Samtidigt som nordiska politiker talar vackert om globaliseringens utmaningar och att göra Norden till en dynamisk tillväxtregion reses nya gränshinder som försvårar livet för både medborgare och företag.
- Några hinder försvinner, andra uppstår, säger Ole Norrback, tidigare finländsk minister och ambassadör, lakoniskt.
Han har ägnat sig åt gränshinder i mer än tio år och är sedan 2007 ordförande för Nordiska ministerrådets Gränshinderforum. Arbetsgruppen, som rapporterar till statsministrarna, har nu fått förlängt mandat till 2013.
Enligt Norrback är gränshindren ett bestående element i det nordiska samarbetet. Problemen handlar om såväl bristande koordinering mellan myndigheter som lagstiftning och regelverk. Nya gränshinder uppstår också när EU-direktiv implementeras, trots att det borde leda till mer enhetliga regler.
- Man tittar inte med det ögat: uppstår här ett gränshinder?
Att regelverken är olika är fullständigt onödigt:
- Det finns ingen nationell nytta med skilda regler, säger Norrback och säger sig samtidigt märka att politiker och tjänstemän tror på sin egen förträfflighet:
- Revirtänkandet dominerar på ett destruktivt sätt.
Pensionssystem och socialskydd är en ständig källa till strul och de som drabbas är enskilda medborgare som jobbar i grannländerna. Danmark utvisar nordbor som lever på socialbidrag, vilket de har rätt till i enlighet med principen att folk ska kunna leva var som helst precis som hemma. Rätt till sjukpenning gäller i ett land men inte i ett annat där pension också införtjänas. Svensk lagstiftning känner inte till begreppet permittering.
- Folk kan av hälsoskäl tvingas ta ledigt. Vi (i Finland) har en generös inställning till förtidspension medan man i Sverige måste stå till arbetsmarknadens förfogande tills man dör.
Svenska väktare får inte föra Ikeas eurokassa från varuhuset i svenska Haparanda till finska Torneå, några hundra meter över gränsbron. Sopbilarna i Haparanda får heller inte köra soporna till Torneå utan måste istället transportera dem långa vägar i Sverige.
- Livet är internationellt, lagstiftningen är nationell, konstaterar Norrback.
Ett specifikt problem är att de beslut som fattas av Nordiska rådet inte är bindande, vilket däremot EU-besluten är och de binder även icke-EU-medlemmen Norge via EES-avtalet.
Gränshindren i Öresundsregionen är synnerligen allvarliga eftersom så många pendlar över gräns. Skilda regler råder för skatter, sjukförsäkringar och a-kassa. Visserligen har en rad gränshinder lyfts men svåra frågor är olösta. Skånska kommuner går miste om miljoner i uteblivna skatteintäkter från invånare som jobbar och betalar skatt i Danmark men utnyttjar dagvård, skolor eller sjukvård i Sverige. I övriga Norden gäller gränsgångarregler som innebär att skatt i gränskommuner tas ut där man är bosatt. Danmark och Sverige har ett undantag i sitt skatteavtal.
Själv har Norrback antagit att alla nordiska beslut blir verklighet men vet nu att det inte existerar någon uppföljning. Här borde samarbetsministrarna använda sin makt bättre. Det nordiska samarbetet är politiskt prioriterat i program, men inte i handling.
- Tjänstemannakåren tycker inte det här är så viktigt utan fokuserar på EU. Men verkligheten är att de flesta nordbor ändå rör sig mest i Norden.
Gränshinderforum har ingen makt att påverka politik och verkställning utan kan bara peka på problemen och ge råd.
- Klarare politiska beslut och klarare politiska signaler, är Norrbacks uppmaning.