis har vi också en vän i EU-samarbetet. Förr eller senare kommer det ett EU-direktiv som tvingar fram en förändring, söger hon.

Både Bjarne Mørk-Eidem och Pia Kinhult berömmer det arbete som olika gränsöverskridande organisationer gör, som Hallå Norden, Öresund Direkt och Grensetjänsten, (som är ett samarbete mellan fylkeskommunerna Hedmark, Akershus och Østfold i Norge och Dalarna og Värmlands län i Sverige.)

Nordisk ombudsman

De är också positiva till att de inrättas en Nordisk ombudsman, ett förslag som ursprungligen presenterades 1987 av den numera bortgångne svenske folkpartisten Karl Erik Persson. Förslaget gick aldrig igenom.

- Det hade inte varit dumt med en Nordisk ombudsman. Ole Norrback, som leder Gränshinderforum, kunde bli den första, säger Bjarne Mørk Eidem.

- På sätt och vis fungerar Gränshinderforum redan som en Nordisk ombudsman. Men om en sådan institution skulle ha någon legitimitet måste det finnas en sådan i varje land, säger Pia Kinhult.

Gränshinderforum

Arbetet mot gränshinder är centralt i det nordiska samarbetet. På det nordiska statsministermötet i Punkaharju i norra Finland i juni 2007, upprättades ett Gränshindersforum som ska arbeta med att undanröja gränshinder i Norden.

Forumet leds av en utsedd ordförande, för närvarande Ole Norrback, tillsammans med Nordiska ministerrådets Generalsekreterare.

Forumet var ursprungligen tänkt att arbeta i tre år, men har fått sitt mandat förlängt till 2013.

Vad är en familj?

Frågan kan verka enkel, men definitionen av en familj skiljer sig inte bara mellan nordiska länder, utan också inom länderna, beroende på vilken lagstiftning man ser på. I Finland använder man till exempel ”kylskåpsprincipen” när man i sociallagstiftningen ska avgöra vilka som tillhör en familj. De som bor i samma bostad och använder samma kylskåp definieras som familj.

En frånskild förälder som har vårdnaden om ett barn men som inte bor i samma hushåll med barnet är inte en familjemedlem, enligt finsk sociallagsstiftning.  Enbart en frånskild förälders arbete kan då inte heller ge rätt till familjeförmåner från Finland.

Civilrättsligt gäller en annan definition av familjen.

Finland är det enda nordiska landet som anser att sambon påverkar rätten till familjeförmåner och därmed kan ge rätt till familjeförmåner.

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment