På jakt efter sjukskrivningarnas kärna

Varje dag när svenskarna går till sängs, har kostnaderna för ohälsan ökat med 25 miljoner kronor, vilket betyder 750 miljoner kronor per månad i extra sjukförsäkringskostnader. Totalt beräknas statens kostnader för sjukförsäkringen bli 108 miljarder kronor för 2002. Det har stora konsekvenser både för den enskilde, men också för många arbetsplatser.

Sammantaget räknas den totala frånvaron från arbetslivet på grund av ohälsa motsvara 800 000 årsarbeten.

- Den första känslan är att det är en generell kris, men man måste akta sig för att se det så. Den växande ohälsan handlar framför allt om relationen mellan individen och arbetsplatsen, säger ensamutredaren Jan Rydh.

Sjukfrånvarons kärna

Under de två år som han har varit på jakt efter sjukfrånvarons kärna har han blivit allt mer övertygad om att sjukskrivningarna är starkt kopplade till arbetslivet. Det finns inga andra förklaringar, inga stora epidemier eller en plötslig ökning av antalet benbrott. Till det visar sjukfrånvaron alltför stora variationer, också mellan branscher eller områden som borde kunna jämföras.

En kommun kan till exempel ha sju gånger fler sjukskrivna än en annan och det kan inte bero på att den ena kommunen har andra sorts friskare människor, hävdar Jan Rydh. De som arbetar inom privat sektor har lägre frånvaro och 70 procent har sjuktal som ligger under genomsnittet, men också här finns stora skillnader. Kvinnornas långtidssjukskrivningar ökar mer än männens, framförallt inom det som Jan Rydh beskriver som mantraområdena – vård, skola och omsorg. Detta kan uppfattas som om kvinnor är sjukligare än män. Men ser man på kvinnors frånvaro i andra sektorer är de inte sjukare än männen.

Resursminskningens pris

- Problemet är att den omtalade och ibland nödvändiga resursminskningen av vård, skola omsorg har haft sitt pris, säger Jan Rydh.

Många är de anställda som tvingats att gå lite fortare, lyfta lite tyngre och ta ut sig lite mer, ofta utan att ändå känna tillfredsställelse vid dagens slut eftersom den höga arbetstakten dåligt stämmer med det de utbildats för och de krav som ställs på verksamheten.

- Vi har skapat arbetsplatser där man alltid ska jobba 100 procent eller mer. Men sjukfrånvaro är inte nödvändigtvis det samma som sjukdom. Många sjukskrivna är ju inte oförmögna till arbete om arbetet anpassas till dem. Det finns anledning att tro att grundfrånvaron ligger på runt två procent. Resten kan tillskrivas arbetsplatsen, det vill säga resurser, organisation, klimat och ledarskap, säger Jan Rydh.

Han ger exempel från företaget som gick från ett skift till treskift. Plötsligt ökade sjukskrivningarna. Inte för att människor blev sjukare, men för att de inte orkade med den nya arbetsordningen. Det finns inte en enda lösning på problemet med de höga sjuktalen. Det viktiga är att börja ställa frågorna.

”Hur ser det ut hos oss och vad kan vi göra på den här arbetsplatsen?”

Var och en ska ha rätt till ett arbete efter sina förutsättningar. Att sjukskriva alla som inte går för fullt skapar i förlängningen ytterligare problem, till exempel isolation och utanförskap.

Utmaningen

Jan Rydhs betänkande rymmer en rad förslag som omfattar alla aktörer inom området. Bland annat föreslår han att varje företags sjukfrånvaro blir synlig i årsredovisningen och att arbetsplatser med frånvaro över genomsnittet blir rapportskyldiga till Arbetsmiljöverket. För att komma till rätta med ohälsan i arbetslivet krävs extraordinära och sammanhållna insatser över departements-, myndighets- och partsgränser.

- Det stora utmaningen är att skapa en medvetenhet kring arbetslivets betydelse för ohälsan, säger Jan Rydh.