Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2016 i Fra psykososialt sykefravær til trivsel og nærvær på jobben i Arbetande kvinnors psykiska ohälsa förstärks av ojämlika strukturer
Arbetande kvinnors psykiska ohälsa förstärks av ojämlika strukturer
tema

Arbetande kvinnors psykiska ohälsa förstärks av ojämlika strukturer

| Text och foto: Gunhild Wallin

Arbetsrelaterad psykisk ohälsa har under senare år ökat starkt i Sverige, där anställda inom vård, skola och omsorg är särskilt utsatta. Men det är inte bara ett svenskt fenomen. Utvecklingen är den samma i alla utvecklade ekonomier och hårdast drabbade är kvinnor och unga.

– Arbetsmiljöfrågorna är hetare än någonsin. Den finns en stor oro hos arbetsgivare och politiker för de ökande kostnaderna för sjukfrånvaron.  Den är också kombinerad med en daglig debatt om kompetensförsörjning och en välfärd som är satt under hård press. Frågan om att vara attraktiva arbetsgivare är väldigt viktigt och där är arbetsmiljön en viktig komponent, säger Caroline Olsson, sektionschef på arbetslivssektionen när hon inleder seminariet ”Hur skapar organisationer och chefer en hållbar arbetsmiljö?” i mars 2016. 

Konferensen visar på oron för den arbetsrelaterade psykiska ohälsan som finns i Sverige idag och är ett exempel på hur politiker, forskare och tjänstemän rynkar sina pannor för att bryta den utveckling som innebär att den psykiska ohälsan relaterad till arbete stiger snabbt.  Några dagar senare trädde också nya föreskrifter i Arbetsmiljölagen i kraft som ställer nya krav på god social och organisatorisk arbetsmiljö, inte minst förhållandet mellan krav och kontroll.

Just den här konferensen, ett samarbete mellan Sveriges kommuner och landsting, flera fackförbund och forskningen bland annat Stressforskningsinstitutet, ville lyfta frågan om ledarskapets betydelse för arbetsmiljön. Syftet var också att se på chefens egen arbetsmiljö, inte minst på första linjens chefer som ofta tenderar att glömmas bort, trots att de är de som står närmast verksamheten och hanterar många av de problem som kan uppstå i mötet med kunder oavsett om de är elever, äldre omsorgstagare, förskolebarn och deras föräldrar eller patienter. 

Inte kvinnofråga utan strukturfråga

Två av tre kvinnor arbetar idag i de så kallade kontaktyrkena som är mest drabbade av sjukskrivningar med psykiska diagnoser, inte minst vård, skola och omsorg. Mellan 2009 och 2014 har antalet långa sjukfall med en psykisk diagnos mer än fördubblats. Begreppet är brett – det kan handla om stress, utmattning, oro, ångest men det är en diagnos som ofta leder till långa sjukskrivningar. Det är framför allt de kvinnodominerade sektorerna inom vård, skola och omsorg som drabbas och ofta benämns utvecklingen som om den vore ett kvinnoproblem. Detta får en av svensk arbetslivsforsknings mest erfarna professorer att tydligt protestera.

– Jag blir arg när man talar om kvinnors arbetsmiljö när det i själva verket handlar om strukturella faktorer som skapar en dålig arbetsmiljö, vilken är lika dålig för de män som arbetar där som för kvinnorna, säger Annika Härenstam, som är professor emeritus i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet och numera verksam som föreläsare och som forskare vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. 

Förklaringarna till den oroande utvecklingen av psykisk ohälsa i de kvinnodominerande yrkena är komplexa och kräver bland annat en förståelse för expansionen av den offentliga sektorn under 70-talet. Tidigare hade det mesta av omsorgsuppgifterna skett som obetalda arbeten i hemmen och få kvinnor förvärvsarbetade heltid ett helt yrkesliv. Nu byggdes organisationer för att möjliggöra för kvinnor att kombinera arbete och familj. 

– Offentlig sektor skapades inte för professionella heltidsanställda. Man fick inte status utan sågs som utbytbar sekundär arbetskraft. Det skulle vara möjligt at byta arbetspass för att kunna anpassa till familjens behov och man var inte oersättlig då det skulle vara möjligt att vara föräldraledig. Men tempot  var högt och kraven var stora. Tanken var också att man inte skulle jobba inom vården hela tiden, och först nu ser vi hur ett helt livs heltidsarbete inom vård och omsorg tar ut sin rätt. Det är en ackumulerad belastning, säger Annika Härenstam och lägger till.

