Träningsbranschen efterfrågar tusenårig kompetens - och hur man blir bootylicious

- Vad det är som är min kompetens?

Monica Nevado har just blivit färdig med att leda ett 55 minuter lång  träningspass . Hon är varm, men inte särskilt andfådd.

-  Det är att pressa deltagarna så att de ger sitt yttersta. Att vara där och försäkra dem om att det inte är farligt om det svider i musklerna och att hjärtat pumpar för fullt.

Under ett träningspass sitter deltagarna på en av de 55 träningscyklarna som står tätt vid sidan av varandra i ett rum med glasväggar. De har alla satt på sig en pulsmätare.  På en skärm vid sidan av instruktören kan de följa med på just sin mätare och se hur pulsen går från den blå zonen, som motsvarar 60 procent av den maximala pulsen, via den gröna zonen med 70 procent och till den gula zonen där man cyklar med 80 procent av den maximala pulsen.

Monica Nevado kommer från Colombia, där hon växte upp med cykling som idrott. Efter sex år i Sverige flyttade hon till Norge, där hon började studera på Menighetsfakultetet, en fristående högskola för teologistudenter.

Med sin svarta cykeldräkt och svarta hår har hon en sträng framtoning. Det är inte svårt att tänka sig henne som präst.

- Kropp och själ hör ihop, vet du, säger hon.

Spinning, eller cykling, är för de som vill träna konditionen. Monicas träningspass börjar i lugnt tempo.

- Jag ser att ni har axlarna högt uppe, säger hon till de 14 kursdeltagarna.

- Sänk dem, så trampar vi på med samma intensitet. Sätt er väl till rätta på sadeln!

Musik dunkar ur högtalarna. Ser man ut genom glasväggarna är det mot ett atrium som är fullt av träningsredskap och Sats Elixia-medlemmar som tränar på egen hand. De lyfter vikter, står på balanskuddar, svänger ett stort rep och gör andra övningar. I cykelrummet är emellertid koncentrationen riktad rakt framåt.

- Lägg på lite motstånd nu. Vi ska använda de nästa tre minuterna på att komma upp i 70 procent av maxpulsen!

Visarna på skärmen klättrar från blått till grönt. När deltagarna reser sig upp på cyklarna och börjar cykla stående smiter vi ut ur rummet, går tvärs över atriet och in i en större sal där Bjørn Nigard har en yogakurs. Ett 40-tal personer står fyrbenta på sina träningsmattor.

 -Gör en solhälsning, andas in, armarna ut! uppmanar Bjørn.

Vi hade förväntat att komma till en sal med nästan meditativ stämning. Men även här är tempot högt. Kommandona kommer i snabb följd, det är bara några sekunder mellan varje position:

- Andas ut! Händerna i golvet. Uppåtgående hund. Andas in! Nedåtgående hund. Krigare nr 1, högra handen på höften, så den vänstra - dra höften fram - sträck ut!

Bjørn Nigard berömmer deltagarna och försäkrar dem om att det inte finns något rätt eller fel.

- Det finns 7,4 miljarder olika sätt att göra yoga på och alla är riktiga! säger han.

Veteran på Sats Elixia

Bjørn Nigard har ett heltidsjobb som räkenskapsmedarbetare på Oslo Börs. Men han är veteran på Sats Elixia, berättar han när timmen är över.

- Hot yoga, cold yoga, pilates, build'n burn, bootylicious - you name it!  Jag har hållit kurser i det mesta, säger han.

Vad är det svåraste att vara grupptränare i?

Bjørn Nigard måste tänka efter:

- Det svåraste är när man inte får respons från de som tränar. Det gäller oavsett vad man undervisar i.

Efter att han fyllt 48 år och arbetat som instruktör under 25 av dem, har han börjat tänka på vad han kan fortsätta undervisa i när han blir ännu äldre. Då ligger yoga nära till hands.

Hans egen filosofi är att yoga inte ska vara något mystiskt. 

- Det vi undervisar bygger på de tusenåriga traditionerna som yoga representerar och de ungefär 100 yogaställningar - asanas - som finns. En indisk yogalärare som kom hit skulle känna igen alla övningarna. I min klass idag använde jag ungefär 25 asanas. Jag ser på deltagarna först, om det till exempel är många trötta skuldror och skeva höfter, och väljer utifrån det.

- Jag använder aldrig enbart sanskrit. Om jag ber dem göra en chaturanga (låg planka) eller en trikonasana (triangel), så säger jag alltid det norska namnet också. Mitt mål är att alla ska kunna göra yoga och att det inte är något mystiskt. Alla måste inte kunna göra Lotusställningen!

- Men de som börjar med yoga blir mjukare, starkare och får bättre balans. Det garanterar jag!

Vi går vidare till den största salen, där Marte Ruus just startat en shape-klass. Målet är att bli starkare, strama upp kroppen och att få bättre kroppskontroll. Det är nästan bara unga kvinnor. Vi ser bara två män bland de 60 deltagarna. Trots att Marte har mer än dubbelt så många deltagare som de två andra tränarna får hon inte högre lön för det.

- Nej, det är bara hur erfaren du är och vilken vidareutbildning  du tagit som avgör det. Det hade varit orättvist annars, eftersom det handlar om vilken tid på dygnet hur många som kommer. Nu är vi i prime time - från fyra på eftermiddagen till nio på kvällen, säger hon.

Hon kommenderar deltagarna till den ena ansträngande övningen efter den andra. För att musklerna ska få arbeta ännu mer används pallar och vikter. Tempot är högt. Marte skrattar när vi påpekar att hon nästan låter som om hon hade befälet över soldater.

- Jag har en militär stil - men med glimten i ögat, säger hon.

Själv har hon undervisat i elva år, ända sedan sedan hon var 17 år. 

- Nu har jag tre timmar i veckan - tidigare hade jag tio. Men jag jobbar heltid som marknadsförare på Adidas och det är begränsat hur mycket man hinner med.

Hur lång tid tar det att utbilda sig för att klara av att hålla en sådan kurs du har idag?

- Ett halvt år, om du tagit det grundläggande först. Jag lägger upp mitt program helt själv och ser till att alla de stora muskelgrupperna  får arbeta. Det är inte bara att lära sig övningarna för att hålla en kurs. Det handlar om att kunna instruera, hur man använder rösten och personligheten också.

- Hur länge jag har tänkt hålla på? Jag hoppas det blir tills jag blir 70, säger hon.