Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2016 i Ta vare på tilliten! i Nya sätt att leda sätter den nordiska modellen under press
Nya sätt att leda sätter den nordiska modellen under press
tema

Nya sätt att leda sätter den nordiska modellen under press

| Text: Gunhild Wallin foto: Berit Kvam

Nya styrmodeller hotar en lång tradition av medbestämmande inom nordiskt arbetsliv, hävdar norska forskare. Arbetstagarinflytandet minskar och därmed också möjligheterna till samarbete kring konstruktiva lösningar inom organisationer och verksamheter.

”Lyssna på oss, vi har lösningen!” var budskapet i det vårduppror som manifesterades den 4 september på ett 20-tal platser i Sverige.  Kritiken gällde situationen inom vården som blir allt mer pressad på grund av besparingar och personalbrist. Många slutar och andra går på knäna. Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor gör därför gemensam sak och varnar för att patienterna blir lidande.

– Lösningen är att lyssna på personalen. Vi har lösningarna, vi måste bara få möjlighet och se till att folk inte slutar för att man inte orkar, sade Sonja Nordström Johansson, sjuksköterska i Älta utanför Stockholm i en intervju i Sveriges Radio i samband med demonstrationen.

Att personalen kan sin verksamhet och därmed har unik kompetens för att bidra till lösningar i organisationer och verksamhet beskrivs ofta som en del i de nordiska ländernas framgångar – en lång tradition av ömsesidigt givande och tagande mellan arbetstagare och arbetsgivare, ofta i samspel med staten.  

 – Det är medbestämmandet som gjort oss världsledande inom olja, shipping och havsbruk. Genom trepartssamarbetet har alla fått delta i fabriks- och samhällsutvecklingen och vi får inte tillåta att det försvinner, sade Jan-Olav Brekke, förbundsledare i norska fackförbundet Lederne, när han inledde ett seminarium på temat ”Trenger vi medbestemmelse i arbeidslivet” under Arendalsveckan i mitten av augusti.

Allt tuffare att säga ifrån

Hans oro bygger bland annat på den nya Ledelsebarometer som presenterats varje år sedan 2008. Nu är en ny undersökning gjord och åhörarna i Arendal fick en försmak av den rapport som presenteras senare i höst. I den konstaterar de både arbetslivsforskarna Eivind Falkum och Bitten Nordrik, Arbeidsforskningsinstituttet i Oslo, att utvecklingen för medarbetarnas möjligheter att påverka verksamheter går i negativ riktning, särskilt när de vill framföra kritik. 40 procent av de intervjuade anser att det är svårt att varsla om missförhållanden och drygt var tredje hävdar att de riskerar att straffas för sin kritik, bland annat genom sämre arbetsuppgifter, sämre lön och mobbning. I värsta fall riskerar de att förlora jobbet, vilket hänt nio procent av dem som kritiserat förhållanden på arbetsplatsen.

 – Det är en allvarlig och farlig signal. Ett sunt norskt arbetsliv kräver att anställda säger ifrån om missförhållanden i arbetet. Chefer har ett ansvar för att uppmuntra och skapa förutsättningar för kritik, att ta de medarbetare som varslar om kritik på allvar och att möta det mod som krävs för att påtala missförhållanden med respekt, sade Jan-Olav Brekke.

 Traditionen av samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare har en lång historia i de nordiska länderna. I Norge regleras det av Hovedavtalet, som ibland kallas arbetslivet grundlag. Det slöts första gången 1935 och revideras numera vart tredje år, senast 2014. Bakgrunden till Hovedavtalet var, liksom det i Sverige motsvarande Saltsjöbadsavtalet som slöts 1938, en orolig och konfliktfylld arbetsmarknad. Eivind Falkum på Arbeidsforskningsinstituttet ger exempel. 1930 gick åtta miljoner arbetsdagar förlorade i Norge på grund av arbetskonflikter, vilket kan jämföras med 25 000 förlorade arbetsdagar 2015.

Dialog för framgång

Sedan dess tillkomst har den nordiska modellen prisats och används gärna i högtidstalen som en förklaring till de nordiska ländernas framgångar. Också forskningen stödjer att det samarbetsklimat som vuxit fram under decennier gagnat både företagande och innovation. I kombination med välfärdsstaten har dialogen mellan parterna i arbetslivet, medbestämmandet och vanan att som arbetsgivare och arbetstagare lyssna på varandra främjat en tillit i de nordiska samhällena, en tro på att det går att lösa problem genom samtal och avtal framför konflikt.

