ILO och de nordiska arbetsministrarna i främsta ledet i kampen för det nya arbetslivet

– Jag har lärt mig att den nordiska modellen inte är statisk. Den har fasta byggstenar men har förmågan att anpassa sig till förändring, sa ILO:s Guy Ryder när han höll ett av de första anförandena på konferensen ”The Nordic Conference on Future of work – Towards the ILO Centenary”.

I juni firar International Labour Organization, ILO, 100 år. Som en del i firandet har Nordiska Ministerrådet tillsammans med ILO under de senaste åren arrangerat fyra konferenser på temat framtidens arbetsliv och jämlikhet. Konferenserna har cirkulerat med ordförandeskapet i Nordiska Ministerrådet och hållits i Helsingfors, Oslo, Stockholm och nu senast i Reykjavik. Temat den här gången var Framtidens arbetsliv med fokus på jämställdhet. 

Internationell expertkommission

Innan konferensen startade träffades några av de nordiska arbetsmarknadsministrarna och representanter från arbetsmarknadens parter från alla de nordiska länderna för ett eget möte. ILO:s Guy Ryder var en av talarna och gjorde en kort presentation av rapporten ”Work for a brighter future”, som arbetats fram av ”Global Commission on the future of work”, på initiativ av ILO.

Guy Ryder, generaldirektör i ILO och Heinz Koller, direktör för Europa och Centralasien i ILO, på det nordiska mötet med arbetsmarknadsministrarna. 

Kommissionen, som startade i oktober 2017, har letts av Sveriges statsminister Stefan Löfven och Sydafrikas president Cyril Ramaphosa, båda med bakgrund i den fackliga världen. Syftet med kommissionens arbete har varit att tillsammans identifiera utmaningar och formulera strategier för att kunna möta de utmaningar den snabba teknikförändringen innebär för arbetslivet. Kommissionen har träffats fyra gånger och har bestått av en bred samling experter från olika sektorer och olika delar världen. 

Människan i centrum för ekonomin

Resultatet finns nu i en rapport, där kommissionen har summerat diskussionerna till tre huvudstrategier, tre pelare för handling. Grundtanken är att det är människan som står i centrum för det ekonomiska livet, det är från människan allt ska utgå. ”Vi är övertygade att om alla är medvetna om förändringarna, om alla är inkluderade och arbetar tillsammans för att finna lösningar, så kommer arbetslivet i världen att få en ljusare framtid”, skriver Stefan Löfven och Cyril Ramphosa i sitt förord.

När Guy Ryder presenterade rapporten på arbetsministermötet, betonade också han att det är människan som ska vara i det ekonomiska livets mitt. Han lyfte tre delar av rapporten: Den första är universell rätt till livslångt lärande, med betoning på rätt. 

– Det är ingen hemlighet att det här området var det lättaste att komma överens om. Alla är eniga om att livslångt lärande är en nödvändighet för att kunna hantera den snabba och genomgripande förändring som nu pågår. Att gå i skolan, få ett jobb och stanna där i 40 år, för att sedan gå i pension är gårdagens nyheter, sa Guy Ryder.

De välutbildade får mer 

Men även om alla tycks ense om behovet av, och rätten till, ett livslångt lärande finns en rad frågor att lösa. Vem ska betala och vem bär ansvaret? Är det individen, företagen eller staten? 

– Det behövs en kombination av alla tre, konstaterade Guy Ryder.

En annan fråga som livslångt lärande väcker är hur systemen kan konstrueras. Var och hur ska detta lärande ske? På jobbet? I skolan? Eller på andra sätt? Många länder är redan i gång med frågan, men det finns ett allvarligt problem konstaterade Guy Ryder:

– De som har hög utbildning får tillgång till mer vidareutbildning jämfört med de som har lägre utbildning. Klyftan mellan de priviligierade och icke priviligierade ökar och det är allvarligt. 

Jämlikhet är en ständigt aktuell fråga

Guy Ryder tog också upp behovet av jämlikhet mellan könen och konstaterade att frågan funnits i ILO sedan första dokument 1919. För 60 år sedan skrevs också lika lön för lika arbete och ickediskriminering in i stadgarna. Detta har ratificerats av alla länder, men utvecklingen visar på en verklighet långt från målen. 

– Varför är det då inte genomfört? Det finns fortfarande många gömda hinder på arbetsmarknaden, till exempel att kvinnor tar större omsorgsansvar och att föräldraledighet framför allt tas ut av kvinnor, sa Guy Ryder och lovordade samtidigt värdlandet Island som han anser finner nya, kreativa lösningar för att ta itu med de osynliga hindren. 

Paula Lehtomäki, Nordiska ministerrådets nya generalsekreterare, deltog också på arbetsmarknadsministrarnas möte. Det var hennes andra officiella uppdrag.

Det det tredje prioriterade området, som Guy Ryder valde att betona är rätten att styra över sin tid. Frågan om arbetstid är lika gammal som ILO:s hundra år gamla stadgar. Den gången var den genomsnittliga arbetstiden 60 timmar i veckan och kravet gällde det att minska antalet arbetade timmar i veckan till 48 timmar. Sedan dess har kraven på antal arbetade timmar i veckan sjunkit till 40 timmar, vilket har skett på många håll i världen. Nu har frågan om arbetstid fått ny aktualitet eftersom den nya tekniken har skapat möjligheter att på gott och ont vara tillgänglig i stort sett jämt. Därför väcks frågan om att kunna skapa balans mellan arbete och fritid.

Ett dubbeleggat svärd

– Gränserna suddas ut och vi kan arbeta var och när som helst. Det kan ge frihet, men är också ett dubbeleggat svärd. Det väcker frågan om hur vi organiserar arbetet. Det finns också en växande tendens till fler deltider och så kallade ”zero contracts”, vilket också ökar polariseringen, sa Guy Ryder och fortsatte:

– Frågan är hur människor kan få större kontroll över sin arbetstid och samtidigt kombinera det med företagens behov av flexibilitet. Vi behöver betrakta arbetstiden på många sätt.

Guy Ryder var också en av inledningstalarna på den stora konferensen som hölls de två efterföljande dagarna på den närmast sägenomspunna konferenslokalen Harpa, som ligger på kajkanten i Reykjaviks hamn.

När den isländska ekonomin drabbades av sin svåra kris för tio år sedan var bygget halvfärdigt och det fanns tankar om att stoppa det hela. Ett dyrt och spektakulärt bygga var kanske inte första prioritet när vardagen för många islänningar var fylld av bekymmer över förlorade besparingar och sänkta pensioner. Men bygget fortskred trots allt och är idag en populär plats för kultur och konferenser med sina glasfasader som ständigt och på nya sätt speglar ljusskiftningarna i havet, staden och fjällen utanför.

Det nödvändiga samarbetet

 Mer än 300 aktörer från framförallt de nordiska länderna, men också från många andra länder hade rest till Island för att delta i samtalen om framtidens arbetsliv. Den isländske presidenten Guðni Th. Jóhannesson , hälsade välkomna. Han förklarade att arbetslivet inte är hans expertområde. Däremot lever han i ett land vars medborgare hör till dem som jobbar mest i världen. 

– Arbetslivet styrs av tänkesättet: “I can do it”. Inställningen är att arbeta så mycket du kan just nu, för du vet inte hur det kommer att se ut under nästa säsong.

– Det finns fortfarande mycket att göra när det kommer till jämlikhet mellan könen och det kan bara ske i samarbete, sa han och berömde det goda arbete som redan gjorts på området av ILO, OECD och UN Women. 

Islands president, Gudni Th. Jóhannesson, ställer villigt upp för att fotograferas med en av Nordiska ministerrådets påsar som informationschefen Anna Rosenberg gett honom. Fotografen Birgir Ísleifur Gunnarsson, kontrollerar att bilden blev bra.

Nordiska Minsterrådets generalsekreterare Paula Lehtomäki gratulerade också ILO till hundraårsjubileet. Hon betonade att de nordiska länderna och ILO är nära vänner när det kommer betydelsen av till trepartssamarbete och synen på att uppnå jämlikhet mellan könen på arbetsmarknaden. 

– Ni spelade en betydande och viktig roll efter första världskriget när det fanns ett starkt behov av att förbättra och regulera arbetslivets villkor. ILO tog det ansvaret och gör det fortfarande i sitt arbete för anständigt arbete, sociala villkor , och jämlikhet mellan könen, sa hon.

Den nordiska modellen ger exempel och resultat

Guy Ryder gjorde en snabb tillbakablick på ILO:s hundra år och den inspiration som de nordiska länderna har gett redan från starten. 

– De nordiska länderna har varit nyckelspelare och bidragit med energi, resurser och ansträngningar, men ska jag vara uppriktigt är det viktigaste de goda exemplen. Det ni gör på hemmaplan och som visat sig ge fantastiska resultat. 

Med hänvisning till isländska Hávamál talade han om betydelsen av att färdas med vänner för att finna de rätta vägarna, att inte fastna i historien utan att gå framåt. ILO har också valt sitt jubileum för att se framåt tillsammans med sina 187 medlemsländer, inte ägna sig åt att fira vunna strider.  

– Att fly från framtiden är inte en möjlighet, sas tidigare och jag kan bara hålla med. För 50 år sedan fick ILO Nobels fredspris och min företrädare slog då fast att ILO aldrig kan ses som bevarare av status quo.  

Igen citerade han Hávamál och berättelsen som den fege krigaren som överlevde genom att stå längst bak i striden. Och visserligen blev han gammal, men han fick ingen frid i sitt sinne. 

– Vi ska inte hålla oss tillbaka för att undvika det vi är rädda för, utan röra oss mot framtiden och dess utmaningar, sa Guy Ryder.