Arbetskonflikt om deltidsanställda stoppar svenska tåg

Kl. 03.00 den 2 juni stoppade fackförbundet Seko all trafik med Öresundstågen, som går mellan södra Sverige och Danmark, och Snälltåget mellan Malmö och Stockholm. Strejken pågår fortfarande, och om inte Seko och arbetsgivarorganisationen Almega Spårtrafikföretagen enas före den 17 juni kommer den att utvidgas till ytterligare en linje, Kustpilen.

Konflikten handlar inte om hur höga löner tågpersonalen ska få. Den har utlösts av en historia vid ett av Almegas medlemsföretag, Veolia Transport, som på uppdrag av regionala myndigheter driver trafiken på de tre tåglinjerna. Det var i mars som Veolia varslade 254 heltidsanställda lokförare och tågvärdar om uppsägning på grund av arbetsbrist. Anledningen var att trafiken hade fått nya förutsättningar genom det nya kontrakt som skulle börja gälla 2015, uppgav Veolia. I själva verket ville arbetsgivaren inte minska personalstyrkan med fler än 94 anställda. De återstående 160 skulle få arbeta kvar – om de accepterade att bli anställda på deltid. I lokala förhandlingar försökte Seko övertyga Veolia om att i stället minska användningen av timanställningar. Då skulle inte så många behöva sägas upp.

Facket vill begränsa rätten att fördela arbetet

Parallellt med dessa lokala förhandlingar hade Seko och Almega en gemensam arbetsgrupp som arbetade med en översyn av hela det centrala avtalet för spårtrafiken. När förhandlingarna vid Veolia misslyckades förde Seko in frågan i överläggningarna om det centrala avtalet, och krävde att det skulle innehålla regler som begränsar arbetsgivarnas möjligheter att utnyttja deltids- och timanställningar. Almega säger nej av principiella skäl, och där står parterna nu och stampar.

Orsaken till Veolias agerande är sannolikt att företaget gav in ett för lågt anbud för att vinna upphandlingen om Öresundstågen och nu får personal och resenärer betala priset i form av sämre anställningsvillkor och service, skriver Seko i sitt strejkvarsel. I medierna ställs de politiker som hade ansvar för upphandlingen till svars, och jurister tillfrågas om inte upphandlande myndigheter kan ställa krav på att leverantörerna bara har en begränsad andel deltids- och visstidsanställda. I bakgrunden finns minnet av hur den tidigare operatören på Öresundstågen tvingades ge upp sitt kontrakt två år i förtid 2011, eftersom företaget hade begärt ett så lågt pris vid upphandlingen att trafiken gick med förlust.

Arbetsvillkoren pressas

Om Sekos misstankar att Veolia lagt ett ”för lågt” anbud stämmer är svårt att veta. Oberoende av det är det ett faktum att konkurrensen om de offentliga kontraktet medför en ökande press på arbets- och anställningsvillkor i takt med att allt fler verksamheter konkurrensutsätts.

Svenska arbetsgivare är till exempel inte tvungna att tillämpa kollektivavtal och det finns branscher där kollektivavtalsbundna arbetsgivare finner det lönlöst att lämna in anbud vid upphandlingar eftersom de räknar med att de inte har någon chans.

Ett annat exempel är de återkommande upphandlingarna av tjänster som lokal busstrafik, kommunal sophantering, lokala transporter med båt etc. som inte leder till någon företags- eller verksamhetsöverlåtelse i arbetsrättslig mening. Om en ny leverantör konkurrerar ut den tidigare kan arbetstagarna bli tvungna att acceptera lägre lön och sämre villkor generellt om de vill få fortsätta jobba hos den nya leverantören.

Uppsagd vid varje upphandling

De kan också få finna sig i att bli uppsagda varje gång tjänsten upphandlas på nytt, eftersom deras arbetsgivare då inte vet ifall den kommer att få fortsatt kontrakt. I en dom från januari godkände Arbetsdomstolen att nio arbetstagare som utförde arbete enligt ett entreprenadavtal sades upp på försommaren så att deras anställningar skulle upphöra samma dag som entreprenadavtalet löpte ut ett halvår senare. Under hösten stod det klart att företaget skulle få förnyat kontrakt, men arbetstagarna var ju redan uppsagda. Och det var alltså OK enligt AD. Det avgörande var vad arbetsgivaren visste när uppsägningarna gjordes.

Denna delvis nya verklighet har lett till att det har blivit vanligare med konflikter om principer och andra villkor än löner i avtalsförhandlingarna, enligt Medlingsinstitutets årsrapporter.

Därför har också kraven växt på att myndigheterna ska utforma sina upphandlingar så att konkurrensen om de offentliga kontrakten inte sker på arbetstagarnas bekostnad, och att de lagar som just nu utarbetas för att genomföra de nya EU-direktiven om offentlig upphandling ska göra detta möjligt. Men långtifrån alla håller med om att myndigheterna bör lägga sig i vilka anställningsvillkor leverantören tillämpar. Det är också omstritt vad EU-rätten tillåter, även om de nya direktiven är tydligare än de gamla.

Enighet om kollektivavtal

I Sverige råder det numer relativt stor enighet om att myndigheten kan kräva att leverantörer följer vissa villkor i svenska rikstäckande kollektivavtal, till exempel när det gäller lön, så länge man gör det på rätt sätt. Även Konkurrensverket, som traditionellt har varit mest inriktat på att tala m vad som är förbjudet, håller med om det.

Fackförbund i servicebranscher vill att myndigheterna ska ställa som villkor att personalen får följa med om upphandlingen leder till byte av entreprenör, även om det inte blir en företags- eller verksamhetsöverlåtelse. Konkurrensverket är tveksamt till om det är förenligt med EU-rätten, medan Kommunalarbetareförbundet har gjort en rättsutredning som kommer till motsatt slutsats.

Om Skånetrafiken hade kunnat kräva att den som skulle driva trafiken på Öresundstågen inte fick ha mer än en viss andel deltids- och timanställda arbetstagare (för att återknyta till den pågående strejken) är en ny fråga som ännu inte har fått något riktigt svar.