Yrkes- och lärlingsutbildningarna i Norden måste svara bättre på arbetsmarknadens utmaningar. Den höga arbetslösheten bland ungdomar visar att kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad måste stärkas och övergången göras lättare.
Det är bakgrunden för den rapport som lades fram under jubileumskonferensen för 60 år av en gemensam nordisk arbetsmarknad. Konferensen hölls i Reykjavik 21-22 maj.
Svårt att rekrytera elever, låg status och en stor andel avhopp kännetecknar yrkes- och lärlingsutbildningarna, vilket reflekterar ett inneboende problem. Utbildningarna läggs i den politiska debatten ofta fram som ett alternativ för studiesvaga eller skoltrötta ungdomar, eller för dem riskerar att hamna utanför samhället. Samtidigt anser arbetsgivarna att kvaliteten inom teoretiska kunskaper måste höjas. Höjd status kunde locka de mest ambitiösa eleverna. Dessa uppfattningar står i strid med varandra och det påverkar ungdomars uppfattningar. Rapportens författare konstaterar att ”man lockar helt enkelt inte resursstarka och ambitiösa studerande genom att marknadsföra utbildningarna mot studiesvaga grupper och man ökar inte heller utbildningarnas status”.
Kvalitetssäkring är ett centralt styrredskap inom yrkes- och lärlingsutbildningen i alla de nordiska länderna, men kvalitet betyder olika saker för olika grupper. Handlar det om goda studieresultat eller att få ungdomarna genom studierna och ut i arbetslivet så snabbt som möjligt? Eller handlar det framför allt att väcka deras intresse för ett yrke och göra dem redo för arbetslivet? Eller handlar kvalitet främst om att utbildningen är anpassad till arbetsmarknadens behov? Island, Danmark och Norge är länder där arbetsgivarnas ord väger tungt, mindre i Sverige och Finland.
Orsakerna till att eleverna hoppar av utbildningar är många, men oftast nämns fel val av utbildning och bristande motivation. Teoretiska kurser kan även uppfattas som onödiga. I Island och Norge är det vanligt att eleverna hoppar av för att de fått ett jobb och där används ibland begreppet bortval i stället för avhopp. Men studier visar att norska ungdomar som hoppar av löper störst risk att hamna utanför arbetsmarknaden, medan svenskarna klarar sig bättre eftersom vuxenutbildningen tycks vara bra på att fånga upp avhoppare.
Lärlingsutbildning förs ofta fram som en lösning. När det gäller kvalitetssäkring i arbetsplatsförlagd utbildning har de nordiska länderna redan gjort egna projekt och det pågår även ett nordiskt samprojekt, Lärande på arbetsplats. På arbetsplatserna har myndigheter mindre insyn och färre möjligheter att övervaka kvaliteten. Det finns ett behov av lärlingsplatser, men små och medelstora företag har inte alltid de resurser som krävs för att ställa upp med handledning. Risken med lärlingsutbildning är också att den blir för yrkesspecifik eller rent av arbetsplatsspecifik och oanvändbar i andra sammanhang.
Vad gäller nordisk jämförande studier över möjligheterna att få jobb efter yrkesutbildning så problemet att ungdomsarbetslöshet klassificeras på olika sätt i olika länder. I Danmark har 80 procent av ungdomarna ett jobb inom ett år efter att de lämnat skolan, motsvarande siffra i Sverige, Norge och Finland är omkring 70 procent. Många fortsätter dessutom sina studier och är varken arbetslösa eller jobbar. Statistiken varierar dock inom länderna. I Sverige och Finland ger yrkesstudier rätt att fortsätta i högskola, i Danmark inte alls och i Norge endast i begränsad omfattning. Med tanke på behovet av livslångt lärande är behörighet för högskola kanske inte en dålig idé.
Författarna konstaterar att det därför är svårt att överföra goda exempel. Det nordiska samarbetets tyngdpunkt därför bör ligga på att inspireras av de andra, snarare än att implementera specifika reformer. Några konkret förslag läggs ändå fram, som att skapa ett gemensamt system för erkännande av yrkesexamen eller att skapa gemensamma nordiska evenemang, till exempel yrkestävlingar, som ökar intresset för yrkes- och lärlingsutbildning. Därtill kunde de nordiska länderna tala med samma röst gentemot EU för att påverka regleringar och rekommendationer.
Rapporten gjordes av Faugert & Co Utvärdering Ab på uppdrag av Nordisk Ministerråd i början av 2014. Där har 43 representanter för departement, ministerier, myndigheter och arbetsmarknadsorganisationer i Norden fått komma till tals.
Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.