– De organisationer som byggdes var platta, hade mer kvinnliga förtecken och det har bitit kvinnor i svansen sedan dess. 

Ingen försvarade omsorgen från mätning

Länge gick det bra. Fram till 90-talets början vartill exempel sjuksköterska och lärare så kallade friskyrken. Det fanns ekonomiska resurser och också fler stödresurser som till exempel vaktmästare, städare, vårdbiträden och sekreterare. Styrningen var heller inte så stark som idag.

Så kom 90-talskrisen. Kostnaderna inom den offentliga sektorn hade skenat och politikerna ville ta kontroll. Många biträden, undersköterskor och stödfunktioner som sekreterare och vaktmästare rationaliserades bort, verksamheter och avdelningar slogs ihop och det lades stora besparingsbeting på många verksamheter.  Och sist men inte minst – efter modell från näringslivet infördes New Public Management, NPM, vilket betyder hårdare och mer detaljerad styrning. Som ett exempel på dagens verklighet kan nämnas att en äldreomsorgschef idag behöver kunna upptill 22 datorprogram, förutom alla de lagar och regler som styr vård, skola och omsorg. Nya krav läggs ständigt på, men backas sällan upp med motsvarande stöd. 

– Förändringen drevs av att beslutsfattarna ville spara pengar, men också av att de ville ta makten från de professionella. Resultatet blev att man skar ohemult mycket och på ett oprofessionellt sätt, säger Annika Härenstam. 

Det fanns heller ingen som försvarade vården från mätning, som förklarade skillnaden mellan att mäta en hård verksamhet jämfört med en så kallad mjuk. Att arbeta med människor är tids- och rumsbundet, man får ofta omedelbar återkoppling på gott och ont och man använder sig själv som redskap. Det gör arbetet svårt att mäta och svårt att rationalisera. Samtidigt uttrycker många inom skola, vård- och omsorgssektorn att det är meningsfullt och utvecklande, vilket kan ha bidragit till en kultur där det inte ansågs rätt att jämföra människor med siffror.

Skilda världar för teknik och omsorg

Åtta år senare var karaktäristiken av de yrken som vid 90-talets början beskrivits som de friskaste ett minne blott. Arbetsmiljön för anställda inom vård, skola och omsorg hade den sämsta utvecklingen och sjuktalen sköt i höjden. Med några få års undantag, så har antalet sjukskrivna inom skola, vård- och omsorg stigit sedan dess och den absolut vanligaste anledningen till sjukskrivningar beror på psykiska diagnoser. Och ökningen fortsätter, till bekymmer för de som drabbas, verksamheterna och ekonomin. Idag beräknas kostnaderna för den psykiska ohälsan relaterad till arbete vara mellan tre och fyra procent av BNP i alla OECD-länder, en siffra som fortsätter att stiga. Utvecklingen oroar politiker i Sverige och i många länder med utvecklad ekonomi. I Sverige, och i andra länder inom OECD-området, sätts mål för hur sjukskrivningarna ska minskas och hur den negativa utvecklingen av psykisk ohälsa relaterad till arbetslivet ska brytas. 

En viktig åtgärd är, enligt Annika Härenstam att förstå de grundläggande skillnaderna mellan olika sektorer i samhället eller inom en kommun. Det är inte så enkelt som att dålig arbetsmiljö är synonymt med att vara kommunanställd. Det beror på var man jobbar, vad man gör och hur just detta arbete är organiserat. Detta är viktigt att se och förstå för att kunna göra arbetsmiljöförbättringar som passar just den specifika verksamheten. Så länge som omsorg jämförs med omsorg, så är det svårt att få förändringar till stånd. Villkor accepteras i den ena sektorn som aldrig skulle godkännas i den andra. Mellan åren 2008 och 2014 drev hon tillsammans med forskarkolleger CHEFIOS-projektet vid Göteborgs universitet. Det handlade om förutsättningarna för chefer i offentlig sektor och var ett samarbete med tre västsvenska kommuner samt Göteborgs Vatten. Det visade att villkoren för att vara chef i tekniskt inriktade förvaltningar var väsensskilda från motsvarande jobb inom vård, skola och omsorg. 

– Vår systematiska jämförelse visade på skrämmande tecken på vitt skilda förutsättningar för chefer beroende på var man arbetade. Cheferna för de tekniska förvaltningarna blev lyssnade till, bemötta med respekt och sågs som experter. Cheferna inom omsorgen har helt annan status – de delar inte samma värld, säger Annika Härenstam.

