Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i I fokus i I fokus 2019 i Sjukfrånvaron i fokus igen i Nytt norskt IA-avtal: Mer av samma medicin men färre målkonflikter
Nytt norskt IA-avtal: Mer av samma medicin men färre målkonflikter
Nyhet

Nytt norskt IA-avtal: Mer av samma medicin men färre målkonflikter

| Text: Björn Lindahl, foto: Jan Richard Kjelstrup/ASD

Efter 17 år med ett avtal om inkluderande arbetsliv (IA), omförhandlades och ändrades avtalet i slutet av 2018. Slutsatsen var att man fortfarande inte vet säkert vad som kan få ned sjukfrånvaron, men medicinen i IA-avtalet blir nu tillgänglig för alla verksamheter.

Sjukfrånvaron är det stora mysteriet i arbetslivspolitiken. Varför ökar eller sjunker den? Vad är det som ska till för att människor ska komma tillbaka till sina jobb så snabbt som möjligt? Är jobbet i många fall det som ska till för att man ska bli frisk eller är det sjuknärvaron som är problemet?

I Norge slogs det larm i slutet av 90-talet, när sjukfrånvaron ökade snabbt. Trots att staten fick stora oljeinkomster skulle inte det vara tillräckligt för att klara av pensionerna om många var sjuka, förtidspensionerade sig eller levde hela sitt liv utan att komma ut i arbetslivet.

Det fanns en viss uppgivenhet, eftersom det visat sig att sjukfrånvaron inte försvann när verksamheterna blev renare, mindre bullriga och arbetet skedde på ett mer ergonomiskt sätt. Det fanns andra faktorer som stress, psykiska sjukdomar eller personliga konflikter på arbetsplatsen som betydde lika mycket.

Sjuknärvaro nytt begrepp

Debatten om sjuknärvaro blossade upp efter att begreppet först lanserades av den brittiske psykologen Cary Cooper på 1990-talet. Det definieras ofta som att gå till arbetet trots att man är så sjuk att man borde ha sjukskrivit sig. På engelska kallas sjuknärvaron för presenteeism, som en motsats till absenteeism.

Det fanns en allmän uppfattning att det måste tänkas nytt omkring sjukfrånvaro och att det var nödvändigt med ett större och samlat grepp. I det första IA-avtalet sattes tre mål:

  1. Sjukfrånvaron skulle minska med 20 procent.
  2. Fler personer med funktionshämningar skulle fås in på arbetsmarknaden
  3. Yrkesaktiviteten efter fyllda 50 år skulle förlängas med ett år.

För att klara av målen skulle de verksamheter som tecknande IA-avtal med välfärdsmyndigheten NAV få tillgång till en ny verktygslåda. Den mest omdiskuterade vara att de anställda i verksamheten skulle kunna sjukskriva sig själva, som längst åtta dagar i sträck och högst 24 dagar per år. Här spelade debatten om sjuknärvaro in. Tanken var att alla känner sin kropp bäst själva och varken läkarnas eller verksamhetens resurser skulle användas på tillfälliga förkylningar.

Inget missbruk

De som var oroliga för att den rätten skulle missbrukas fick fel. Av de 6,2 procent som var sjukskrivna i Norge i november i fjol var det 0,93 procentenheter som hade gjort det på egen hand, medan resten hade skrivits ut av läkare. De egna sjukskrivningarna har aldrig varit högre än 1,07 procent och hållit sig stabil. Variationen har skett inom den del av sjukskrivningarna som läkarna står för.

Källa:SSB

Den gröna linjen är den samlade sjukfrånvaron, den gula är den som skrivits ut av läkare och den lila är den sjukskrivning anställda gör på egen hand. Källa: SSB.

Resurserna skulle sättas in på att följa upp de som riskerade att bli långvarigt sjukskrivna. Det viktiga var att sjukfrånvaron var något som diskuterades öppet med ledningen. Dessutom infördes graderade sjukskrivningar, så att man kunde vara på jobb några timmar eller dagar och inte förlora kontakten. För att kunna fortsätta jobba skulle arbetsuppgifterna anpassas individuellt. Kompetens i hur det skulle kunna ske byggdes upp i speciella arbetslivscenter, som det finns ett av i varje fylke (landsting).

Samtidigt upprätthölls de grundläggande villkoren för sjukskrivning. Verksamheterna tog kostnaderna för de första 16 dagarna, medan den anställde fick 100 procent kompensationen av lönen från första sjukdag.

Eftersom inte alla verksamheter tecknade IA-avtal – som mest var det 26 procent av företagen som gjorde det – borde det funnits möjligheter att se vad som fungerade eller inte. Andelen offentliga verksamheter som tecknade IA-avtal var långt högre.

Bara ett mål uppfylldes helt

Av de tre målen uppnåddes det sista, att förlänga yrkesaktiviteten, ett år innan den sista perioden av det gamla IA-avtalet. Det blev ingen större skillnad för de med funktionshämningar, medan sjukfrånvaron minskade med 12,9 procent sedan 2001 , inte 20 procent som var målet.

I en studie som de tre forskarna Kjetil Frøyland, Tanja Haraldsdottir Nordberg och Ola Nedregård vid Arbeidsforskningsinstituttet på OsloMet har gjort, där de gått igenom de 85 mest relevanta forskninsgsrapporterna om IA-avtalet som gjorts, är slutsatsen att det går att uppnå lägre sjukfrånvaro i verksamheter där det utvisas gott ledarskap och där de anställda medverkar.

Någon studie som sammanfattar hela IA-avtalets effekt finns det emellertid inte och det finns också mycket få nordiska jämförelser.  

Studierna visar också att det finns en del målkonflikter i IA-avtalet. En av dem är att uppföljningen av de sjukskrivna är mycket krävande. Det gör att arbetsgivarna drar sig för att anställa personer med funktionshämningar. Å andra sidan, om de anställer funktionshämmade, kan det leda till högre sjukfrånvaro.

Det finns också en målkonflikt där ökad fokus på de sjukskrivna gör att det blir mindre tid och åtgärder för att anpassa arbetet till de äldre.

Mindre omfattande mål

I det nya avtalet, som undertecknades av fyra fackliga huvudorganisationer den 18 december i fjol och som ska gälla till och med 2022, har man löst problemet med målkonflikterna genom att lyfta dessa områden ut av avtalet. Funktionshämmade ska istället få hjälp av en egen "dugnadsinsats" från arbetsmarknadens parter. (En dugnad är det frivilliga och oavlönade arbetet som utförs i Norge, men också ett generellt ord för kraftsamling).

Det sätts inte heller något nytt mål för att få äldre att arbeta längre i avtalet, utan all fokus är på sjukfrånvaron. Det nya målet är att sjukfrånvaron ska minska med tio procent vid slutet av 2022, jämfört med årsgenomsnittet för 2018.

Med tanke på att det det tog 17 år att uppnå en minskning på 12,9 procent, det vill säga ungefär 0,75 procentenheter per år, ökas ambitionerna alltså till att minskningen ska vara 2,5 procentenheter per år.

Alla ska kunna sjukskriva sig själva

Rätten till att anställda själva ska kunna sjukskriva sig utvidgas till alla verksamheter i landet som önskar det. Som det står i avtalet:

"IA-avtalet ska omfatta hela det norska arbetslivet. Arbetsplatsen är huvudarenan för IA-arbetet. Ett gott samarbete mellan arbetsmarknadens parter är en förutsättning för att lyckas med IA-arbetet. Både ledare, förtroendevalda och skyddsombud har viktiga roller i detta arbete."

Samtidigt lovar regeringen att den inte kommer att föreslå några ändringar i regelerna för sjuklönen, varken för arbetstagarna och arbetsgivarna under perioden, om de inte själva önskar det.

arkivert under:
Bläcket har just torkat...

... på det nya IA-avtalet som arbetsminister Anniken Haugland håller i sina händer. Runt om henne står ledarna för fyra fackliga huvudorganisationer och fyra arbetsgivarorganisationer, samt, längst till vänster Monica Mæland, kommunal- och moderniseringsministern

Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment