Ökad trygghet för visselblåsare i ny svensk lag

Den nya lagen kallas kort och gott ”Visselblåsarlagen”, även om dess mer formella namn är ”Ett särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden”.  Det innebär att en arbetstagare, oavsett om han eller hon jobbar privat eller offentligt, kan gå ut till media eller till myndigheter och varsla om till exempel korruption eller andra allvarliga missförhållanden, utan att riskera repressalier som till exempel uteblivna löneökningar, försvårade karriärmöjligheter eller om man är vikarie – försvårade möjligheter till förlängning av anställningen.

Skyddet för arbetstagaren bygger dock på att man börjar med att ta upp frågan med arbetsgivaren och först om denne inte agerar får man gå till media eller anmäla till en myndighet.

– Arbetsplatser mår bra av ett klimat som gör att medarbetare vågar framföra kritik. Att tryggt kunna påtala missförhållanden så att man kan komma till rätta med problemen är en värdefull tillgång i både arbetslivet och samhället i stort. Det skydd som finns idag är inte tillräckligt. Frågan är om det i praktiken blir någon större skillnad med den nya lagen. Jag hoppas det, säger Lise Donovan, chefsjurist på TCO, Tjänstemännens Centralorganisation.

Komplicerade tolkningar

Hon ser den nya lagen som en förstärkning av den anställdes rätt att varsla om missförhållanden på jobbet, men tycker också att den är för komplicerad.

– Kravet är att det ska vara allvarliga missförhållanden som kan leda till fängelse eller därmed jämförliga förhållanden, men att göra en sådan bedömning är svårt, samtidigt som det är en förutsättning för att få det stöd lagen ger. När vi har kurser för våra fackliga förtroendemän, som kan få frågan om vad som är att beteckna som allvarliga missförhållanden, så tycker de att det är svårt att bedöma om det är så i det enskilda fallet, säger Lise Donovan.

Omvärlden prisar ofta visselblåsare för deras kurage att slå larm. Samtidigt visar verkligheten att de ofta betalar ett högt pris. I Sverige har under året den så kallade Macchiarini-skandalen väckt stor uppmärksamhet. Den handlade i korthet om den karismatiske italienske kirurgen Paolo Macchiarini, berömd för sin skicklighet att operera in konstgjorda luftstrupar. Han lockades som gästprofessor till prestigefyllda Karolinska Institutet, KI, i Stockholm och blev samtidigt överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset. Men allt efter att åren gick och flera patienter dog, blev några kolleger allt mer skeptiska till hans påstådda kompetens och varslade dåvarande rektorn på KI. Machiarini friades inledningsvis, och istället hotades de som hade larmat med uppsägning. När saken så småningom togs upp i media, blev det en skräll och inte bara Machiarini fick gå utan många huvuden har rullat i den allra högsta ledningen på KI.

Sällan hjältar på hemmaplan

– Arbetsgivarna säger ofta att det också ligger i arbetsgivarnas intresse att missförhållanden kommer fram, men händelserna kring Macchiarini på KI, är ett bra exempel på att det kan finnas motstridiga intressen som gör att man inte alltid vidtar åtgärder trots att det är motiverat och att de som larmar inte alls blir hjältar. Dessutom är det ofta så att  det inte bara arbetsgivaren som är kritisk mot den som larmar, utan också andra arbetstagare, säger Lise Donovan. 

I år firar den svenska Tryckfrihetsförordningen 250 år, vilket innebär att det är den äldsta i världen. Att som anställd fritt tala ut om förhållanden på arbetsplatsen är dock en mer komplicerad fråga än att som enskild person fritt yttra sig i tryckta ord eller i andra medier. Som anställd har man en lojalitetsplikt, där man i första hand ska tala med arbetsgivaren när det inte står rätt till på arbetsplatsen. Denna är särskilt stark inom den privata sektorn, men finns också inom offentlig sektor. Inom offentlig sektor har dock den anställde meddelarfrihet och kan vända sig till media med sin kritik. 

– Det handlar om att det är myndighetsutövning och skattefinansierade verksamheter, vilket ger ett ökat offentligt intresse av insyn och att pengarna förvaltas väl, säger Lise Donovan.

Möjlighet att varsla utvidgas

De offentliganställda som varslar media är skyddade av en så kallad meddelandefrihet, som är reglerad i Tryckfrihetsförordningen. Detta kan ske helt öppet och arbetsgivaren har ingen rätt att försvåra för eller bestraffa den som läckt. Om arbetstagaren väljer att kritisera verksamheten anonymt, har arbetsgivaren ingen rätt att försöka ta reda på vem det är som står bakom uppgifterna, det vill säga efterforska vem som använt sig av sin lagstadgade yttrande, - eller tryckfrihet, det så kallade meddelarskyddet. Arbetsgivaren har heller inte rätt att utsätta den som går ut och offentliggör missförhållanden repressalier av något slag.

På senare åt har denna form av yttrandefrihet naggats i kanten när offentliga verksamheter allt mer har privatiseras. Meddelarfriheten och meddelarskyddet gäller inte de anställda i privata företag, men nu finns en lagrådsremiss som föreslår en lagändring för de skattefinansierade företag som finns inom vård, skola och omsorg. En proposition har lovats under november månad och den nya lagen är tänkt att träda i kraft i april 2017.

Bättre koll på hur skattepengar används

”Verksamhet som finansieras av våra gemensamma skattepengar ska vara trygg och hålla hög kvalitet. Anställda och uppdragstagare måste därför kunna påtala när de upptäcker missförhållanden, utan att vara rädda för att drabbas av repressalier. Ett stärkt meddelarskydd bidrar till en sådan trygghet och förbättrar insynen i verksamheterna”, sa justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, när han presenterade lagrådsremissen med namnet ”Stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentlig verksamhet”.

– Den stora skillnaden är att man som anställd också i ett privat företag inom vård, skola och omsorg får rätt att kontakta media om vad som helst och att det är upp till journalisten att bedöma om det är så allvarligt och intressant att man vill publicera uppgifterna, säger Lise Donovan.

Men många verksamheter är skattefinansierade utan att tillhöra vård, skola och omsorg.

– Så som lagrådsremissen är skriven finns det goda möjligheter att lägga till nya områden och det pågår också en statlig utredning om vilka ytterligare områden som skulle kunna vara aktuella, säger Lise Donovan.