Men trots högtidstalen är den norska modellen nu satt under press, hävdade företrädare för flera fackförbund som medverkade under seminariet i Arendal. Oron rör det hårda klimatet för många av de fackliga företrädarna, men också att det mer generellt blivit tuffare att vara fackligt förtroendevald och att företräda arbetstagarna. Flera gav utryck för svårigheten att bli lyssnad till – en av grundstenarna i den dialog som är kärnan i den nordiska modellen. I Politiforbundet har man till och med gått så långt att man avråder medlemmarna från att varsla om missförhållanden, efter att ha sett hur hårt ansatt en av deras medlemmar blivit när han påtalat brister i en rikskänd utredning.

– Som förbundsledare hamnade jag i konflikt mellan den enskilde medlemmens hälsa och principen om att kunna påtala missförhållande. Vi valde att skydda den enskilde medlemmen, sade Sigve Bolstad, förbundsledare i Politiforbundet.

Olika verkligheter för ledare och anställda

En likartat negativ utveckling beskrev också både ordföranden i Legeforeningen Kristian Grimsgaard och Hilde Marit Rysst, ordförande för SAFE, facket för energiarbetare till land och till sjöss. Kristian Grimsgaard beskrev det som att ledningen och de anställda inom sjukvården befinner sig i olika verkligheter, något han förklarar med sättet att styra verksamheterna. En undersökning som gjordes för några år sedan visar att 85 procent av de anställda anser att de i liten grad har möjligheter att påverka verksamheten.

 – Jag tror inte ledningarna inom sjukvården önskar det medbestämmande som stadgas i Hovedavtalen. Men vi måste våga kritisera förhållanden och ge oss in i debatten. Vi måste bråka lite!, sade Kristian Grimsgaard.

– Vi får väldigt tydliga återkopplingar från våra medlemmar att det är tufft att sticka fram huvudet och det oavsett företag. Det betyder att det är svårt att få folk att vilja ta på sig fackliga förtroendeuppdrag, sade Hilde Mari Rysst.

Jonny Simmenes, ordförande för FLT, förbundet för ledelse och teknik, gav också han en negativ bild av utvecklingen för medbestämmandet.  Han kritiserar regeringen för att inte lyssna på arbetsmarknadens parter och heller inte verkar för full sysselsättning och hög organisationsgrad – nödvändiga faktorer för den nordiska modellen,

 – Vår modell för medbestämmande som under de senaste 50 åren betytt så mycket för vår konkurrenskraft och innovation har inte varit mer hotad än idag. Våra lokala förtroendevalda har svårare att få medinflytande, vilket innebär att en viktig kunskapskälla inte blir hörd, sade Jonny Simmenes.

Importerade ledarskapsstrategier

En förklaring till att de samstämmiga vittnesmålen om att det har blivit svårare att få medbestämmandet att fungera ute på arbetsplatserna är nya ledningsstrategier.

 – Nya managementstrategier importeras från andra kulturer, där arbetsmarknadsstrukturerna ser annorlunda ut och frågan är om den norska modellen är så robust att den håller för det?, sade forskare Bitten Nordrik från Arbeidsforskningsinstituttet, AFI, i Oslo.

Visserligen visar forskningen att medbestämmandet har starkt stöd hos chefer och ledare, men den visar också att det finns låg kunskap om vad den verkligen innebär ute på arbetsplatserna. Utvecklingen gå också allt mer mot att traditionella konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare tonas ner. Synen på talang har ändrats – idag betonas inte bara den anställdes kunskap utan också engagemang.

– Man blir allt oftare förpliktigad att bidra med hela sig på arbetet.  Vi ser också krav på lojalitet med av företaget fattade beslut och frågan är vad det betyder för yttrandefriheten, sa Bitten Nordrik.

Högt pris för att inte lyssna på visselblåsarna

Betydelsen av att det finns möjligheten att framföra kritik och att den tas emot, visar nyligen dyrköpta erfarenheter från Karolinska Institutet i Stockholm, som skakats av den så kallade Macchiarini-skandalen. Affären handlar i korthet om den italienske gästprofessorn Paolo Macchiarini, som bländade de flesta med sina resultat, sin karisma och sitt rykte som kirurg. Men forskningsresultat visade sig vara falska och resultatet av hans operationer visade sig förödande för flera patienter. Några kolleger var misstänksamma redan i ett tidigt skede, men ledningen ville inte lyssna på kritikerna. Idag har både KI:s rektor och styrelse fått sparken och KI:s varumärke har fått en ful skamfläck.

Tidigare rektor Harriet Vallberg, säger i en intervju till Sveriges Radio, att det började gå fel när man inte lyssnade på kritiken.

– Det började brista när vi fick indikationer på att allt inte stod rätt till och man inte lyssnade på visselblåsarna, sa Harriet Vallberg. 

arkivert under:
Debatt om Nordiska modellen

Bitten Nordrik och Eivind Falkum är forskare från AFI, här tillsammans med Jan-Olav Brekke, förbundsledare i det norska fackförbundet Lederne (bilden ovanför).

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment