Uppfattningen av hur stort inflytande man har på sin egen arbetssituation har rasat i Norge. På sju år har andelen som anser att de har ett stort inflytande minskat från 89 procent till 77 procent. Importerade ledarskapsmodeller får skulden.
- En ändring på tolv procentenheter på sju år är en stor ändring, underströk forskaren Eivind Falkum när han presenterade resultatet av undersökningen tillsammans med sina två kolleger från Arbeidsforskningsinstituttet i Oslo, Mari Holm Ingelsrud och Bitten Nordrik (bilden nedanför).
Framöver är det tänkt att Medbestämmandebarometern ska genomföras varje år, ibland förstärkt med egna undersökningar, som de sex fackförbunden som finansierat undersökningen kommer att göra. I årets undersökning ställs samma frågor som ställdes 2009 i en stor undersökning som genomfördes av forskningsstiftelsen Fafo om Företagsdemokratins tillstånd.
Sammanlagt bygger barometern på svaren från mer än 3000 personer. De sex fackförbunden organiserar yrkesgrupper som läkare, forskare, poliser och oljearbetare.
I barometern ställs 19 frågor, som sedan sammanställs till tre index som mäter hur stort inflytande arbetstagarna anser att de har på sin egen arbetssituation, på arbetets organisering och på hur verksamheten styrs.
Störst skillnad är det på hur de anställda ser på sin egen arbetssituation:
Lägger man ihop de som svarat 4 och 5 på en skala från 1-5 hur mycket de anser att de kan påverka sin arbetssituation har andelen minskat kraftigt, med 12 procentpoäng. För de andra två indexen är minskningen inte så stor, tre procentpoäng.
Olika yrkesgrupper har olika inflytande över hur arbetet organiseras, men definitionerna av branscherna är olika jämfört med 2009 och det går därför inte att se en utveckling i tid i den aspekten.
Medan bara 18 procent av de som arbetar i vård- och omsorgstjänster anser att de har inflytande på hur arbetet organiseras, anser hela 63 procent av forskarna att de har det.
- Forskarna kommer ganska bra ut, men även vi märker att arbetsgivarna inte alltid vet vad reglerna om medbestämmande verkligen innebär, sa Petter Aaslestad från Forskerforbundet, när de sex fackförbund fick kommentera Medbestämmandebarometern.
Unn Alma Skatvold från Politiets fellesforbund ansåg att arbetslivet blivit mer auktoritärt:
- Vi är bekymrade för att det går i den riktningen. Formellt genomförs allt enligt regelverket, men det sätt som det praktiseras på går ändå i en auktoritär riktning.
Jonny Simmenes från Forbundet for ledelse og teknikk var mest kritisk:
- Den norska ledarmodellen är hotad. Våra medlemmar arbetar i industrin och är ledare med ett personalansvar. De anser att de kan påverka mindre idag. Företagsdemokratin har aldrig varit så hotad som den är idag.
Flera av de sex fackförbundsrepresentanterna påpekade att Medbestämmandebarometern gav ett faktamässigt underlag för en utveckling mot mindre medbestämmande som de själva upplevt i sina samtal med sina medlemmar. Just frågan om medbestämmande har också varit orsaken til flera arbetskonflikter i den offentliga sektorn i Norge.
- Företagsdemokratin och demokratin på arbetsplatsen står svagast i den offentliga sektorn, både vad gäller möjligheten för att den enskilde medverkar och möjligheterna för medbestämmande för anställda och deras organisationer. Detta sätter oenigheten och konflikterna om arbetstider i hälsoväsendet och i vård och omsorg i ett nytt ljus, skriver de tre forskarna från Arbeidsforskningsinstituttet.
Tidigare i år gick bland annat de norska läkarna ut i en strejk där stridsfrågan framförallt var vem som skulle styra verksamheten på sjukhusen.
Tre fackförbund som organiserar olika yrkesgrupper, men som alla anser att medbestämmandet minskat. Från vänster: Christian Grimsgaard, Den norske legeforening, Hilde-Marit Rysst, SAFE, som organiserar oljearbetare och Unn Alma Skatvold, Politiets fellesforbund.