”Herregud är det så här ni har det”

På de tekniskt inriktade förvaltningarna fanns tydliga mål, färre underställda, ett annat kontaktnät mot ledningen och de flesta hade lyckats stå emot delar av NPM med motiveringen att deras verksamhet var alltför komplex. Verksamheterna intresserade politikerna mer än omsorgsverksamheterna och de tekniska cheferna tillskrevs expertis och blev lyssnade till.  Vid hård arbetsbelastning kunde cheferna inom de tekniska förvaltningarna gå till politikerna och få hjälp med prioriteringar. 

Inom vård, skola och omsorg visar forskningen att det är helt andra villkor. Målen är luddigare och politikerna ser sig gärna själva som experter. När en chef från omsorgen vill få hjälp med prioriteringar får hon, oftast är det en kvinna, höra att ”ni får prioritera om, ni är ju så duktiga på det”.  Cheferna leder stora grupper och det är inte ovanligt med 50 underställda eller fler. 

– Vi har varit duktiga på ett särhållande mellan tekniska förvaltningar och vården, skolans och omsorgens förvaltningar. Yrkesinspektörerna är ansvariga antingen för den ena eller andra förvaltningen och det sker inga jämförelser. När Arbetsmiljöverket lät inspektörer som normalt ansvarade för tekniska förvaltningar besöka äldreomsorgen kunde reaktionen bli: ”herregud är det så här ni har det”, berättar Annika Härenstam.

För att komma till rätta med den psykiska ohälsan som uppkommer på arbetet behöver man förstå strukturerna som skapar ohälsa, hävdar hon. Det är därför det blir ett blindspår att tala om kvinnors arbetsmiljö. När åtgärder sattes in för att förbättra mäns villkor inom industrin talades det dessutom aldrig om mäns arbetsvillkor, utan helt enkelt om arbetsmiljö. 

Arenor för samtal

– Så länge vi talar om kvinnors arbetsmiljö så upprätthåller vi särhållandet. Istället bör vi se hur det ser ut och lära oss organisera arbetet så att går att klara ett helt arbetsliv. Vi måste komma ihåg att sjukskrivning inte är lika med ohälsa, utan att det handlar om hur väl man anpassar arbetets krav till individens förmåga, säger hon.

Så hur skapar man ett hållbart arbetsliv för chefer och hur kan de i sin tur verka för en god arbetsmiljö? 

Det behövs olika strategier beroende på hur det ser ut just på den enhet eller arbetsplats man är. Att beskriva hur det ser ut och kommunicera det är viktigt. Hur ser balansen ut mellan krav och resurser? Hur många underställda har chefen? Det finns inget som motiverar att chefer inom omsorgen har tre gånger så många underställda som inom de tekniska förvaltningarna. 

– Första linjens chef har en enorm betydelse för att upptäcka ohälsa hos sina anställda, men har man för många underställda hinner man inte det och jag tror det är en viktig förklaring till den växande psykiska ohälsan, säger Annika Härenstam,

Kommunikationsvägarna mellan strategisk ledning och verksamheter behöver förbättras och ses över. Kanske behöver vissa verksamheter fler stödfunktioner och förstås det ständigt centrala för en god arbetsmiljö – bättre balans mellan krav och resurser. 

Inflytande och kontakter är också centrala för att chefen ska kunna bedriva en bra verksamhet, också för medarbetarna. Många uttrycker också behovet av stöd och bollplank. Vad man producerar går inte att göra något åt, men hur det produceras kan ändras och här har politikerna inflytande.

– De kan ta in experter och lyssna på de som kan jobbet. Idag lever omsorgsförvaltningarna långt från beslutsfattarna jämfört med de tekniska förvaltningar och man behöver därför skapa arenor där man möts, men också kan utveckla ett gemensamt språk. 

Att förändra strukturer kräver ett nytänkande, närmast en kulturevolution, anser Annika Härenstam, men skulle kunna skapa ett modernt sätt att organisera arbetet som skulle bli bra för arbetstagare, brukare och arbetsmarknad.

– Det stora och nästan enda skrämskottet idag är framtidens bemanning inom omsorgen, och kostnader för sjukfrånvaro och chefsbyte, säger hon.

Annika Härenstam

Har varit professor i arbetsvetenskap på Göteborgs universitet och har under senare år varit projektledare för CHEFiOS –projektet( Organisatoriska förutsättningar för chefskap, goda jobb och effektiv verksamhet i kommuner) och ett projekt om chefsrörlighet.

Nyhetsbrev

Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment