Tre minuters mindre gratisarbete för svenska kvinnor

Talet ska symbolisera löneskillnaden jämfört med manliga löner.  Även om det skett en blygsam miskning av det obetalda arbetet kvinnorna utför, varnades det också om kalla vindar för jämställdheten och att gjorda framsteg måste värnas.

- Det finns de som inte har minsta problem med att klyftan mellan män och kvinnor ökar. Därför måste vi tydligt försvara de framsteg som gjorts så att vi går framåt, inte bakåt, sa Sveriges jämställdhetsminister Åsa Lindhagen som inledde manifestationen.

Det var åttonde året som manifestationen #lönheladagen hölls på Sergels torg i Stockholm. Målet är lika lön för lika och likvärdigt arbete och att kvinnor ska få lön hela dagen. Samordnare till det som fram till dagens manifestation kallades ”16.06 rörelsen” är Sveriges Kvinnolobby, en paraplyorganisation för olika organisationer inom kvinnorörelsen. Bakom 16.06-rörelsen står betydligt fler, bland annat politiska kvinnoförbund och fackliga organisationer.

- Det är otroligt viktigt att lyfta frågan om löneskillnader mellan män och kvinnor och att göra något åt dem. Det är fel att få mer i lön bara för att man är man. För oss är det också viktigt att ta ansvar för detta både genom lönebildningen, men också på andra sätt som den här manifestationen, säger Peter Lennartsson, vice ordförande i fackförbundet ST, som organiserar statstjänstemän.

51 minuter gratis arbete varje dag

Klockan 16.09 är den tidpunkt, där löneskillnaden mellan män och kvinnor innebär att kvinnorna jobbar gratis 51 minuter fram till klockan 17, medan männen får lön tills arbetsdagens slut. Som en del av gårdagens manifestation formade alla deltagare så småningom ett klockslag, där både deltagare och åskådare får se om läget förbättrats jämför med förra året. Och det har gått framåt under de åtta åren som gått sedan manifestationen startade. 2013 arbetade kvinnor 69 minuter gratis varje dag. Åtta år senare har deras gratisarbete minskat till 51 minuter. Rörelsen byter därför nu namn till 16.09-rörelsen.

Clara Berglund är generalsekreterare för Sveriges Kvinnolobby och har blandade känslor över resultatet. Om framstegen fortsätter i samma takt kommer lönerna inte att vara jämställda förrän om 23 år. 

- Det är roligt att så många samlas och att många kommer från olika fackförbund och andra organisationer – det ger energi, men jag känner också frustration över att det går så långsamt, säger hon.

Isländsk inspiration

Sveriges Kvinnolobby är en partipolitiskt obunden organisation med 47 medlemsorganisationer. De arbetar för att stärka kvinnors position i samhället och ett jämställt samhälle utifrån FN:s kvinnokonvention CEDAW. Några av deras prioriterade områden är kvinnors makt och inflytande i samhället, feministiskt ekonomi och kvinnors betalda och obetalda arbete. Att vara sammankallande i #lönheladagen är en av flera uppgifter i kampen för jämställda löner. Idén kommer från Island som gjorde en motsvarande kampanj, men där kvinnor helt enkelt gick hem när de kom till den del av dagen där de orättvisa lönerna innebar att de jobbade gratis.

Idag är löneskillnaden mellan män och kvinnor 10,7 procent när alla arbeten räknats upp till heltid, enligt Medlingsinstitutet som är den myndighet som ansvarar för den officiella lönestatistiken. Det innebär att i genomsnitt tjänar kvinnorna 3 900 kronor mindre än män varje månad, eller på ett år 46 800 kronor. Ser man till skillnader i livsinkomst skiljer män och kvinnors löner sig med flera miljoner kronor. Löneskillnaderna har också stor effekt på pensionerna och män har i genomsnitt 32 procents högre pension än kvinnor. Till det kommer ytterligare skillnader som beror på att kvinnor tar ut större del av föräldraförsäkringen, gör mer av det obetalda hemarbetet och oftare arbetar deltid än männen.

Förklaringarna till löneskillnaderna är flera. Kvinnodominerade yrken värderas lägre, men oavsett sektor tjänar kvinnor mindre än män. Detta är inte unikt för Sverige, berättar Clara Berglund.

- De andra nordiska länderna har ungefär lika stora löneskillnader och lika könssegregerad arbetsmarknad. Det finns hög sysselsättning bland kvinnor i Norden, men oftast finns kvinnor i den kvinnodominerade välfärdssektorn, säger hon.

På Sveriges Kvinnolobby tar man analyser av budgeten till hjälp i jämställdhetsarbetet.

- Det är det viktigaste styrinstrumentet, där alla politiska löften översätts i kronor och ören. I de två senaste nationella budgeterna har den ekonomiska ojämställdheten ökat. I den ena på grund av ytterligare ett jobbskatteavdrag. I den andra på grund av avskaffad värnskatt – båda förslag som gynnar högavlönade män, säger Clara Berglund.

Jämställdhetsarbete i motvind

- På senare år har vi sett både ett passivt och aktivt motstånd mot jämställdhetsarbetet och också ett ifrågasättande. Debatten har haft mer fokus på identitetspolitik och också varit mer individualistisk. Men om vi fokuserar på individ och identitet är risken är att vi tappar det strukturella perspektivet och den kollektiva kraften, säger Clara Berglund och betonar att hon i denna fråga uttalar sig som representant för Sverige Kvinnolobby, inte som samordnar av 16.09-rörelsen.

 Och även om arbetet för jämställda löner och jämställda villkor går sakta, så är hon hoppfull.

 - Metoo-rörelsen skapade hopp, men jag ser också ett starkt engagemang för jämställdhetsfrågor hos unga kvinnor och också hos unga män. Kraften att komma framåt i de här frågorna finns genom att gå samman, att få med fack och kvinnoorganisationer. Det är det som hittills skapat framgång, säger Clara Berglund.